Charles Ruijs de Beerenbrouck
Charles Joseph Marie Ruijs de Beerenbrouck, född 1 december 1873 i Roermond, död 17 april 1936 i Utrecht, var en nederländsk politiker.
Ruijs de Beerenbrouck, som var juris doktor, var kommissarie för provinsen Limburg och blev 1905 ledamot av Generalstaternas andra kammare för Romersk-katolska statspartiet. Efter en mycket lång ministerkris efter riksdagsvalen 1918 bildade han 9 september samma år en ministär som bestod av medlemmar av Romersk-katolska statspartiet och Antirevolutionära partiet, och blev själv inrikes- och jordbruksminister.
Bland annat genomdrevs 1921 ett härordningsförslag och 1922 en grundlagsreform, varvid kvinnlig rösträtt infördes. Folkrättsstridiga krav på exkejsar Vilhelms utlämning avvisades 1920, och med Belgien slöts 1925 en preliminär överenskommelse om Scheldeskeppsfarten. Ruijs de Beerenbrouck ombildade ett par gånger sin ministär, avgick hösten 1923, men lät efter en lång ministerkris förmå sig att stanna kvar(januari 1924). Ruijs de Beerenbroucks ministärs avgång 1925 var en följd av vänsterpartiernas framgångar vid riksdagsvalet samma år. Han bildade dock 1929 en ny ministär som behöll makten till 1933.
Utmärkelser
Källor
- Ruys de Beerenbrouck, Charles Joseph Marie i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Charles Ruijs de Beerenbrouck.
| Företrädare: Pieter Cort van der Linden |
Nederländernas premiärminister 1918–1925 |
Efterträdare: Hendrikus Colijn |
| Företrädare: Dirk Jan de Geer |
Nederländernas premiärminister 1929–1933 |
Efterträdare: Hendrikus Colijn |
