Utanförskap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Utanförskap, utslagning eller marginalisering innebär att en individ befinner sig utanför och känner sig vara utanför en grupp som det ses som önskvärt att tillhöra.

Utanförskap kan avse flera olika grupper, till exempel:[källa behövs]

  • Socialt utanförsskap kan åsyfta bidragsberoende i allmänhet, eller mer specifikt långtidsarbetslöshet, kriminalitet, hemlöshet och drogberoende.
  • En social gemenskap, exempelvis kamratgrupp i och utanför skolan, där utanförskap kan glida över i mobbning.
  • Det etablerade samhället, där utanförskap kan avse individer som forna tiders utstötta ur byn till större grupper som inte accepteras i samhället – icke-accepterade minoriteter
  • Det som anses vara det "normala" samhället, där utanförskap kan avse personer med funktionsnedsättning eller andra som på grund av hur samhället är konstruerat inte har möjligheterna att delta i samhällslivet i samma utsträckning som majoritetsbefolkning kan.
  • Utvecklingsländer kan vara i ett tillstånd av ekonomiskt utanförsskap från den globala ekonomin.
  • Trasproletariat

Utanförskap i Sverige [redigera]

Alliansen började i valrörelsen 2006 att använda begreppet utanförskap specifikt om personer som står utanför arbetsmarknaden, och av olika skäl är "beroende" av ersättningssystem. Finansminister Anders Borg satte 2007 en siffra på utanförskapet, och angav den till 1.063.220 personer, eller 19,1% av befolkningen i arbetsför ålder, i Sverige 2006. Denna siffra är egentligen ett mått på till hur stor del av befolkningen som försörjer sig på sjuk- och aktivitetsersättning (störst), a-kassa, sjukpenning, arbetsmarknadsåtgärder, samt ekonomiskt bistånd (minst), uttryckt som antal helårsekvivalenter. Två personer som är sjukskrivna 50% under ett år, eller två som är arbetslösa 6 månader, motsvarar således tillsammans en helårsekvivalent. [1]

Begreppet, som det användes i debatten i valrörelsen inför riksdagsvalet 2006, först av moderater, senare av politiker av skild partifärg, har i en vetenskaplig artikel beskrivits som problematiskt för att det på ett tendentiöst sätt kopplats till invandrare, kriminalitet och drogmissbruk. Begreppet knöts hårt till så kallat bidragsberoende och den borgerliga alliansen etablerade en orsakskedja som såg ut på följande vis: arbetslös (och invandrare) - bidragsberoende - utanförskap - kriminellt beteende.[1]

Följande tabell visar utanförskapet i Sverige, uttryckt som antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, 1990-2010, och deras andel av befolkningen i åldrarna 20-64. [2]

År Andel av befolkningen
i arbetsför ålder %
Antal
helårsekvivalenter
1990 14,8 732236
1991 16,4 816587
1992 19 954303
1993 22 1112473
1994 22,7 1154079
1995 22,2 1134876
1996 22,1 1134252
1997 21,8 1119615
1998 20,6 1062470
1999 19,8 1025266
2000 19,4 1013319
2001 19,1 1001453
2002 19,6 1032459
2003 19,5 1029710
2004 20,1 1063646
2005 19,9 1057721
2006 19,1 1022168
2007 16,8 903928
2008 15,2 823514
2009 15,8 862169
2010 15,6 857597
2011 14,4 794998

Se även [redigera]

Källor [redigera]

  1. ^ [a b] Davidsson, Tobias, "Utanförskapelsen. En diskursanalys av hur begreppet utanförskap artikulerades i den svenska riksdagsdebatten 2003-2006". Socialvetenskaplig tidskrift Vol 17(2) 2010. Baserad på masteruppsatsen Utanförskapandet - En diskursanalys av begreppet utanförskap, avancerad nivå, Göteborgs universitet, 2009-01-05.
  2. ^ Antalet helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag, 1990-2011, SCB.