Disting

Från Wikipedia
Version från den 27 maj 2017 kl. 12.07 av Wvs (Diskussion | Bidrag) (+referens)
Disting
PlatsUppsala, Sverige Sverige
TidpunktMedeltiden (eller tidigare) -
TypMarknad

Distinget eller disatinget kallades det alla svears ting, som ursprungligen stod i sammanhang med den gamla förkristna offerfesten disablot i Gamla Uppsala i slutet av februari eller i mars då även marknad hölls. Sista blotet hölls av kung Blot-Sven år 1084, och därefter återstod de båda andra under lång tid framöver. Marknaden hölls i varje fall från 1500-talet vid staden Uppsala. Efter kristendomens införande flyttades disatinget till kyndelsmässan i början av februari och kallades kyndelsting.[1][2][3]

Härav kommer nuvarande distingsmarknaden i Uppsala som hålls på kyndelsmässodagen i början av februari varje år.[4]

Marknaden

Distingsmarknaden hålls idag första måndagen och tisdagen i februari på Vaksala torg i Uppsala. Den arrangeras av Stockholms handelskammare och dess medlemsföretag i samarbete med Länsstyrelsen Uppsala län, Regionförbundet Uppsala län och Uppsala kommun.

Distinget blev med tiden Sveriges viktigaste marknad[källa behövs]. Årstiden gjorde det möjligt att frakta varor. Sjöar och åar var tillfrusna och utgjorde gott underlag för slädarnas medar. På distinget, som på andra samtida varumässor, bytte skinn, pälsverk, nersaltad fisk och kreatur ägare. Det var även populärt att förlova sig, och till och med gifta sig under marknadsdagarna.

Historia

I den norska kungasagan om Olav den helige nämner Snorre Sturlasson att en marknad överflyttats till Aros långt innan hans egen tid, vilket sannolikt avser distingsmarknaden[5]. Flytten från Gamla Uppsala till Aros skedde troligen under 1100-talet.[källa behövs]

På 1700- och 1800-talen hade marknaden tack vare penninghushållningen sin storhetstid. Mynten, som hade kommit i omlopp, förenklade affärerna. 1895 avskaffades marknaden officiellt.[källa behövs]

Under distingen uppförde Uppsalastudenterna en tid på 1600-talet skådespelet ”Disa”. Det handlar om en klok bondflicka från Venngarn som räddar svearna från hungersnöd. Pjäsen anses vara det första riktiga svenska dramat och skrevs av Johannes Messenius i början av 1600-talet. Pjäsen är baserad på en äldre saga, men huvudpersonens namn och ursprung i Venngarn är Messenius skapelse, liksom påståendet i pjäsen att distinget är namngivet efter huvudpersonen.

Se även

Källor

  1. ^ Bägerfeldt, Lars (2004). En skildring av tidig medeltid och sen järnålder. Falköping: Lars Bägerfeldts förlag. sid. 23-24. ISBN 91-88418-02-2 
  2. ^ Lars Bägerfeld: En skildring av tidig medeltid och sen järnålder
  3. ^ Disatinget i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  4. ^ Sevärdheter, evenemang mm i Uppsala
  5. ^ Beronius Jörpeland, Lena (2000). Vid Fyrisån: arkeologi i Östra Aros. Rapport 2000:1. Stockholm: Riksantikvarieämbetet kunskapsavdelningen 

Externa länkar