Rubidium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rubidium
Rb-TableImage.png
Tecken
Rb
Atomnr.
37
Grupp
1
Period
5
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkalimetaller
Densitet 1532 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 0,3
Utseende silvrigt vit/grå
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 85,4678 u
Atomradie (beräknad) 235 (265) pm
Kovalent radie 211 pm
van der Waalsradie 244 pm
Elektronkonfiguration [Kr]5s1
Elektronkonfiguration
e per skal 2,8,18,8,1
Oxidationstillstånd (O) 1, (stark bas)
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 312,46 K (39 °C)
Kokpunkt 961 K (688 °C)
Molvolym 5576 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 72,216 kJ/mol
Smältvärme 2,192 kJ/mol
Ångtryck 1,56·10-4 Pa vid 312,6 K
Ljudhastighet 1300 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 0,82 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 363 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 7,79·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 58,2 W/(m·K)
1a jonisationspotential 403,0 kJ/mol
2a jonisationspotential 2633 kJ/mol
3e jonisationspotential 3860 kJ/mol
4e jonisationspotential 5080 kJ/mol
5e jonisationspotential 6850 kJ/mol
6e jonisationspotential 8140 kJ/mol
7e jonisationspotential 9570 kJ/mol
8e jonisationspotential 13120 kJ/mol
9e jonisationspotential 14500 kJ/mol
10e jonisationspotential 26740 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
85Rb 72,168 % 85Rb, stabil isotop med 48 neutroner
86Rb syntetisk 18,65 dagar β-
γ
1,775
1,0767
87Sr
87Rb 27,835 % 4,7×1010 år β- 0,283 87Sr
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Rubidium är ett grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rubidium upptäcktes första gången av Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff i Heidelberg 1861 genom att använda spektroskopi. På grund av de ljusa röda linjerna i strålningen valde de ett latinskt namn, rubidus, som har betydelsen mörkröd. Bunsen var även den förste att framställa metalliskt rubidium, vilket han gjorde genom reduktion av rubidiumklorid med kalium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Rubidium utnyttjas framför allt i oscillatorer till atomur (rubidiumbaserade oscillatorer är avsevärt billigare än cesiumbaserade men inte fullt så stabila) och vid datering av meteoriter. Rubidiumhalider har haft medicinsk användning mot depressioner och rubidiumklorid används som oktantalshöjare i bensin.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Rubidium är mycket sällsynt men brukar förekomma i kristaller i mineral i nämnda himlakroppar. Man vet att ca 25 procent av alla rubidiumatomer är den radioaktiva isotopen 87Rb. Denna isotop, som har en halveringstid på 47 miljarder år, sönderfaller i 87Sr och all 87Sr i universum har tillkommit på detta sätt. Eftersom solsystemet är mycket yngre finns det mesta 87Rb kvar. När en meteorit bildas stängs 87Rb in och det 87Sr som bildas likaså. Förhållandet mellan mängderna av de båda isotoperna ger således ett mått på meteoritens ålder.

Med halogenider bildar rubidium salterna rubidiumfluorid, rubidiumklorid och så vidare.

Metallen kan framställas genom reduktion av rubidiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Astronomy November 2003
  • Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]