Erik Beckman
| Erik Beckman | |
| Född | 23 april 1935 Vänersborg |
|---|---|
| Död | 8 juni 1995 (60 år) Sigtuna |
| Yrke | Författare, litteraturkritiker |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1963–1995 |
| Barn | Åsa Beckman Eva Beckman |
Knut Erik Vilhelm Montan Beckman, född 23 april 1935 i Vänersborg, död 8 juni 1995 i Sigtuna, var en svensk författare och litteraturkritiker. Han arbetade även som folkhögskollärare. Far till Åsa Beckman och Eva Beckman.
Han kunde göra realistiska porträtt av människor och landskap, men föredrog ofta att leka med språk och form, bryta sönder språket och möblera om i syntaxen. Det hindrade inte att han behöll kontakten med omvärlden och i sina senare böcker tog han även upp sociala och politiska problem till behandling.[1]
Beckman debuterade 1963 med diktsamlingen Farstu. Emellanåt var han verksam som kritiker i Dagens Nyheter. Han har även gjort ett antal radiopjäser.
Bibliografi
- 1963 – Farstu (dikter)
- 1964 – Någon, något (roman)
- 1965 – Hertigens kartonger (roman)
- 1966 – Varifrån dom observeras (dikter)
- 1967 – Inlandsbanan (roman)
- 1969 – Kyss er! (dikter)
- 1971 – Kameler dricker vatten (roman, översättning från arabiskan)
- 1973 – Sakernas tillstånd (dikter)
- 1974 – Tumme (dikter)
- 1977 – Jag känner igen mej (roman)
- 1979 – Den kommunala kroppen (dikter)
- 1981 – Kärleksgubbar! Herdedikter
- 1982 – Kommunalrådet cyklar förbi (uddiga och runda prosabitar)
- 1983 – Teater för gudar
- 1984 – Katt och sten – en mosebok
- 1986 – Fågeln som pianist (en litterär figur med en ytterkontur av Björn Nilsson)
- 1987 – Två dikter
- 1990 – Pyjamasöverdelarna med utvecklingen i Östeuropa (essä)
- 1992 – Nykomlingarna med en början och ett slut
- 1993 – Sigges gäng
- 1999 – Kvalstervägen (pjäs i två akter)
Priser och utmärkelser
- 1966 – Aftonbladets litteraturpris
- 1966 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1967 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1970 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1972 – Doblougska priset
- 1980 – Aniarapriset
- 1982 – Stig Carlson-priset
- 1983 – Sveriges Radios Lyrikpris
- 1984 – Gun och Olof Engqvists stipendium
- 1991 – De Nios Stora Pris
- 1993 – Gun och Olof Engqvists stipendium
Källor
- ^ Bra Böckers lexikon, 1973