Bose–Einstein-kondensat

Bose–Einstein-kondensat är ett aggregationstillstånd som materia kan övergå till vid extremt låga temperaturer. Då sjunker atomernas inre energi, och därmed deras rörelsemängd, vilket leder till att osäkerheten i deras position ökar. När osäkerheten överstiger avståndet mellan bosoner (atomer med heltalig spinn), blir atomerna ourskiljbara partiklar. De hamnar i samma kvantmekaniska grundtillstånd med samma vågfunktion. Atomernas fas blir koherent och det kan ge upphov till interferens- och diffraktionsmönster på ett sätt som är jämförbart med laserljus.

Bose–Einstein-kondensat framställdes första gången 1995, då Eric Cornell och Carl Wieman lyckades kyla ner rubidiumatomer till temperaturen 1,7×10⁻⁷ kelvin (−273,149999829 °C). För detta tilldelades de Nobelpriset i fysik 2001.

Detta tillstånd av materia förutspåddes först av Satyendra Nath Bose och Albert Einstein 1924-25. Bose skickade ett papper om kvantumstatistik som handlade om ljuskvantum (nu kallat fotoner) till Einstein. Einstein blev imponerad och översatte själv pappret från engelska till tyska och framlade det för Bose genom Zeitschrift für Physik. Sedan bredde Einstein ut Boses idéer till materiella partiklar (eller materia) i två andra artiklar.

I november 2010 lyckades man få fotoner i Bose-Einstein-kondensatform.