Karl XIII

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl XIII/Karl II
Samtida porträtt av Karl XIII av Carl Fredric von Breda
Sveriges riksföreståndare
Regeringstid 13 mars 1809–6 juni 1809
(85 dagar)
Företrädare Gustav IV Adolf (kung av Sverige)
Efterträdare Sig själv (kung av Sverige)
Kung av Sverige
Regeringstid 6 juni 1809–5 februari 1818
(&&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08 år och &&&&&&&&&&&&0244.&&&&&0244 dagar)
Kröning 29 juni 1809 i Stockholm
Företrädare Sig själv (riksföreståndare)
Efterträdare Karl XIV Johan
Valspråk Folkets väl min högsta lag
Kung av Norge
Regeringstid 4 november 1814–5 februari 1818
(&&&&&&&&&&&&&&03.&&&&&03 år och &&&&&&&&&&&&&092.&&&&&092 dagar)
Företrädare Kristian Fredrik
Efterträdare Karl III Johan
Gemål Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp
Barn Karl Adolf
Ätt Holstein-Gottorpska ätten
Far Adolf Fredrik
Mor Lovisa Ulrika av Preussen
Född 26 september (g.s.)/7 oktober (n.s.) 1748
Kungshuset, Riddarholmen, Stockholm
Död 5 februari 1818
(&&&&&&&&&&&&&069.&&&&&069 år och &&&&&&&&&&&&0121.&&&&&0121 dagar)
Stockholms slott
Begravd 20 mars 1818
Riddarholmskyrkan i Stockholm
Carl XIII:s bro i Älvkarleby omkring 1900.

Karl XIII, född 26 september (g.s.)/7 oktober (n.s.) 1748 i Kungshuset, Riddarholmen i Stockholm, död 5 februari 1818Stockholms slott, var konung av Sverige från 1809 och Norge – under namnet Karl II[källa behövs] – från 1814 till sin död. Han var även hertig av Södermanland.

Karl XIII var son till kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, bror till Gustav III och kusin till Katarina II av Ryssland. Han gifte sig 7 juli 1774 med sin kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, vars far var yngre bror till Adolf Fredrik.

Kunglig titel[redigera | redigera wikitext]

Karl XIII:s fullständiga titel på svenska löd:

Carl XIII med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, etc.etc.etc. Storfurste till Finland, Hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Dithmarschen, Greve till Oldenburg och Delmenhorst, etc.etc.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karl var under uppväxten den av Gustaf III:s syskon som stod honom närmast; han tog sin brors parti i konflikterna med modern, och hjälpte Gustaf III vid statskuppen 1772, varefter han utnämndes till hertig av Södermanland.[2]

Karl tjänade som amiral under Gustav III:s ryska krig, och under hans kommando nådde flottan en del framgångar.[2] Han blev också utsedd att ta kommandot över landarmén när Gustav III återvände till den västra rikshalvan för att ta itu med den danska invasionen, och lyckades hantera anjalaförbundet.[3] Han stod sedan lojalt på kungens sida när denne vid riksdagen 1789 genomdrev Förenings- och säkerhetsakten.[2] Han stod senare i nära förbindelse med ledande män inom oppositionen men det är omtvistat om han kände till och stödde planerna på att mörda brodern Gustav III.[4]

Karls ende son inom äktenskapet, Karl Adolf, levde bara i en vecka. Detta kom att ha betydelse för ätten Holstein-Gottorps fortsatta historia på den svenska tronen. När Karl så småningom uppsteg på tronen, sedan brodern mördats 1792 och brorsonen Gustav IV Adolf med fru och barn hade avsatts och landsförvisats 1809, saknade han tronarvingar. Om Karl Adolf då hade levat skulle familjen Bernadotte från Paris med största sannolikhet inte ha valts att efterträda Karl XIII och den gamla kungaätten. Den barnlöse kungen adopterade i stället först släktingen furst Karl August (se nedan), också av huset Oldenburg, men efter en kort tids vistelse i Sverige avled denne plötsligt. Kungen adopterade därefter den franske marskalk som utan någon egen kunglig börd blev stamfar för den nuvarande kungaätten.

Gustav III:s son Gustav Adolf blev alltså först ny regent och under dennes regeringstid förlorades Finland, och Pommern blev tidvis ockuperat av Napoleon. Detta ledde till att Gustav IV Adolf avsattes. Därefter fick Karl XIII agera marionettkung och tvingades adoptera den danske prinsen Kristian August, som emellertid avled av slaganfall redan 1810, vilket orsakade stor uppståndelse och starka rykten om förgiftning. I samband med begravningståget för Kristian August genom Gamla stan i Stockholm den 20 juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von FersenRiddarhustorget, anklagad av folkhopen för att ha förgiftat den danske prinsen.

Man var tvungen att utse ny kronprins. Carl Otto Mörner sändes till Frankrike för att inhämta kejsar Napoleon I:s åsikt i tronföljdsfrågan, men agerade där på eget initiativ och sålde svenska kungakronan till den franska fältmarskalken Jean Baptiste Bernadotte. Det påstås att Karl XIII förfasade sig över att behöva adoptera en advokatson från Pau. Men han blev ganska snart nöjd med sin nye adoptivson, som fick namnet Karl Johan, och sonson.

År 1812 tog Karl Johan över regentskapet i praktiken, efter att kungen blivit allt äldre och tröttare. Karl XIII kunde bland annat mitt under regeringssammanträden somna och förbli sovande under resten av mötet och var inte alltid medveten om vad han godkände eller avslog utan lät sig lätt påverkas av andra regeringsmedlemmar.

Karl XIII, liksom många andra, drömde om att Karl Johan skulle ta tillbaka Finland från Ryssland. Denne vände sig dock västerut. År 1814 tvingades Norge i union med Sverige, och Karl XIII utsågs till Norges kung, under namnet Karl II.

Kung Karl avled klockan 22.14[5] den 5 februari 1818 och efterträddes av Karl XIV Johan, som i praktiken styrt landet ända sedan kungörelsen den 27 mars 1811. Officiellt kungjordes att Karl XIII den 17 mars detta år insjuknat i bröstfeber och att han "...pröfvat nödigt att uppdraga vården om Sig och Riket åt H. K. Kron-Prinsen".[6]

Efter att den 23–27 februari legat på lit de parade i Riddarsalen begravdes liket vid en akt i Riddarholmskyrkan den 20 mars.[7] Karl XIII står staty i Hoglands park i Karlskrona och Kungsträdgården i Stockholm. Han har en bro uppkallad efter sig i Älvkarleby som heter Carl XIII s: bro.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Barn med blivande drottning Charlotta:

  • dödfödd dotter, 2 juli 1797
  • Karl Adolf, hertig av Värmland, född 3 juli 1798, död 10 juli 1798, namngiven efter fadern och farfadern

Förmodat barn med Augusta Fersen:

Adoptivsöner:

Frimureri[redigera | redigera wikitext]

Kungen var mycket engagerad i Svenska Frimurare Orden. 7 juni 1774 valdes han, som Hertig Karl, till ny ordensmästare efter Carl Friedrich Eckleff och den 30 november samma år ersatte han Carl Fredrik Scheffer som ordens stormästare[8]. Han blev snart drivande i arbetet med att revidera och utveckla det så kallade svenska systemet som är i bruk än idag. Tillsammans med bland andra Jacob Wilhelm Tornérhielm arbetade han 1797-1800 med nya ritualer för de så kallade johannes- och andreasgraderna. Parallellt med detta tog man fram ordensstadgarna, de så kallade Ordens Allmänna Lagar. År 1811 instiftade kungen Carl XIII:s orden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Furstbiskop Kristian August av Lübeck
 
 
 
Markgrevinnan Albertina Fredrika av Baden Durlach
 
 
Kung Fredrik Vilhelm I av Preussen
 
 
 
Prinsessan Sofia Dorotea av Storbritannien-Irland och Hannover
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Adolf Fredrik av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf III
 
 
 
 
 
Karl XIII
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf IV Adolf
 
 
 
 
 
Kung Karl XIV Johan (adopterad)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://eurulers.angelfire.com/sweden.html
  2. ^ [a b c] Karl XIII i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  3. ^ Lönnroth, Erik (2008). Den stora rollen: kung Gustaf III spelad av honom själv. Minnesbiblioteket. Stockholm: Atlantis. sid. 306. Libris 11129835. ISBN 978-91-7353-266-2 
  4. ^ Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord Karl XIII
  5. ^ Ny svensk historia, Carl XIV JohanCarl XV och deras tid 1810–1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.72
  6. ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.27
  7. ^ Ny svensk historia, Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 ISBN 91-46-13374-7 s.73
  8. ^ Berg/Åsén: Det svenska frimureriet under 275 år, period C 1774-1718, Hertig Carls/Karl XIII:s tid

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]