Carl Edvard Carlheim-Gyllensköld

Carl Edvard Carlheim-Gyllensköld (född Brelin), född 22 april 1768 i Karlskrona, död 18 februari 1819 i Augsburg, var en svensk militär.

Carlheim-Gyllensköld föddes som son till majoren vid Kalmar regemente Per Brelin. Femton år gammal avlade han sjö- och lantofficerexamen och förordnades samma år 1783 till informationsofficer vid kadettkåren, sedan han året innan blivit fänrik vid örlogsflottan. Under sjökriget 1788 kommenderades han till flaggadjutant på chefsskeppet Konung Gustaf III, och deltog i slaget vid Hogland där han gjorde sig känd både av hertig Karl och kungen, vilka använde honom till åtskilliga uppdrag, bland annat som parlamentär med ryssarna. Året därpå utnämndes Carlheim-Gyllensköld till stabsadjutant hos storamiralen hertig Carl, och bevistade slaget vid Öland och övriga slag under året, och utnämndes före årets slut till överadjutant och major vid flottan. Sedan Carlheim-Gyllensköld även 1790 deltagit i flottans drabbningar, utnämndes han 1792 till legationssekreteraree i Lissabon. 1802 befordrades han till överstelöjtnant i flottorna och generaladjutant av eskadern. 1805 adlades han och adopterades på sin mors styvfars adliga namn och nummer. Strax efter Karl XIV Johans ankomst till Sverige knöts han till denne och utnyttjades i en mängd uppdrag, utnämndes 1811 till konteramiral, upphöjdes 1817 till friherre och blev ordförande konvojkommisariatet. För att återställa sin försvagade hälsa företog Carlheim-Gyllensköld en utländsk resa, under vilken han avled i Augsburg.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Carlheim-Gyllensköld, Carl Edvard  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.