Sigtuna
- Sigtuna kan också avse en by i Gnesta kommun eller en bydel i Tervola.
| Sigtuna | |
| Tätort | |
|
Stora gatan i Sigtuna mot öster under marknadsdagar
|
|
| Land | |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Stockholms län |
| Kommun | Sigtuna kommun |
| Församling | Sigtuna församling |
| Koordinater | 59°37′N 17°43′Ö / 59.617°N 17.717°V |
| Area | 456,66 hektar |
| Folkmängd | 8 444 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 18,49 inv./ha |
| Grundad | 980-talet |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Postort | SIGTUNA |
| Postnummer | 193 XX |
| Riktnummer | 08 |
| Tätortskod | 0300 |
Sigtuna är en tätort i Sigtuna kommun, Stockholms län.
Sigtuna ligger vid Mälaren och grundades av Erik Segersäll runt år 980. Sigtuna var den första egentliga staden i dåvarande Sverige och sedan säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten. Sveriges gränser och blomstrade som ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum fram till slutet på 1200-talet.
Innehåll |
Historia [redigera]
I Sigtuna har anträffats omkring 630 fornlämningar. Från bronsåldern kommer spridda gravar. De flesta fornlämningarna kommer dock från järnåldern och finns på 25 gravfält och 35 runstenar, de flesta i stadsområdet. Två av runstenarna talar om frisiska gillen i staden. Dessutom finns en fornborg, Trollberget.
I början på 1900-talet menade många forskare att tuna-orter ursprungligen var gamla kultplatser. Otto von Friesen framkastade 1922 med hänvisning till ett av Odens noanamn Sig att Sigtuna skulle vara en gammal kultplats för Oden. Idag anses den troligaste förklaringen att namnet sik (sig) = "våtmark" och tuna, centralplats (handelsplats, befäst plats). En alternativ förklaring är att det skulle vara en kopiering från det keltiska Segodunon, med betydelsen stark borg. Namnet har troligen ursprungligen syftat på det gamla Fornsigtuna i Håtuna, och flyttas med när staden anlades.[2] Sigtuna skrevs på en runsten från 1000-talet Sihtunum. Stenen finns utställd i Sigtuna museum. På mynt från ungefär samma tid finns Sigtunanamnet i andra varianter.
Sigtuna är den första staden i det svenska rike som sakta började växa fram i skiftet mellan vikingatid och medeltid.
Det finns olika teorier om Sigtunas uppkomst. Det finns olika teorier om Sigtunas uppkomst. Sigtuna anläggs på sin nuvarande plats omkring 980. Från en rak gata 30 meter från stranden stakades 8 meter breda och 30 meter långa tomter tomter ut.[3] Från omkring 995 förekommer myntning i staden.[4] En teori går ut på att Sigtuna anlades som handelsort eftersom det hade ett bättre försvarsläge än Birka. En annan att det var en önskan att hitta en ur fiskaliska synpunkter lämplig plats för riksenhetens förverkligande.[förtydliga] En tredje pekar mot en kristna missionens intresse att finna en motvikt mot hednatemplets i Gamla Uppsala dominerande inflytande.[5] En teori är att Sigtuna grundades på initiativ av Östergötland och Västergötland för att få en stödjepunkt i strävandena att ta kontroll över Mälarlandskapen.[6] Ytterligare teorier kring Sigtunas utveckling kan kopplas till Birkas försämrade kommunikationsläge. Detta härleds enligt Björn Ambrosiani till att bruket av allt större skepp omöjliggjorde dragandet av dessa över land vid Tälje (Södertälje), på grund av detta kan Sigtunas funktion som stad ses som ett ersättande av Birka. [7]
För Sigtunas utveckling har två faktorer varit av stor betydelse, det kungliga myntverket och biskopsresidenset. Staden kan primärt ha anlagts som en maktpolitisk stödjepunkt och ett centrum för kyrka och mission. Handeln fick efterhand också betydelse. Myntningen, som började cirka 995 med engelska förebilder, vittnar om Sigtunas betydelse för handel. Under Olof Skötkonungs och hans efterträdare Anund Jakobs tid slogs under en 30-årsperiod ett par miljoner silvermynt. På 1000-talet var Sigtuna en internationellt känd ort med en rad namnkunniga utländska besökare. Staden nämns i flera västnordiska skaldedikter.
Dagens Sigtuna är byggt på kulturlager från medeltiden, "den svarta jorden", som kan vara tre meter tjocka eller mer. Ett antal stora arkeologiska undersökningar har genomförs mellan 1988 och 2006 som inte bara gett en oerhörd mängd fynd utan också avslöjat hur den äldsta staden planerades och hur husen byggdes.
Det har visat sig att staden nästan från början anlades efter en regelbunden plan, med cirka 8 meter breda, långsmala tomter med kortsidan mot en huvudgata, i stort sett motsvarande dagens Stora gatan. Stora gatan drogs längs Mälarens dåvarande strandlinje, och är den äldsta bevarade i Sverige med ursprunglig sträckning. Tvärgränderna till den var från början långa bryggor.[8]
Kungsgårdstomten låg mitt i staden, och här byggdes vid 1000-talets slut den första stenkyrkan i Mälarområdet. Omkring 1060 grundades i Sigtuna Svealands första biskopssäte med Adalvard d.y.. Ovannämnda stenkyrka var biskopens kyrka, den första domkyrkan. Den revs under högmedeltiden men rester av murarna finns bevarade under mark. På denna tomt ligger numera Sigtuna museum. Om stadens dåtida betydelse vittnar Adam av Bremen, som omkring 1070 kallar Sigtuna civitas magna. År 1130 flyttades biskopssätet till Gamla Uppsala.[5]
Under den tidiga medeltiden byggdes inte mindre än sex eller sju andra stenkyrkor med omgivande kyrkogårdar. Alla utom domkyrkan lades längs en nyanlagd gata utanför det gamla bebyggelseområdet. Av dessa kyrkor står S:t Per, S:t Lars och S:t Olof kvar som ruiner, av de övriga syns inget ovan mark. Gustav Vasa lät använda stenarna från ruinerna som byggnadsmaterial till Svartsjö slott. Johan III befallde sedermera att ruinerna skulle bevaras.[9]
Sigtuna brändes i ett anfall 1187. Vem som låg bakom attacken är oklart, de historiska källorna benämner enbart ”paganer från öst”.[10] Karelare från furstendömet Novgorod har utpekats i Erikskrönikan (1320) som angripare:
- ”Swerige haffde mykin vadha
- aff karelom ok mykin onadha
- The foro aff haffuit oc vp i mäle
- bade i lugne ok swa i äle
- alt hemelika jnnan swia skär
- ok optast ä mz stylda här
- en tyma fiöl them en then luna
- at the brändo wp sightuna
- Ok brändo thz swa alt i röther
- at then stadhin fik ey än böther
- Jon erchebiscop wart ther slägen
- tess war mangin hedin fäghen
- at them crisno gik swa illa i hand
- thz gledde karela ok rytza land.”[11]
Denna händelse betydde emellertid inte alls slutet för Sigtuna. Cirka 50 år senare upplevde Sigtuna en renässans. Ett tecken på stadens fortsatta betydelse är att dominikanerna etablerade ett konvent 1237 till jungfru Marias ära. Dominikanernas storslagna tegelkyrka, Sankta Maria kyrka, är bevarad och i dag Sigtunas församlingskyrka. Det är Sveriges äldsta tegelkyrka och den enda bevarade dominikanerkyrkan. Klosterbyggnaderna revs emellertid efter reformationen på 1500-talet.[5]
Sigtuna konkurrerades mot slutet av 1200-talet ut av nygrundade städer som Uppsala och Stockholm. I samband med att Gustav Vasa upplöste klostret under reformationen och lade beslag på dess egendomar, började Sigtunas nedgångsperiod på allvar. Tre stadsbränder 1648-1666 fullbordade nedgången och Sigtuna blev en obetydlig by. År 1700 var dess folkmängd 108 personer, mestadels bönder och fiskare. Sigtuna förde en allt mer tynande tillvaro, även om den hade ett uppsving på 1700-talet. År 1744 stod stadens rådhus färdigt, kallat Sveriges minsta. Fortfarande 1800 med 380 invånare kunde Sigtuna betecknas som "den sovande staden", till vilken enligt Vitalis (Erik Sjöberg) ingen landsväg ledde.[5] Ofta mycket gamla städer kom att vegetera som charmfulla, slumrande idyller, ganska oberörda av förändringarna på det ekonomiska och tekniska området. De har grundats under helt andra förutsättningar än vad som gällde under 1800-talet. Sigtuna kom till liv igen först när Sigtunastiftelsen grundades 1915.[8]
På 1900-talet vände trenden i huvudsak på grund av inrättningar som Sigtunastiftelsen och internatskolan Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket. Genom att bilismen gjorde bekväm arbetspendling till hela norra Storstockholm, Arlanda och Uppsala möjlig har Sigtuna allteftersom blivit en attraktiv bostadsort.
Administrativa tillhörigheter [redigera]
Sigtuna stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Stadskommunen utökades 1948 och uppgick 1971 i Sigtuna kommun.[12]
I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Sigtuna församling.[13][14]
Orten ingick till 1948 i domkretsen för Sigtuna rådhusrätt och därefter till 1971 ingå i Stockholms läns västra domsagas tingslag. Från 1971 till 1977 ingick orten i Stockholms läns västra tingsrätts domsaga, från 1977 till 2007 i Sollentuna tingsrätts domsaga]] och Sigtuna ingår sedan 2007 i Attunda tingsrätts domsaga.[15]
Befolkningsutveckling [redigera]
| 1800 | 1850 | 1900 | 1950 | |
|---|---|---|---|---|
| Sigtuna | 452 | 426 | 568 | 2 307 |
| Befolkningsutvecklingen i Sigtuna 1960–2010[16] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 2 580 | |||
| 1965 | 3 234 | |||
| 1970 | 4 214 | |||
| 1975 | 4 780 | |||
| 1980 | 4 599 | |||
| 1990 | 4 918 | 329 | ||
| 1995 | 5 605 | 342 | ||
| 2000 | 6 050 | 344 | ||
| 2005 | 7 204 | 395 | ||
| 2010 | 8 444 | 457 | ||
Stadsbild [redigera]
Stadsdelar [redigera]
- Pilsbo
- "Stan"
- Hällsbo
- Prästängarna
- Tvillingbackarna
- Sjudargården
- Munkholmen
- Til
- Brännbo (stora och lilla)
- Aludden
- Harberget
Kyrkobyggander [redigera]
- Mariakyrkan byggdes som klosterkyrka och var färdig omkring 1250. I församlingen ingår även Haga kyrka samt Tilkyrkan.
- S:t Olofs kyrkoruin ligger på kyrkogården väster om Mariakyrkan.
- S:t Pers kyrkoruin ligger väster om den medeltida stadskärnan. S:t Pers kyrka anses av många vara ärkestiftets domkyrka före flyttningen till Gamla Uppsala 1190.
Kända Sigtunabor [redigera]
-
Se även: Kategori:Personer från Sigtuna.
| Om personerna i denna lista verkligen har en relation till detta område behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Om uppgifter i personartiklarna, efter kontroll, visar på en relation till orten, kan mallen tas bort (2013-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Lista över personer som har sitt ursprung i eller under längre perioder varit bosatta i Sigtuna
- Manfred Björkquist (biskop)
- Jan Bonnevier (TV-man och författare)
- Roland Cedermark (musiker)
- Kjerstin Dellert (operasångerska)
- Gunnar Ekelöf (författare)
- Cecilia Fahlberg (ordförande i fackförbundet Unionen)
- Carl-Johan Fogelklou (musiker i Mando Diao)
- Magdalena Graaf (fotomodell och författare)
- Hannah Graaf (Fotomodell)
- Ian Haugland (musiker i Europe)
- Magnus Hedman (fd fotbollsspelare)
- Fredrik Hiller (skådespelare)
- Harriet Hjorth (författare)
- Karl Larsson (musiker i Last Days of April)
- Vilhelm Lundström (språkvetare)
- Per Uddén (grundare av företaget Permobil)
- Niklas Wikegård (fd ishockeytränare och sportkommentator)
- Björn von Sydow (Politiker)
- Carl-Henric Svanberg (Företagsledare)
- Povel Ramel (komiker)
- Olof Palme (statsminister)
- Olof Palme (historiker)
- Ingvar Storm (radioman)
- Gunnar Weman (fd ärkebiskop)
- Roland Zuiderveld (TV-journalist och författare)
- Karin Osterman (Operasångerska)
- Thomas Brolin (Fd. fotbollsspelare)
- Patrik Isaksson (Artist)
- Carl-Johan Fogelklou (Basist i bandet Mando Diao)
- Inga Landgré (Skådespelare)
- David Fjäll (Programledare & Sportjournalist)
- Cloffe Caspersson (Radioprofil Rockklassiker)
Se även [redigera]
- Sigtuna museum
- Lista över fasta fornminnen i Sigtuna (för omfattning av detta område, se Sigtuna stad#Sockenkod)
Källor [redigera]
Noter [redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ [1]
- ^ Spåren av kungens män, Maja Hagerman s. 134-35
- ^ Sigtuna och folklanden, Jonas Ros. Fornvännen 2002
- ^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, 24. Malmö 1935
- ^ Mälaren runt. Stockholm 1997, s. 157
- ^ Burenhult, Göran (red.) "Arkeologi i Norden 2" , Natur och Kultur, Stockholm, 1999 sid 360, 372
- ^ [a b] Mälaren runt. Stockholm 1997, s. 158
- ^ N.H. Sjöborg, Samlingar för Nordens fornälskare, I-III 1822-1830. Bokförlaget Rediviva: Stockholm 1978, s. 28
- ^ Beskrivning på en webbsida koncentrerad kring Karelen
- ^ Erikskrönikan i Projekt Runeberg
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Sollentuna tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
Tryckta källor [redigera]
- Sten Tesch & Jacques Vincent: Vyer från medeltidens Sigtuna. 2 uppl. Sigtuna 2005.
- Sten Tesch: Sigtuna, det maktpolitiska och sakrala stadsrummet under sen vikingatid och tidig medeltid (c:a 980-1200). Berit Wallenbergs stiftelse 50 år. Stockholm 2007.
- Snorre Sturluson, Nordiska kungasagor, I. Fabel: Stockholm 1991
- Snorre Sturluson, Nordiska kungasagor, II. Fabel: Stockholm 1993
- Snorres Edda. Fabel: Stockholm 1997
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sigtuna.
- Sigtunas förhärjning 1187
- Stockholm grundlägges. Erikskrönikan. 1320 år