Ellagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elsäkerhet pekar hit, kanske du letar efter Starkströmsföreskrifterna ?
Högspänningsledningar

Ellagen (1997:857) är en svensk lag, som trädde i kraft den 1 januari 1998 och innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall samt om elsäkerhet.

Lagen bestod ursprungligen av tretton kapitel. De ursprungliga femte och sjätte kapitlen har sedermera upphävts. Ett nytt 5 kap. med bestämmelser om nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten trädde i kraft den 1 januari 2010.

Lagen har för närvarande följande kapitel.

  • 1 kap. Inledande bestämmelser
  • 2 kap. Nätkoncession m.m.
  • 3 kap. Nätverksamhet m.m.
  • 4 kap. Nättariffer
  • 5 kap. Nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten
  • 7 kap. Kommunala elföretag
  • 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.
  • 9 kap. Skyddsåtgärder
  • 10 kap. Skadestånd
  • 11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter
  • 12 kap. Tillsyn m.m.
  • 13 kap. Övriga bestämmelser

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ellagen (1997:857) ersatte den gamla ellagen, lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Det materiella innehållet i den nya ellagen baserades på den gamla lagens bestämmelser om nätkoncession, nätverksamhet och nättariffer, skyddsåtgärder och skadestånd, elsäkerhetsåtgärder, tillsyn med mera. De delar av ellagstiftningen som hade införts till följd av 1995 års elmarknadsreform fördes över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.[1]

Elmarknadsreformen hade som huvudprincip att åstadkomma en "klar boskillnad" mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el ska ske i konkurrens, medan nätverksamheten som är ett naturligt monopol regleras och övervakas på ett särskilt sätt. Avsikten var att härigenom skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden.[2]

Myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Nätmyndigheten[redigera | redigera wikitext]

Enligt ellagen ske regeringen utse en nätmyndighet, som bland annat ska kunna pröva frågor om nätkoncession och utöva tillsyn över elnätsavgifterna (nättarifferna).[3][4] För närvarande är Energimarknadsinspektionen nätmyndighet.[5]

Den systemansvariga myndigheten[redigera | redigera wikitext]

Det ska vidare finnas en systemansvarig myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av Sverige kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.[6] Denna uppgift fullgörs av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska Kraftnät).[7]

Tillsyn över elsäkerhet och driftsäkerhet[redigera | redigera wikitext]

Tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.[4] Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet när det gäller frågor om elsäkerhet,[8] och Svenska Kraftnät svarar för tillsyn i frågor om driftsäkerhet hos det nationella elsystemet.[9]

Nätkoncession[redigera | redigera wikitext]

I 2 kap. ellagen finns bestämmelser om tillstånd att bygga eller använda starkströmsledningar (nätkoncession). En elektrisk starkströmsledning får enligt huvudregeln inte byggas eller användas utan nätkoncession. En nätkoncession ska avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område).

Frågor om nätkoncession prövas i de flesta fall av Energimarknadsinspektionen. När gäller vissa ledningar, framför allt utlandsförbindelser, fattas beslutet dock av regeringen.[10]

Nätverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Ställverk

Definition[redigera | redigera wikitext]

Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och beräkning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet.[11]

Grundläggande skyldigheter för nätföretag[redigera | redigera wikitext]

Ett företag som bedriver nätverksamhet ansvarar för drift och underhåll och utbyggnad av sitt ledningsnät och dess anslutning till andra ledningsnät. Företaget svarar också för att dess ledningsnät är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.[12]

Avgränsning av elnätsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Den svenska elmarknaden bygger på en uppdelning mellan elnätsverksamheten, som är ett så kallat naturligt monopol, å ena sidan och den konkurrensutsatta produktionen av och handeln med el å den andra. I 3 kap. ellagen finns därför bestämmelser om avgränsning av nätverksamhet. Ett grundläggande krav är att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte får bedriva produktion av eller handel med el.[13] Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.[14] När det gäller andra elnätsföretag finns bestämmelser om så kallad funktionell åtskillnad, som avser fall då ett nätföretag ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion eller handel. Ett företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare ska till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som bedriver produktion av eller handel med el.[15]

Skyldighet att ansluta anläggningar och överföra el[redigera | redigera wikitext]

Den som har nätkoncession är enligt ellagen skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning och överföra el för annans räkning.[16][17]

Nättariffer[redigera | redigera wikitext]

Nättariffer är enligt ellagens terminologi avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät.[18] De centrala bestämmelserna om nättariffer finns i lagens fjärde kapitel. Där framgår bland annat att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande och att de ska utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.[19]

I det nya femte kapitlet finns bestämmelser om nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten. Från och med år 2012 är nätföretagens intäkter att föremål för en förhandsreglering, som innebär att företagets samlade intäkter genom nättariffer under en tillsynsperiod, som i normalfallet ska vara fyra år, ska hålla sig inom en i förväg fastställd intäktsram.[20][21][22] Kompletterande föreskrifter finns i förordningen (2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag.

Elsäkerhet[redigera | redigera wikitext]

Livsfarlig ledning

I ellagens nionde kapitel, som har rubriken "Skyddsåtgärder", finns bestämmelser om elsäkerhet. Som ett grundläggande krav föreskrivs att elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer ska vara så beskaffade och placerade samt brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada eller störning i driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska anläggningar.[23]

I 9 kap. 1 § andra stycket finns ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat föreskrifter i bland annat starkströmsförordningen (2009:22). I starkströmsföreskrifterna, som meddelas av Elsäkerhetsverket, beskrivs hur elektriska installationer och anläggningar som innefattar starkström ska vara utförda.

Skadestånd[redigera | redigera wikitext]

Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från en starkströmsanläggning, ska skadan, även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast kommit.[24]

Ansvar enligt första stycket gäller inte

  1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där generatorn har en märkeffekt om högst 50 kVA,
  2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två ledare,
  3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller en naturgasledning, för vilken det krävs koncession enligt naturgaslagen (2005:403), eller
  4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skada uppkommit på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.

Avbrottsersättning[redigera | redigera wikitext]

I 10 kap. ellagen finns även bestämmelser om avbrottsersättning. Om överföringen av el avbryts helt under en sammanhängande period om minst tolv timmar har elanvändaren rätt till sådan ersättning.[25] Avbrottsersättningen ska betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten.[26]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Författningstexter[redigera | redigera wikitext]

  • Lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (gamla ellagen)
  • Ellagen (1997:857)
  • Elförordningen (2013:208)
  • Förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el
  • Förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät
  • Starkströmsförordningen (2009:22)
  • Förordningen (2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Regeringens proposition 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
  • Regeringens proposition 1996/97:136 Ny ellag

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Prop. 1996/97:136 s. 1.
  2. ^ Prop. 1993/94:162 s. 1.
  3. ^ 1 kap. 7 § ellagen (1997:857).
  4. ^ [a b] 12 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  5. ^ 3 § elförordningen (2013:208).
  6. ^ 8 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  7. ^ 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  8. ^ 15 § starkströmsförordningen (2009:22).
  9. ^ 2 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.
  10. ^ 2 kap. 1a § ellagen (1997:857).
  11. ^ 1 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  12. ^ 3 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  13. ^ 3 kap. 1a § ellagen (1997:857).
  14. ^ 3 kap. 1f § ellagen (1997:857).
  15. ^ 3 kap. 1b § ellagen (1997:857).
  16. ^ 3 kap. 6-7 § ellagen (1997:857)
  17. ^ 3 kap. 9 § ellagen (1997:857).
  18. ^ 1 kap. 5 § ellagen (1997:857).
  19. ^ 4 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  20. ^ 1 kap. 5a § ellagen (1997:857)
  21. ^ 5 kap. 1 § ellagen (1997:857)
  22. ^ 5 kap. 4 § ellagen (1997:857).
  23. ^ 9 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  24. ^ 10 kap. 1 § ellagen (1997:857).
  25. ^ 10 kap. 10 § ellagen (1997:857).
  26. ^ 10 kap. 11 § ellagen (1997:857).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Electricity Act En informell översättning till engelska som tillhandahålls av Energimarknadsinspektionen