Erik Elff
Litografi av Otto Wallgren.
Erik Samuel Elff, född 1718, död i maj 1761, var en svensk läkare, medicine doktor och lärjunge till Carl von Linné. Ogift.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Elff var son till kronofogden Erik Elff i Härjedalen. Han blev student 1737 och befann sig under åren 1737 till 1745 på utrikes resor. Elff blev ämnessven i Vetenskapsakademien den 16 juli 1747,[1] och försvarade en avhandling under Linné den 6 december 1749.[2] Elff var lärare för barnmorskorna[3] och blev slutligen assessor i collegium medicum.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Gustaf Henrik Mellin, red (1840–1849). Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer. Stockholm. Libris 2150865. https://runeberg.org/svestorman/
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Kungl. svenska vetenskapsakademien, Personförteckningar, 1739-1915, utg. af E.W. Dahlgren.ämnessvenner
- ^ Amoenitates Academicae, Haemorrhagiae Uteri Sub Statu Graviditatis
- ^ Kungl. vetenskapsakademiens handlingar, Pehr Osbecks inträdestal 1758
|