Belgien

Koninkrijk België (nederländska) Royaume de Belgique (franska) Königreich Belgien (tyska) Konungariket Belgien
Flagga Statsvapen
Valspråk: "Eendracht maakt macht" (nederländska) "L'union fait la force" (franska) "Einigkeit macht stark" (tyska) (översättning: "Enighet ger styrka")
Nationalsång: Brabançonne
Huvudstad	Bryssel  50°52′N 04°22′O
Största stad	Bryssel (cirka 1.100.000 inv.)
Officiellt språk	Nederländska (dialekten flamländska), franska, tyska
Statsskick	Konstitutionell monarki
Regent	Albert II
Premiärminister	Elio Di Rupo
Självständighet	Från Nederländerna
• deklarerad	4 oktober 1830
• erkänd	19 april 1839
Yta	30 528 km² (137)
Demografi
• folkmängd	10 584 534 (76:e)
• befolkningstäthet	344,32 inv/km² (29:e)
BNP (PPP)	(2006)
• totalt	$386 895 miljoner  (14:e)
• per capita	$34 749
Valuta	Euro (EUR)
Tidszon	CET (UTC+1)
Topografi
• högsta punkt	Signal de Botrange 694 m ö.h.
Nationaldag	21 juli
Landskod	BE
Landsnummer	32

Belgien, formellt Konungariket Belgien (nederländska: Koninkrijk België, franska: Royaume de Belgique, tyska: Königreich Belgien), är en konstitutionell monarki i Västeuropa. Belgien gränsar mot Frankrike, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna. Belgien är en grundmedlemmarna av Europeiska unionen och är säte för EU:s högkvarter, samt flera andra stora internationella organisationer som Nato. Belgiens yta uppgår till 30 528 km² och man har en befolkning på omkring 11 miljoner människor. Landet är den gränsöverskridande kulturella gränsen mellan german- och latineuropa och är hem till två huvudsakliga språkliga grupper, den nederländska, mestadels flamländare och fransktalande, främst valloner, plus en liten grupp av tysktalande. Belgiens två största regioner är det nederländskspråkiga Flandern i norr och de fransktalande sydliga regionen Vallonien. Huvudstadsregionen Bryssel, officiellt tvåspråkig, är en mestadels fransktalande enklav inom den flamländska regionen. En liten tyskspråkig gemenskap finns i östra Vallonien. Belgiens språkliga mångfald och tillhörande politiska och kulturella konflikter återspeglas i den politiska historien och dess komplexa regeringssystem.

Historiskt sett kallades Belgien, Nederländerna och Luxemburg för Lågländerna som används för att täcka ett något större område än dagens Beneluxländer. Regionen kallades Belgica på latin på grund av den romerska provinsen Gallia Belgica som täckte mer eller mindre samma område. Från slutet av medeltiden fram till den 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet fram till belgiska revolutionen 1830, när Belgien avskiljdes från Nederländerna, utkämpades många slag mellan europeiska makter på hela Belgiens yta, vilket gör att det är döpt till Europas slagfält, ett rykte som stärktes genom båda världskrigen.

Vid dess självständighet deltog Belgien ivrigt i industriella revolutionen och under 1900-talet hade man ett antal kolonier i Afrika. Den andra halvan av 1900-talet präglades av uppkomsten av kommunala konflikter mellan flamländarna och fransktalande som underblåstes av kulturella skillnader å ena sidan och en asymmetrisk ekonomisk utveckling av Flandern och Vallonien, å andra sidan. Dessa fortfarande aktiva konflikter har orsakat långtgående reformer av den tidigare enhetliga belgiska staten till en federal stat som kan leda till en delning av landet.

Historia

Belgien var under medeltiden, tillsammans med bland annat nuvarande Nederländerna, en del av det Tysk-romerska riket. Det nuvarande nederländska språket räknades då som inte mer än lågtyska dialekter. Sedan Nederländerna som habsburgska arvländer tillfallit den spanska kronan utbröt småningom uppror, och Nederländerna lyckades frigöra sig från det spanska väldet. När Belgien omkring femton år efter Napoleonkrigen blev självständigt, till följd av Belgiska upproret 1830, utgjordes grunden för statsbildningen av att större delen av nuvarande Belgien beboddes av romerska-katoliker och till del av franskspråkiga valloner, medan nuvarande Nederländerna huvudsakligen var reformert och utan franskspråkig minoritet. Leopold I (1831-1865) av Sachsen-Coburg valdes 4 juni 1831 till kung. Han besteg tronen den 21 juli, vilket sedan dess är Belgiens nationaldag.

Under det koloniala tidevarvet var även Belgien i besittning av ett mindre antal kolonier, i första hand Belgiska Kongo med näraliggande Ruanda-Urundi (nuvarande Rwanda och Burundi). Belgien hade genom flamländarna under 1700-talet ett kortlivat och föga framgångsrikt ostindiskt kompani. Det belgiska styret av kolonierna, framförallt Kongo, kantades av brutalitet och exploatering av människor och naturtillgångar. Det har bland annat skildrats i Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta (1902).

Under 1950-talet började avkoloniseringen där bland annat Kongo blev självständigt 1960. Banden till Kongo och Afrika finns kvar. Det bor bland annat många personer med rötterna i kolonierna i dagens Belgien. Vid samma tid började det stora engagemanget inom EG/EU där Belgien var ett av grundarländerna. Belgiens huvudstad Bryssel är EU:s maktcentrum. 1958 var Bryssel värd för världsutställningen och man skapade Atomium.

Belgiens geografiska läge skapade nya arbetstillfällen i efterkrigstidens Europa där bland annat Volvo etablerade en fabrik i Gent.

Under 1980- och 1990-talet växte sig det separatistiska politiska partiet Vlaams Blok (senare Vlaams Belang) till ett av de största i Flandern.

Historiska platser

• Waterloo - Slaget vid Waterloo
• Ypern - Västfronten i första världskriget

Befolkning

Belgien ligger på kulturgränsen mellan det germanska och det latinska Europa. Landets två största regioner är det nederländskspråkiga Flandern i norr, som har 58% av befolkningen, och det franskspråkiga Vallonien i söder med 32%. Brysselregionen, som officiellt är tvåspråkig, är en mestadels franskspråkig enklav inom den flamländska regionen och har 10% av befolkningen. En liten tyskspråkig gemenskap finns i östra Vallonien. Belgiens språkliga mångfald och de politiska och kulturella konflikter som har anknytning till denna avspeglas i Belgiens politiska historia och dess komplexa politiska system.

Med drygt 340 invånare per km² har Belgien den näst högsta befolkningstätheten i Europa, efter Nederländerna (frånräknat några mikrostater). Räknat till ytan storleksmässigt sett kommer Belgien på 34:e plats av de 48 staterna i Europa.

Landets namn

Namnet 'Belgien' härstammar från Gallia Belgica, en romersk provins i den nordligaste delen av Gallien som beboddes av belgier (belgae). Historiskt inbegreps Belgien, Nederländerna och Luxemburg i begreppet Nederländerna, som täckte ett något större område än dagens Benelux. Från slutet av medeltiden till 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet till den belgiska revolutionen 1830 utkämpades många slag mellan europeiska makter på Belgiens område. Efter att det blivit självständigt deltog Belgien ivrigt i industriella revolutionen, vilket genererade välstånd och även efterfrågan på råvaror. Det senare var en faktor under tiden för dess afrikanska kolonier.

Klimat

Belgien har ett milt tempererat klimat. Nederbörden är ca 600-1000 mm om året.

Geografi

Karta över Belgien

Belgien är i huvudsak ett slättland, som har kust mot Engelska kanalen och gränsar på landsidorna till Nederländerna, Tyskland, Luxemburg och Frankrike. Belgiens högsta punkt ligger 694 meter över havet och kallas Signal de Botrange.

Gemenskaper

Belgiens federala gemenskaper:

  Flamländska gemenskapen

  Franska gemenskapen

  Tyskspråkiga gemenskapen

Belgien har ett komplext styrelseskick som verkar på olika nivåer med tre federala gemenskaper indelade efter de tre officiella språken i landet. Samtliga gemenskaper har sina egna parlament och regeringar och stiftar lagar inom de områden som det federala styret har delegerat till dem. Flamländska gemenskapen är djupt integrerad med regionen Flandern och har gemensamma institutioner.

• Flamländska gemenskapen
• Franska gemenskapen i Belgien
• Tyskspråkiga gemenskapen i Belgien

I Bryssel finns har de franska och flamländska gemenskaperna en egen regional representation och ett samarbetsorgan för gemensamma frågor. De tre gemenskapskommissionerna är:

• Flamländska gemenskapskommissionen
• Franska gemenskapskommissionen
• Gemensamma gemenskapskommissionen

Regioner

Belgiens federala regioner:

  Flandern

  Bryssel

  Vallonien

Förutom de tre federala gemenskaperna är landet även indelat i tre federala regioner. De två största av regionerna Flandern och Vallonien är i sin tur indelade i vardera fem provinser. Före införandet av federalt styre utgjorde provinserna den huvudsakliga indelningen av Belgien, och före 1995 var exempelvis Brabant en provins innan den delades upp mellan de tre regionerna. Regionen Bryssel saknar provinsindelning.

I Flandern överförde regionen när den bildades omedelbart sina befogenheter till den Flamländska gemenskapen och detta innebär att gemenskapens parlament och regering företräder även regionen. Bryssel, Vallonien sina egna parlament och regeringar skilda från de federala gemenskaperna.

Bryssel

Den federala regionen Bryssel har 19 kommuner. Huvudstaden Bryssel är en av kommunerna i regionen.

Flandern

Den federala regionen Flandern har fem provinser.

• Antwerpen
• Flamländska Brabant (Vlaams-Brabant)
• Limburg
• Västflandern (West-Vlaanderen)
• Östflandern (Oost-Vlaanderen)

Baarle-Hertog, en av kommunerna i provinsen Antwerpen, utgör delvis ett system av exklaver omgivet av Nederländskt territorium.

Vallonien

Den federala regionen Vallonien har fem provinser.

• Vallonska Brabant (Brabant Wallon)
• Hainaut
• Liège
• Luxemburg
• Namur

Större städer

1. Bryssel, Belgiens huvudstad
2. Antwerpen, residensstad i provinsen Antwerpen, och största stad i Flandern
3. Gent, residensstad i provinsen Östflandern
4. Charleroi, största stad i Vallonien
5. Liège, residensstad i provinsen Liège, Vallonien
6. Brygge, residensstad i provinsen Västflandern

Statsskick och förvaltning

Kungliga slottet i Bryssel.

Parlamentsbyggnadens exteriör.

Senatens plenisal.

Representantkammarens plenisal.

Belgien är en konstitutionell monarki som efter andra världskriget utvecklades ifrån en enhetsstat till en federation. Belgien har ett federalt parlament, bestående av två kamrar, en senat och en representantkammare. Senaten består av 40 direktvalda politiker och 21 representanter tillsatta av de 3 språkgemenskapernas parlament, 10 koopterade senatorer samt som självskrivna ledamöter monarkens barn, för närvarande prins Philippe, prinsessan Astrid och prins Laurent, som i praktiken inte utövar sin rösträtt. Representantkammaren består av 150 ledamöter valda enligt ett proportionellt valsystem från 11 valkretsar. Belgien har, precis som till exempel Australien, obligatoriskt valdeltagande, vilket leder till att den har ett av världens högsta valdeltaganden.

Den federala regeringen, formellt utsedd av Belgiens monark, måste åtnjuta representantkammarens förtroende för att bestå (parlamentarism), och den leds av Belgiens premiärminister. Antalet personer som talar flamländska och franska bland regeringens ministrar måste vara lika, detta beskrivs av den Belgiska Konstitutionen. Monarken har de jure omfattande maktbefogenheter, men har efter den sedvänja som växt fram de facto begränsad makt. Den verkliga makten ligger hos premiärministern och landets delstatsregeringar. Rättssystemet bygger på Code Napoléon.

Under 1800-talet behandlade den frankofila politiska och ekonomiska eliten den nederländskspråkiga befolkningen som andra klassens medborgare. Vid slutet av 1800-talet och under stora delar av 1900-talet utvecklades den flamländska rörelsen för att motverka denna situation. En mycket känslig fråga är att delar av denna rörelse, liksom den vallonska Rexrörelsen och ekonomiska ledare i landet, inte var osympatiska till den tyska ockupationen under andra världskriget. Efter andra världskriget blev Belgiens politik mer och mer dominerad av frågan om de två språkgrupperna. Spänningarna mellan grupperna ökade och själva den belgiska statens enhet ifrågasattes. Genom konstitutionella reformer på 1970- och 1980-talen regionaliserades enhetsstaten och blev en federation med tre nivåer, den federala, den regionala och den språkgemenskapliga. Politiska institutioner för dessa nivåer skapades som en kompromiss för att minimera de språkliga, kulturella, sociala och ekonomiska spänningarna.

Politik

Belgiens politiska institutioner är komplexa. Den politiska makten är främst organiserad runt behovet att representera de olika språkgrupperna i landet. Sedan 1970 har de större nationella belgiska politiska partierna splittrats upp i separata delar för att inrikta sig specifikt på de olika språkgrupperna. Inom varje grupp tillhör de större partierna tre stora politiska familjer: liberal höger, mittenpolitisk kristdemokrati och socialdemokrati. Bland de mindre partierna finns bland annat två gröna partier och (speciellt i Flandern), nationalistiska partier och partier från extremhögern. Politiken påverkas av diverse lobbygrupper, som fackföreningar och företagsgrupper.

Belgiens nuvarande konung, Albert II, efterträdde Baudouin I 1993. Efter 1999 års val fick premiärminister Guy Verhofstadt (Öppna VLD) uppdraget att bilda regering och skapade en koalitionsregering bestående av sex partier, från de liberala, socialdemokratiska och gröna blocken. Denna regering blev känd som "regnbågsregeringen" och var den första regeringen sedan 1958 utan representation från kristdemokraterna. Efter 2003 års val fick Guy Verhofstadt fortsätta som premiärminister och skapade en koalition bestående av de fyra liberala och socialdemokratiska partierna, efter att de gröna förlorade de flesta av sina mandat i valet 2003.

I parlamentsvalet den 10 juni 2007 tappade dock Guy Verhofstadts koalition mellan liberaler och socialister mark till förmån för de flamländska kristdemokraterna CD&V, under ledning av Yves Leterme. Leterme utropade sig som vinnare inför anhängare viftande med flamländska, inte belgiska, flaggor. Efter nio månaders segdragna regeringsförhandlingar (under vilka Verhofstadt först ledde en expeditionsministär och därefter en interimsregering) tillträdde Leterme som premiärminister den 20 mars 2008. Den tvåspråkige Leterme, vars far är vallon, har byggt sin politiska karriär i Flandern och sa i ett uttalande 2006 att de fransktalande i Vallonien saknar den "intellektuella kapaciteten" att lära sig nederländska.

Den nya koalitionsregeringens främsta utmaning var att infria Letermes vallöften om maktöverlåtelse till landets regioner. Premiärministern hade utlovat en plan för hur detta skulle ske, till den 15 juli 2008. Men då Leterme misslyckades med att få ihop en dylik överenskommelse så lämnade han samma dag in sin avskedsansökan till kungen. Albert II, vägrade dock att acceptera Letermes avskedsansökan och bad tre veteranpolitiker att hjälpa denne att lösa landets regeringskris.

Vid 16 Rue de la Loi/Wetstraat 16 har Belgiens premiärminister sitt kontor.

Den 20 mars 2008 bildades en ny regering, ledd av flamländska kristdemokraten Yves Leterme, faktisk vinnare av de federala valen i juni 2007, och svors in av kungen. Den 15 juli 2008 lämnade Leterme in sin avskedsansökan till kungen, eftersom inga framsteg i konstitutionella reformer hade gjorts vilket inte accepterades. I december 2008 erbjöd han sig att avgå ytterligare en gång efter krisen kring försäljningen av Fortis. I detta läge accepterades hans avgång och flamländska kristdemokratiska Herman Van Rompuy svors in som premiärminister den 30 december 2008.

Efter att Herman Van Rompuy tillträtt som permanent ordförande för Europeiska rådet övertog åter Yves Leterme premiärminister och svors in den 22 april 2010. Leterme lämnade åter in sin avskedsansökan till Albert II, efter att en av koalitionens partner, OpenVLD, lämnat regeringen. Kungen accepterade regeringens avskedsansökan och nyval sattes till den 13 juni.

Nya parlamentsval hölls i Belgien den 13 juni 2010. Störst framgångar i valet rönte flamländska separatistiska N-VA och blev därmed det största partiet i både Flandern och hela Belgien. Det socialistiska partiet PS blev det största partiet i Vallonien och huvudstaden Bryssel.

Den 17 juni 2010 bad kung Albert II den flamländske separatistledaren Bart De Wever, ledare för Ny-Flamländska Alliansen, att undersöka möjligheterna att bilda regering. Förhandlingarna kollapsade dock återkommande gånger och inte för än den 6 december 2011 kunde en ny belgisk regering tillträda under ledning av den franskspråkige socialistledaren Elio Di Rupo. Belgien hade då letts av en expeditionsministär under 541 dagar vilket är världsrekord i regeringskris.

I dess index över pressfrihet för år 2010 rankade Reportrar utan gränser Belgien som nummer 14 av 178 länder.

Politiska partier

• Höger
  • Vlaams Belang: VB
  • Lijst Dedecker: LDD
  • Front National (Belgien): FN

• Konservativa
  • Centre démocrate humaniste: cdH
  • Ny-Flamländska Alliansen: N-VA

• Kristdemokratiska
  • Kristdemokratisk och Flamländsk: CD&V
  • Kristsociala partiet: CSP

• Liberala
  • Öppna VLD: Open-VLD
  • Mouvement Réformateur: MR
  • Front Démocratique des Francophones: FDF
  • Vivant: Vivant

• Socialistiska
  • Socialistiska partiet (franskspråkiga Belgien): PS
  • Socialistische Partij Anders: sp.a

• Gröna
  • Grön!: Groen!
  • Ecolo: Ecolo

• Kommunistiska
  • Belgiens kommunistiska parti: kp
  • Belgiska Arbetarpartiet: PVDA

Försvar

Belgiska luftvärnssoldater vid uppvisningsexercis.

Ett belgiskt F-16 Fighting Falcon-plan vid flyguppvisning.

Belgien är medlem i både NATO och EU. Belgien har avskaffat värnplikten och den belgiska försvarsmakten består numera endast av yrkessoldater. Fredsstyrkan är 40 000 soldater. I reserven ingår 60 000 soldater.

Armén

I den belgiska armén - Landcomponent eller Composante Terre - ingår 26 000 soldater (varav 1 500 kvinnor). Den består av 3 mekaniserade brigader, 1 fallskärmsjägarbrigad och 3 helikopterbataljoner.

De viktigaste markstridsplattformarna är 150 stridsvagnar Leopard 2, 150 spaningspansarbandvagnar Scimitar, 270 pansarskyttebandvagnar YPR-765, 300 pansarbandvagnar M-113, 200 pansarbandvagnar Spartan och 110 bandkanonvagnar M-109.

Marinen

I den belgiska marinen - Marinecomponent eller Composante Maritime - ingår 2 600 soldater (varav 270 kvinnor). De viktigaste sjöstridsplattformarna är tre fregatter, fyra minfartyg och nio minröjningsfartyg.

De belgiska och nederländska marinerna är underställda en gemensam sjöstridsledning i Den Helder, Nederländerna.

Flygvapnet

I det belgiska flygvapnet - Luchtcomponent eller Composante Air - ingår 11 500 soldater (varav 800 kvinnor). Den viktigaste flygstridsplattformen är 90 Lockheed Martin F-16 Fighting Falcon. Dessutom finns 11 Lockheed Martin C-130 Hercules transportflygplan.

Sjukvårdstjänsten

Den belgiska militära sjukvårdstjänsten - Medische Component eller Composante Médicale - bildar en egen försvarsgren med 1 250 soldater i fredsorganisationen.

Kultur

Serier

Belgien har tillsammans med grannlandet Frankrike en rik tradition av tecknade serier, se bland andra Tintin, Smurfarna, Finn och Fiffi och Lucky Luke.

Musik

Sandra Kim, Toots Thielemans och sopranstjärnan Ulrich Wimmmer, boende i Sverige, erbjuder lite av det belgiska musiklivet. Kända musikevenemang: Drottning Elisabeths musiktävling och Rock Werchter.

Mat och dryck

Belgien är känt för pommes frites, som man menar är belgiska från början. Dessa säljs på många håll i gatustånd och serveras ofta med majonnäs. Landet är även känt för våfflor, belgisk choklad, belgiskt öl och skaldjur. Som Belgiens egentliga nationalmaträtter betraktas waterzooi (kyckling eller fisk med strimlade grönsaker i en buljongbaserad sås) och carbonnade flamande / stoofvlees (flamländsk köttgryta på nötkött marinerat i mörkt öl). Mycket vanligt är också moules frites / mosselen-friet som är kokta musslor serverat med pommes frites. Grodlår är också mycket vanligt förekommande i Belgien och serveras ofta med vitlök och tomater.

Kuriositet

Blomman Lyktmalva (Abutilon megapotamicum) har kallats Belgiens flagga med anledning av att blommans tre delar har färger som liknar dem i Belgiens flagga: svart (ståndarna) — gult (kronbladen) — rött (hyllet).

Kända personer från Belgien

• Tom Boonen, cyklist
• Jean-Marc Bosman, fotbollsspelare, huvudpersonen i Bosmandomen
• Jacques Brel, sångare
• Daniel Van Buyten , fotbollsspelare
• Kim Clijsters, tennisspelare
• Jean-Claude van Damme, skådespelare
• Marc Dutroux, seriemördare och våldtäktsman
• Franky van der Elst, fotbollsspelare
• James Ensor, målare och grafiker
• Justine Henin, tennisspelare
• Audrey Hepburn, skådespelerska
• Hergé (Georges Remi), serietecknare, skapare av Tintin
• Georges Lemaître, astronom, lanserade Big Bang-teorin
• Helmut Lotti, sångare
• Maurice Maeterlinck, författare (Nobelpriset i litteratur 1911)
• René Magritte, konstnär
• Eddy Merckx, cyklist
• Amélie Nothomb, författare
• Jacques Rogge, ordförande i IOK
• Herman Van Rompuy, politiker, ordförande i Europeiska rådet
• Kate Ryan, sångerska
• Adolphe Sax, uppfinnare av saxofonen
• Enzo Scifo, fotbollsspelare
• Georges Simenon, författare
• Ernest Solvay, kemist, uppfinnare av Solvayprocessen, filantrop
• Toots Thielemans, jazzmusiker, artist och kompositör, medverkat i svensk film och revy

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2009	20 av 179
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2008	7 av 173
Transparency International	Korruptionsindex 2008	18 av 180
United Nations Development Programme	Human Development Index 2006	17 av 179

Se även

• Belgiens ambassad i Stockholm

Externa länkar

Sök efter mer information om Belgien på Wikipedias systerprojekt:
Ordbok & definitioner från Wiktionary Böcker från Wikibooks Citat från Wikiquote Originalverk från Wikisource Bilder & media från Commons Nyhetsartiklar från Wikinews

• Wikimedia Commons världsatlas har kartor relaterade till Belgien
  Kartor
• Bryssel Huvudstadsregionen
• Bryssel karta
• Reseinformation och foton från Belgien.
• Information om Flandern från Den Belgiska Turistbyrån Bryssel Flandern