Brita Olovsdotter (Tott)

Från Wikipedia
Version från den 5 december 2017 kl. 19.26 av MaundBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: clean up, replaced: gods → gods med AWB)

Brita Olovsdotter Tott, (på danska Birgitte Olufsdatter Tott) född okänt år, död efter den 3 mars år 1498, var en dansk och svensk adelsdam, länsman och godsägare. Hon blev känd och dömd för förräderi och förfalskning. Hon kallades också "Frun på Hammersta" efter sin och makens egendom i Södermanland.

Bakgrund

Brita Olovsdotter var dotter till den danske riddaren Olof Axelsson Tott och Karen Jensdotter Falk och de tillhörde en av Nordens mest politiskt inflytelserika adelsfamiljer. Hon gifte sig 1442 med den svenske riddaren Ehrengisle Nilsson d. y. Natt och Dag av Hammerstaätten.

Förräderi

”Nådastolen” (Ösmo kyrka). Gud Fader håller korset med Kristus. En duva, Helige Ande, sänker sig över Kristi huvud. På ömse sidor de två donatorerna. Till höger riddaren Erengisle Nilsson (Hammerstaätten). Till vänster hans hustru Brita Olovsdotter Tott, i veckrik vit dräkt med Tott-vapnet målat vid klänningsfållen.[1]

Under kriget mellan Danmark och Sverige 1451-53 var Brita inblandad i stämplingar mot Karl Knutsson och det sägs att hon då även underrättade danskarna om svenska, militära positioner. För detta ställdes hon inför rätta vid herredagen i Stockholm år 1452 och dömdes till att brännas på bål för högförräderi. Straffet omvandlades sedan till att bli inmurad levande i Kalmar. Inte heller detta straff förverkligades och hon tillbringade i stället en tid i Kalmar nunnekloster. Som botgöring sägs hon sedan ha bekostat muralmålningar utförda av Albert målare och hans medhjälpare i Ösmo kyrka. På en av dessa är hon själv avbildad klädd i vit skrud då hon knäböjande ber Gud och Jesus om nåd och förlåtelse. I takvalven återfinns också hennes ätts och hennes makes vapensköldar.

Något belägg på att målningarna skulle vara gjorda som botgöring finns dock inte. I målningarna framställs Brita och hennes man knäfallande enligt det mönster donatorer alltid avbildas i valvmålningar av det här slaget.

Påståenden om förfalskning

Brita Olovsdotter förfalskade enligt sentida legender sigill. Det sägs att hon förskaffade sig egendomen Hammersta genom att förfalska sigill efter både levande och döda. Hennes då avlidne makes sekreterare beordrades att kasta dessa, jämte andra sigill i Hammerstaån, som i krok flöt förbi deras borg.

Sanningen bakom myterna är att Brita Olovsdotter i september 1470, efter att hennes man Erengisle Nilsson (Hammerstadsätten) avlidit 7 januari 1469 ställdes inför kunglig rätt angående arvet av Hammerstad med ett tjugotal underlydande gårdar. Brita uppvisade då ett morgongåvebrev från 1442 undertecknat av maken, och vidare ett bekräftelsebrev av honom från 1467 samt ytterligare ett odaterat brev som bekräftade morgongåvan. Styvdöttrarnas företrädare, Erengisle Gädda, gift med den ena av dem menade att morgongåvebrevet inte var giltigt, då det utfärdats i Danmark och därför inte kunde anses gälla i Sverige. Kungliga rådet kom därför att godkänna morgongåvebrevet. 1472 drev Ergengisle Gädda saken till åtal på nytt. Denna gång hävdades att morgongåvebrevet skulle vara en förfalskning. Som vittne användes skrivare Jep Pedersson, som framlade ett brev där han vittnade att han utfört förfalskningarna under den tid han varit i Brita Olovsdotters tjänst. Som Brita å sin sida hävdade att Jep Pedersson fått avsked för att ha kommit i konflikt med henne, han var dessutom numera anställd hos Erengisle Gädda. Rådhusrätten lät granska brevet och kunde inte hitta något som tydde på att brevet var förfalskat och dömde åter till Britas förmån. 1479 trädde dock Erengisle Nilssons döttrar åter inför rätten angående morgongåven, Erengisle Gädda var nu död, och hans änka hade gift om sig med en kusin till Brita, Jörgen Åkesson (Tott), som nu var arvingarnas företrädare. Denna gång framlades ett nytt morgongåvebrev utfärdat 1446, som menades vara det rätta. Enligt arvingarnas fordran skulle detta morgongåvebrev ha utfärdats med förbehållet att gårdarna av arvingarna skulle få återlösas mot 200 nobler (något som dock aldrig nämndes i själva morgongåvebrevet). 1484 dömdes slutligen till Erengisle Nilssons arvingars fördel, och dessa erhöll rätt att inlösa godsen mot 200 nobler. Då hade Brita dock redan 1475 donerat Hammersta till Uppsala domkyrka.[2]

Carl Gustaf Styffe och andra 1800-talshistoriker bedömde morgongåvebrevet som en förfalskning och kallade Brita Olovsdotter den ränkfulla Brigitta. En mindre nationalromantisk historieskrivning under 1900-talet har bedömt saken annorlunda. Göran Rystad har visat att donationsbrevet med all sannolikhet var äkta, vilket idag är den gängse uppfattningen.[2]

Jordägare och länsman

Brita blev änka år 1469 varmed hon inledde processer mot sina styvbarn, som ifrågasatte hennes ägorätt till makens efterlämnade egendomar, och mot sin styvmor, som ifrågasatte hennes rätt till egendomen efter modern i Danmark. Hon understöddes av sina mäktiga farbröder, Axelssönerna, men då dessa drog tillbaka sitt stöd år 1475, reste hon till Danmark och fick hjälp av den danske kungen. Hon utnämndes 1484 till länsman på kronogodset Dronningeholm, en syssla hon skötte fram till år 1495 och hon återvände aldrig mer till Sverige.

År 1494-95 tvingades hon överlåta Hammersta till Sten Sture den äldre, trots att godset redan var testamenterat till Uppsala domkyrka. Hennes födelseår och levnadsår är okända, men hon var vid liv den 3 mars 1498.

Källor och länkar

  1. ^ Sandquist Öberg 2009, sid 372.
  2. ^ [a b] Rystad Göran, red (1959). ”Falskt och äkta i Hammersta-affären en metodfråga”. Scandia : tidskrift för historisk forskning 25 (1959) nr 1, p. 108-112.  Libris 8898020
Den här artikeln anses behöva faktamallen {{Adlig}}.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Brita_Olovsdotter_(Tott)&oldid=42188494”