Diana Vreeland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Diana Vreeland, född Diana Dalziel 29 september 1903[1] i Paris, Frankrike, död 22 augusti 1989 i New York City, New York, var en amerikansk modejournalist, kolumnist, kritiker och redaktör inom mode och design. Mellan 1936 och 1962 arbetade hon för det framgångsrika modemagasinet Harper's Bazaar och därefter innehade hon under åtta år posten som chefredaktör för den amerikanska utgåvan av Vogue.

Gärning[redigera | redigera wikitext]

Vreeland var en inflytelserik och omtalad moderedaktör, först på Harper's Bazaar men framförallt under sin tid på Vogue. Hon var känd för sitt osvikliga sinne för stil, sina överraskande moderna vinklingar på traditionella ämnen och sitt sätt att betrakta mode och fotografi som en konstform. Vreeland omdanade under 1960-talet Vogue till tidens främsta modetidning genom att influeras av tidens svängningar. Hon anlitade skickliga, nyskapande fotografer som Richard Avedon, David Bailey och Irving Penn och som chefredaktör omdefinierade hon modellerna från att bara vara mannekänger till att bli starka personligheter i modereportagen. Diana Vreeland förde fram modeller som Jean Shrimpton, Twiggy, Penelope Tree, Edie Sedgwick och Veruschka som blev stora namn och megastjärnor under swinging sixties. Även personer som inte hade ett typiskt modellutseende som Barbra Streisand, Cher, Lauren Hutton, Anjelica Huston användes i modereportagen, vilket inte var brukligt.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hon pratade inte gärna om sin ålder, och var uppriktigt förvirrad om sin födelsedag. Genealogen Philippe Chapelin på genfrance.com har klargjort att Vreelands födelsedag verkligen var 29 september 1903. Missförståndet uppstod av förkortningen "7bre" i Vreelands födelsecertifikat, vilket Diana Vreeland tolkade som "juli" men är i själva verket en vanlig förkortning av "september" (motsvarande förkortningar används även för alla andra höstmånader i Frankrike). Allt enligt Amanda Mackenzie Stuart, Diana Vreeland - Empress of Fashion, London: Thames & Hudson, 2013, s. 338.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]