Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders

Från Wikipedia
(Omdirigerad från DSM-IV)
Hoppa till: navigering, sök

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är en handbok för psykiatrin, som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. Den ges ut av American Psychiatric Association (APA), men är brett använd över hela världen.[1]

Den första versionen av DSM publicerades 1952. Den nuvarande versionen är DSM-5, vilken är den femte, omarbetade utgåvan av handboken, utgiven 2013.

Kliniskt har DSM:s manualer betydelse utanför USA, men officiellt används istället ICD-10 för diagnos.[2]

DSM-IV[redigera | redigera wikitext]

DSM-IV gavs ut 1994, och ersätte då DSM-III från 1980 och dess reviderade upplaga DSM-III-R från 1987. Den senaste reviderade upplagan av DSM-IV från 2000 kallas DSM-IV-TR, där TR står för Text Revision.

Diagnoskriterierna i DSM-IV finns publicerade på svenska under beteckningen Mini-D IV, som utkom 1995. En reviderad utgåva anpassad till DSM-IV-TR utkom 2002.[3]

I Sverige används DSM-IV som ett komplement till ICD-10, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, vilket är det officiella diagnossystemet.[2]

En diagnos i DSM-systemet görs utifrån en multiaxial bedömning. Det betyder att man ser till flera områden i patientens liv som kan vara relevanta. Detta framhävs ibland som en fördel framför ICD-systemet. DSM-systemets fem axlar anges nedan.

Axel I: Kliniska störningar, exempelvis depression och psykos
Axel II: Personlighetsstörningar och utvecklingsstörning
Axel III: Somatiska sjukdomar eller skador med relevans för patientens psykiska störningar
Axel IV: Psykosociala problem
Axel V: Global skattning av funktionsförmågan enligt GAF-skalan

DSM-5[redigera | redigera wikitext]

DSM-5 är den aktuella utgåvan, vilken blev officiell 18 maj 2013.[4]

Kritik mot DSM-IV[redigera | redigera wikitext]

Allen Frances, amerikansk psykiatriprofessor vid Duke University School of Medicine var ansvarig redaktör för DSM-IV. Han har i efterhand sagt att det diagnossystem han var med och tog fram på kort tid dubblerade antalet diagnoser. Och enligt Frances var det läkemedelsbolagen som eldade på utvecklingen i hopp om bättre försäljningssiffror. – I efterhand är det tydligt att det blev en överdiagnosticering som understöddes av läkemedelsbolagens marknadsföring av diagnoser. Frances menar att diagnossystemet leder till att läkare ”medicinerar mot normalitet” i fall med misstänkt ADHD. – Vi har gått för långt med att ge diagnoser till beteenden som borde uppfattas inom ramen för normalitet. [5] Allen har fått stöd av Robert L. Spitzer, vilken ledde arbetet med DSM-III, att arbetet med DSM-5 skett med för stort hemlighetsmakeri och menar att det är läkemedelsföretag som ligger bakom..[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karolinska Institutets bibliotek, 26 januari 2007: Psykiatrimanualen DSM-IV-TR - nu tillgänglig för KI
  2. ^ [a b] SVENSK PSYKIATRI Nr 9, Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia, s. 12
  3. ^ Empatica: MINI-D IV, läst 14 februari 2010
  4. ^ Svenska Dagbladet Söndag, sidan 8]
  5. ^ Aftonbladets granskning av psykiatrin, AB 2011-10-12
  6. ^ Söderström, Per. ”Trotjänare gör uppror i diagnosfabriken”. SvD.se. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/trotjanare-gor-uppror-i-diagnosfabriken_6609792.svd. Läst 7 november 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]