Egodepletion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Egodepletion betyder ordagrant 'åderlåtning eller uttömning av jaget', och används sedan 1990-talet inom psykologin för det tänkta tillståndet när en människa tömt sina psykiska energier.

Egodepletion som term härrör från en teori av Roy Baumeister, och bygger på den freudianska uppfattningen att jagets energiförråd är ändliga och att dessa ändliga resurser styr jagets vilja. Ett försvagat jag leder, enligt Freud, till att detet och överjaget tar över jagets uppgifter.

Baumeisters teori går ut på att viljestyrka är beroende av en psykisk energi, och att denna tillfälligt kan avmattas i samband med olika former av kognitiva uppgifter och utövning av viljestyrka, även sådana uppgifter som handlar om att kontrollera sina känslor. Den tillfälliga avmattningen i psykisk energi i samband med en krävande uppgift får som konsekvens att efterföljande uppgifter bedrivs med förminskad psykisk styrka, vilket kan visa sig i form av en sämre prestation såväl på kognitiva uppgifter som i interpersonellt samspel. [1]

Vid till exempel extrem eller långvarig stress, koncentration eller sömnbrist, menar Baumeister att egot töms varvid självkontrollen minskar. Vid minskad självkontroll försämras många medvetna och viljestyrda processer, till exempel viljestyrda val, att ta kontroll över en situation, eller att vara beredd på och initiera nya utmaningar. I stället blir det svårt att motstå frestelser eller att avhålla sig från att följa motiverade men oönskade responser på olika stimuli. Att motstå impulser från detet och överjaget som både är motiverade och oönskade är, menar Baumeister, psykiskt kostsamt.

Glukos[redigera | redigera wikitext]

I artikeln Self-Control Relies on Glucose as a Limited Energy Source: Willpower Is More Than a Metaphor från 2007 (Gailliot et al., 2007) beskriver Matthew Gailliot, i samarbete med bland andra Roy Baumeister, 9 olika experiment där de anser att bevis finns att blodets glukosnivå är avgörande för hur väl självkontroll kan utövas av individen.[2]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Den schweiziska forskaren Veronika Job hävdar att begränsningar i viljestyrka snarare beror på individens tro på ifall viljestyrka är en begränsad eller obegränsad resurs. I sina studier visar hon att enbart de individer som tror att viljestyrka är en begränsad resurs får försämrade resultat om de utför flera krävande tester efter varandra. De som tror att viljestyrkan är obegränsad resurs visar inga sådana försämringar. Efter flera påföljande, krävande tester upplever båda grupperna lika stor utmattning, skillnaden är att det är bara hos de som tror att viljestyrkan är begränsad som utmattningen leder till ett försämrat resultat.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Baumeister, R. F., Bratslavsky, E., Muraven, M., & Tice, D. M. (1998). ”Ego depletion: Is the active self a limited resource?”. Journal of Personality and Social Psychology "74" (5): sid. 1252–1265. doi:10.1037//0022-3514.74.5.1252. 
  2. ^ ”Self-control relies on glucose as a limited energy source: willpower is more than a metaphor”. Journal of Personality and Social Psychology, 92(2), 325–36. 2007. doi:10.1037/0022-3514.92.2.325. 
  3. ^ Job, V., Dweck, C. S., & Walton, G. M (2010). ”Ego depletion--is it all in your head? implicit theories about willpower affect self-regulation”. Psychological Science "21" (11): sid. 1686–93. doi:10.1177/0956797610384745.