Snorre Sturlasson

Uppslagsorden Snorri och Snorre omdirigerar hit. För namnet, se Snorre (namn).

Snorre Sturlasson. Illustration av Christian Krogh till Heimskringla.

Snorre Sturlasson (fornnordiska Snorri Sturluson), född omkring 1179, död 23 september 1241, var en isländsk hövding, historiker, författare och skald. Han betraktas som författare till Den yngre Eddan, vilken är en handbok i skaldekonst och lärobok i nordisk mytologi, författad omkring 1220, samt Heimskringla en bok som skildrar främst Norges kungar fram till och med år 1177. Han tillskrivs också stundom Egil Skallagrimssons saga.

Biografi

Snorre var son till den isländske hövdingen Sturla Tordsson och Gudny Badvarsdotter. Han gifte sig 1199 med hövdingadottern Herdis Bersedotter från herrgården Borg. De fick tillsammans barnen Jon och Halbera.

Vid tre års ålder blev Snorre Sturlasson fosterson till "Islands mäktigaste och rikaste storman", hövdingen Jón Loftsson på Odde. Detta skedde som en förlikningspant mellan parterna Odde-ätten och Sturlungarna, där stor oenighet rådde. Snorre stannade här i tjugo år, och fick av sin styvfar lära sig skaldekonst och historia. Det var på Odde, där forntidens stamtavlor, skaldeverk och drapor fanns bevarade, som Snorres intresse för dikter och berättelser väcktes.

Snorre Sturlasson var två gånger lagsagoman på det isländska Alltinget, en mycket förnäm position i dåtidens isländska samhälle. Han var mycket inblandad i sin samtids politik och dödades eftersom han misstänktes ha varit inblandad i ett uppror mot den norske kungen Håkon Håkonsson.

Snorre Sturlasson seglade sommaren år 1218 från Island till Norge. Där gästade han först Skule Jarl över vintern, och besökte sommaren därpå (år 1219) Västergötlands lagman Eskil Magnusson (Bjälboätten) och hans fru Kristina Nilsdotter Blake. Makarna var båda släkt med kungaätterna, och gav Snorre god inblick i svearikets historia. Det är ett intressant förhållande att några år efter deras möte har Eskil redigerat och låtit skriva Äldre Västgötalagen, det första litterära arbetet på svenska. Fru Kristina överlämnade som en hedersgåva till den gästande Snorre det baner som kung Erik Knutsson av Sverige fört i slaget på Gestilren år 1210.

Snorre Sturlasson mördades i sitt hem Reykholt av politiska skäl, en septembernatt år 1241. Mördaren var hans förre svärson Gizurr Thorvaldsson (isländska Gizurr Þorvaldsson), som handlade på uppdrag av kung Håkon i Norge. Direkt efter dådet intog en trofast rojalist vid namn Thorgils Skardi (isländska Þorgils Skardi) positionen som Islands mäktigaste man. Håkon utnämnde dock senare Gizurr till jarl på Island.

Snorre som historiker

Genom att Snorre Sturlasson faktiskt besökt Sverige och allmänt anses vara en relativt god historiker och källkritiker, kan hans uppgifter anses vara förhållandevis goda. Detta är viktigt eftersom Snorre visserligen aldrig skrev direkt i avsikt att dokumentera svensk historia, men ändå gjorde detta inom ramen för den norska, och hans verk är därmed bland de äldsta överlevande dokumenten om Sveriges äldsta historia.

Det är framför allt Torgny lagman och hans varnande tal till kungen Olof Skötkonung som blivit berömt, men att det hållits så som Snorre berättar – över två hundra år senare, eller överhuvudtaget relationen mellan lagmannen och kungen – är osäkert, för att inte säga osannolikt.

Bibliografi

• Heimskringla, som behandlar Norges kungar
• Den yngre Eddan eller den Prosaiska Eddan som är en handbok i skaldekonst och nordisk mytologi
• Egil Skallagrimssons saga, vilken några experter på isländska sagor (till exempel Peter Hallberg) velat tillskriva Snorre, medan andra experter (till exempel Lars Lönnroth) ställt sig tvivlande.

Externa länkar

• Online Medieval and Classical Library, engelskspråkig översättning av Heimskringla
• Snorre Sturlasson i Libris