Existensminimum
Från Wikipedia
Existensminimum anses vara det belopp som en person måste ha för att uppnå "skälig levnadsnivå". Det innebär en fastställd nettosumma per månad, som ska räcka till mat, kläder, TV-avgift, med mera på låg kostnadsnivå men "skäligt". Utöver det lämnas även bidrag till hemförsäkring samt ev. Arbetslöshetskasseavgift. Realiserbara tillgångar så som pengar, aktier, bankmedel, båt, husvagn, sommarstuga, hus och bil måste oftast först säljas för kapitalet det kan inbringa för att klara sin egna försörjning. Större barnfamiljer kan dock få ha kvar huset som bostad. Om den som lever på existensminimum behöver bil för resor till och från arbete, sjukhus med mera kan man få bilförsäkring, bränslekostnader och fordonsskatt inkluderat i bidraget som utdelas av socialsekreterare. I Sverige 2009 var summan för riksnormen, årligen fastställd av Riksdagen genom Socialstyrelsen, 3680 kronor per månad för ensamstående. 2008 var summan 3550 kr per månad. Dessutom tillkommer en summa för boendet beroende på vad det kostar i det individuella fallet. Den skäliga kostnaden för bostadkostnad är olika för olika kommuner, t ex skiljer sig hyresnivåerna mycket mellan Storstäder och landsbygd. I mindre städer & landsbyggdskommuner brukar maximalt 3000 kr i månaden accepteras som bostadshya för unga ensamstående vuxna,18-29 år. Äldre personer ges rätt till högre bostadshyra. Kostnader för barn under 18 år tillkommer också. Beloppet för ensamstående utan barn är 2700 +850 =3550 per månad + hyra el osv[källa behövs].
Denna beräkning används i samband med försörjningsstöd. Den som inte har inkomst för att nå upp till existensminimum får bidrag för att fylla upp, på vissa villkor, bland annat att vederbörande inte har tillgångar.
Beräkningen används också i samband med skulder. Den som har svårt att betala skulder får åtminstone behålla existensminimum. Detta begrepp finns för att undvika "riktig fattigdom", som man inte vill ha i Sverige och många andra länder.
Alla EU-länder har liknande principer om miniminivåer på levnadsstandard, dock lite varierande nivå på standard.
Notera att studenter som för närvarande (2009) får 7821 kronor i sammanlagda studiemedel endast får ha en hyra som uppgår till 3821 kronor för att inte hamna under existensminimum. Detta är för många omöjligt, speciellet i storstäder där hyran i de flesta fall ligger över 4000 och därför tvingas många till att arbeta extra vid sidan av. Vad många studenter däremot misstar sig på är att hyrorna är satta utifrån att hyresgästen (studenten) ska ansöka om bostadsbidrag på sin inkomst som i deras fall är studiemedlen och inte lånet.
