Gamla Uppsala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°53′40″N 17°38′20″Ö / 59.89444°N 17.63889°Ö / 59.89444; 17.63889

Gamla Uppsala fornlämningsområde sett från gravfältet vars större högar (i vänster bildkant) ligger i närheten av kungshögarna. Bortom kungshögarna skymtar kyrkan bland trädtopparna, till höger syns den låga, flata, tingshögen och i höger bildkant, museet.
Detta dramatiska träsnitt från 1800-talet visar Gamla Uppsala fornlämningsområde ur samma vinkel som ovan.

Gamla Uppsala är ett historiskt område i Uppland i Gamla Uppsala socken, Uppsala kommun i Uppsala län. Där finns bland annat de berömda Uppsala högar och Gamla Uppsala kyrka, som har varit både domkyrka och ärkebiskopssäte.

Gamla Uppsala, som i 1500-talets kamerala källor är Upplands största by räknat efter mantal, är idag en del av tätorten Uppsala, en stadsdel tillhörande Norra staden.

De största bostadsområdena är Löten, delar av Gränby (vars övriga delar tillhör Vaksala), Nyby centrum, Nyby gård och villaområdet i Gamla Uppsala. Den största lokala föreningsverksamheten torde bedrivas inom Gamla Upsala sportklubb (GUSK).

Historiskt område[redigera | redigera wikitext]

Se även: Uppsalas historia

Gamla Uppsala var förmodligen en centralpunkt i den förhistoriska maktstrukturen i nuvarande Svealand. Under äldre järnåldern låg platsen norr om en fjärd, *(Upp)Salafjärden[förtydliga] som förenade vattenleden Långhundraleden från det östliga Attundaland med resten av den dåtida havsviken Mälaren i söder. Fyrisån mynnade i *(Upp)Salafjärdens nordvästligaste vik vid Östra Aros vilket betyder Östra Åmynningen. Den kan ha legat strax nedströms dagens Upplandsmuseum[källa behövs]. Här steg, på grund av landhöjningen, en sten- och gruströskel upp mot vattenytan i början av vikingatiden[1] som fortfarande är synlig. Därefter krävdes dragning av båtarna för vidare färd norrut i Tiundaland. Det största transporthindret låg vid nuvarande Ulva kvarn, nordväst om Gamla Uppsala. Där kan ett vattenfall ha börjat resa sig kring år 0[förtydliga]. Platsens läge var under denna tid att jämföra med Stockholms senare ställning, ett lås mot de inre vattenvägarna. Efter domkyrkans brand 1252 togs beslutet att flytta ärkesätet till Östra Aros, nuvarande Uppsala. Överföringen av reliker sker 1273. Flyttningen minskade Gamla Uppsalas betydelse.

Båttransporterna dit hade då gradvis försvårats under cirka 400 år. Till detta hörde omlastningen av de flatbottnade skeppen i Östra Aros för landtransport till Gamla Uppsala. Mer resoluta skeppare har dock vid våröversvämningar, av ängarna runt Svartbäcken, kunnat dra båtarna över dessa så kallade föresängar. En föresäng var en äng med båtföre vid översvämning. *(Upp)Salafjärden grundades med tiden upp och blev till den sannolikt den största föresängen. Kungens andel av denna fick heta Kungsängen, och heter så än i dag. Kring år 985 besegrade Erik Segersäll danskarna på foeresvallarna "vid Uppsala". I fornisländsk litteratur omnämns dessa som "Fyrisvallarna". Dessa ängars flerfaldiga omnämnande i äldsta tid tyder på att de var en viktig del av gamla uppsalatrakten, åtminstone för foderproduktion.[2]

Gamla Uppsala kyrka från öster i dess nuvarande skick. Här syns tegelornamentik med blinderingar på gavlarna
Kyrkan från väster med klockstapeln till vänster
Sammanställning av antikvariska undersökningsresultat. Skede 1 = Före stenkyrkobyggandet på 1100-talet. Skede 2 = Den medeltida domkyrkan.[3]

Fornlämningar[redigera | redigera wikitext]

I Gamla Uppsala finns tre stora gravhögar oftast kallade kungshögarna eller Uppsala högar, enligt mytologi och folkminne resta över de gamla sveakonungarna på 500-talet. Högarna är bland de största i Sverige (bara Anundshög är större). Vissa myter gör till och med gällande att det skulle vara tre asagudar som låg i högarna (Tor, Oden och Frej). Modern datering anger att de anlagts mellan år 500 och år 600. Här finns också gravfält som anses ha innehållit 200–300 gravar, och lämningar nära och under kyrkan.

Tro och religion – Landets kristnande och nytt ärkebiskopssäte[redigera | redigera wikitext]

Gamla Uppsala antas ha varit ett religiöst centrum för asatroende före kristendomens införande. När landet kristnades kom de slutliga avgörandena att till stor del utspelas i Uppsala, där enligt gällande lag landets kung utsågs (om inte vid Mora stenar, som senare blev lagfäst). Det lär ha ålegat kungen att förrätta årligt blot, och åtminstone en kristen kung – Inge den äldre – ska ha avsatts sedan han vägrat fullgöra den plikten.

Landets slutliga kristnande skedde genom att den makten i Gamla Uppsala konverterade till kristendomen, varvid Gamla Uppsala först blev ett biskopssäte, som flyttades dit från Sigtuna. Senare, år 1164, kom Gamla Uppsala även att bli säte för en ärkebiskopsstol. Domkyrkan, nuvarande Gamla Uppsala kyrka, kan ha byggts på platsen för det hednatempel, som skall ha legat i Gamla Uppsala, omnämnt av Adam av Bremen som Uppsala tempel omkring 1076. Enligt denne skulle templet ligga en dagsresa från såväl Sigtuna som Birka. Läget vid de berömda Uppsala högar (se mer om dem nedan) kan också tyda på det liksom arkeologiska fynd. 1926 utförde Sune Lindqvist utgrävningar i stora delar av kyrkan, och på de planer som senare upprättades tyckte sig åtskilliga forskare se en kvadratisk konstruktion. Arkeologerna Else Nordahl och Magnus Alkarp har dock avfärdat dessa idéer som rena synvillor och önsketänkande. Vid senare arkeologiska undersökningar under kyrkan har inga som helst spår av en sådan tempelbyggnad påträffats.[4]

Sedan år 2000, när Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka, håller Sveriges Asatrosamfund återigen blot vid Uppsala högar. Vårblotet äger årligen rum under påskhelgen.

Gamla Uppsala kyrkas senare historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gamla Uppsala kyrka

Den nuvarande kyrkobyggnaden består av ett stympat centraltorn och av ett kor med absid (vilka idag används som långhus och kor). Både absidkoret och det stympade centraltornet härstammar från den ursprungliga större kyrkan, som kan ha påbörjats vid 1100-talets mitt och stått färdig på 1240-talet. – Vissa bevarade träinventarier från kyrkan kan härstamma från 1100-talet, bland annat ett av sammanlagt tre så kallade triumfkrucifix.

1273 flyttades ärkebiskopssätet officiellt till nuvarande Uppsala, där Uppsala domkyrka hade börjat byggas en tid dessförinnan. Dit flyttade också namnet Uppsala, den plats som tidigare kallats Östra Aros. Kyrkan, som då var en treskeppig katedral med absidförsedda korsarmar, degraderades alltså redan då ner till sockenkyrka. Under 1400-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende sedan det treskeppiga långhuset och korsarmarna rivits efter ytterligare en eldsvåda.

Myt och historia[redigera | redigera wikitext]

Vad gäller historisk skildring av Gamla Uppsalas roll vid tiden för Sveriges enande och före detta är det viktigt notera att det knappt finns några trovärdiga källor alls. För tiden före 800 är mytologi, sägen och dikt allenarådande.

Enligt Ynglingatal skall Ynglingaätten ha regerat från Uppsala från tiden före Kristus till någon gång på 600-talet. Ungefär samma information finns i Gesta Danorum som placerar Frejs söner i Uppsala. Snorre berättar att 400 och 500-talskungarna Aun, Egil och Adils ligger begravda i Gamla Uppsala, vilket är förenligt med den arkeologiska dateringen av gravarna. Vissa hävdar att detta är omöjligt att bevisa på grund av att andra källor saknas, men det finns dock ett engelskt kväde som kallas Beowulf en norsk släktuppräkning som heter Historia Norvegiæ, Ynglingatal, den isländska Heimskringla, den danska krönikan Gesta Danorum och en saga som heter Rolf Krakes saga där åtminstone Adils återkommer.

Gamla Uppsalas position som landets vagga var i stort sett dominerande i svensk historieuppfattning fram till Västgötaskolans tillblivelse.

Gamla Uppsala museum[redigera | redigera wikitext]

Gamla Uppsala museum öppnades 2000 under namnet Gamla Uppsala historiskt centrum och visar de myter och historier som har anknytning till platsen.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Platsen ligger i anknytning till andra viktiga samtida fyndplatser, som exempelvis Valsgärde gravfält och, längre upp längs den gamla handelsleden, Vendel. Andra museer i området är Sockenmuseet, beläget mittemot Gamla Uppsala kyrka och Disagården, Upplandsmuseets friluftsmuseum, som ligger bortanför kyrkan och lättast nås via en gångväg bakom kungshögarna.

1874 öppnades järnvägen mellan Uppsala och Gävle av det privata bolaget Uppsala-Gävle Järnväg. En av stationerna längs banan låg i Gamla Uppsala. Även om det var länge sedan tågen stannade på stationen fanns den kvar som mötesstation till in på 1990-talet. Järnvägen är enkelspårig genom Gamla Uppsala och närheten till högarna gör det svårt att bygga ut den. För närvarande studerar Trafikverket två alternativ, att bygga ett nergrävt dubbelspår eller att bygga ett dubbelspår i tunnel genom Gamla Uppsala. Samtidigt planeras det för en pendeltågsstation i Gamla Uppsala.

Annandag påsk 1943 samlades en grupp nazister vid Östhögen för att demonstrera. De hade fått tillstånd av kyrkoherden trots att stadsfullmäktige och riksantikvarieämbetet hade förbjudit demonstrationen. En stor grupp motdemonstranter samlades också och stadspolisen från Stockholm kallades till platsen. Då flera av stadspolisens medlemmar var nazister, attackerades de 2 000 motdemonstranterna och många sårades.[5]

Dagens Uppsala ligger på platsen för det Gamla Uppsalas hamn vid Fyrisån, Östra Aros, att jämföra med Västra Aros vilket idag är benämnt Västerås.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Gamla Uppsala 1950–1975[6][7]
År Folkmängd
1950
  
829
1960
  
1 244
1965
  
1 180
1970
  
1 562
Anm.: Sammanvuxen med Uppsala 1975



Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Geologiska kartan över Uppsala (SGU)
  2. ^ Svenskt ortnamnslexikon. 2003 
  3. ^ Alkarp, Magnus; Price, Niel (2005). ”Tempel av guld eller kyrka av trä? Markradarundersökningar vid Gamla Uppsala kyrka”. Fornvännen: sid. 261-272. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2005_261. 
  4. ^ Alkarp, Magnus (2009). ”Det Gamla Uppsala – berättelser & metamorfoser”. Occasional Papers in Archaeology "49". 
  5. ^ ”Vetenskapsradion historia”. 4 mars 2010. http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2240093.mp3. 
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 8 februari 2012. 
  7. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]