Barnfattigdom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Barnfattigdom är fattigdom eller ekonomisk utsatthet som drabbar barn. Begreppet har olika definitioner, främst vad avser fattigdom. Med barn avses vanligen åldern fram till 18-årsdagen.

Den politiska diskussionen om barnfattigdom på 2000-talet handlar främst om välutvecklade industriländer. Med fattigdom avses internationellt relativ fattigdom, en familjeinkomst som är väsentligt lägre än medel- eller medianvärdet och/eller berättigar till bidrag. Det finns flera definitioner för hur den relativa fattigdomsnivån ska mätas.

Världskarta som visar Child Development Index 2000-2008.

Med fattigdom i absoluta termer avses en familjeinkomst under en viss nivå i kronor och ören, till exempel måttet extrem fattigdom, som för barnens del förknippas med undernäring, hög barnadödlighet och barnarbete i stället för skolgång. Detta hör numera till historien, utom i några länder i Afrika och södra Asien. Child Development Index (CDI) är ett mått utvecklat av brittiska Rädda barnen, och anges på en skala från 0 (bäst) till 100 (sämst). CDI är en sammanvägning av följande indikatorer:[1]

  • Utbildningsnivå (andelen barn i skolåldern som inte är inskrivna i skolan).
  • Hälsa (barnadödlighet under fem års ålder)
  • Föda (andelen barn under fem års ålder som är måttligt eller allvarligt underviktiga, definierat som två standardavvikelser under medianvikten för åldersgruppens referenspopulation)

EU[redigera | redigera wikitext]

Inom Europeiska unionen genomfördes 2007 en analys som resulterade i rapporten Child Poverty and Well Being in the EU - current status and way forward.[2] Bland EU:s 27 medlemsländer levde 19 miljoner barn i åldern 0 till 17 år (19 procent av alla barn) under 2006 i hushåll med låg ekonomisk standard. Risken för fattigdom är över 20 procent i mer än hälften av medlemsländerna, 15 procent i Sverige, Belgien och Österrike och som lägst 10 procent i Danmark och Finland.

EU:s definition av "risk för fattigdom" innebär att familjens samlade inkomst, inklusive kapitalinkomster och bidrag, är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet.[3] Vid beräkningen tas hänsyn till familjens storlek, räknat i "konsumtionsenheter", där en vuxen per familj räknas som 1 enhet, övriga vuxna som 0,5 och barn under 14 år som 0,3 enheter.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Barnfattigdomen i Sverige är mycket låg i ett internationellt perspektiv, oavsett hur den mäts. Den långvariga fattigdomen bland barnfamiljer har minskat sedan slutet av 1960-talet, och minskat kraftigt från år 2000 till år 2010. Sedan slutet av 1990-talet – och särskilt markant sedan år 2006 – har emellertid den relativa fattigdomen (inkomstojämlikheten) bland barn ökat.[4]

I Sverige har Rädda Barnen uppmärksammat problemet med barnfattigdom genom årliga rapporter sedan 2002.[5][6] Mätningarna går tillbaka till 1991 och som mest levde 22,3 procent av alla svenska barn i fattigdom 1997, enligt svenska Rädda Barnens definition. Rapporten för 2010 omfattade statistik fram till 2008 och fick stor uppmärksamhet eftersom barnfattigdomen ökade med 0,6 procentenheter, efter att tidigare ha sjunkit för varje år.

År Antal barn i
ekonomiskt utsatta hushåll
enligt RB[5]
Andel barn
i ekonomiskt utsatta hushåll
enligt RB[5]
Andel barn i familjer med
låg inkomststandard enligt
SCB, inkomststöd ej medräknat[7]
Andel barn i familjer med
låg inkomststandard
enligt SCB[7]
Andel barn i familjer
med hög inkomststandard
enligt SCB[7]
1991 273 353 14,5%
1995 18,5% 14,9% 7,2%
1996 21,4% 17,7% 7,4%
1997 433 000 22,3% 21,1% 18,0% 8,2%
1998 17,6% 15,0% 9,2%
1999 15,7% 13,4% 11,8%
2000 296 055 15,3% 13,1% 10,6% 17,1%
2001 262 315 13,6% 11,3% 9,7% 17,2%
2002 10,9% 9,0% 23,1%
2003 246 697 12,8% 9,6% 8,0% 22,3%
2004 251 585 13,0% 9,5% 8,0% 22,4%
2005 242 097 12,6% 11,3% 9,0% 24,7%
2006 8,8% 6,8% 30,9%
2007 8,5% 6,3% 40,0%
2008 220 027 11,5% 9,2% 6,8% 41,8%
2009 247 843 13,0% 9,7% 7,9% 41,1%
2010 242 303 12,7% 10,6% 8,1% 43,2%
2011 232 000 12,1% 10,3% 8,3% 48,2%

Statistiken avser hemmaboende barn i åldern 0 till 17 år. Rädda barnens definition av ekonomiskt utsatta hushåll består dels av familjer berättigade till försörjningsstöd (socialbidrag), det vill säga som annars skulle leva under existensminimum, dels av familjer med låg inkomststandard. Under 2008 var 6,7 procent av alla familjer berättigade till försörjningsstöd och 7,1 procent hade låg inkomststandard, med ett överlapp på 2,3 procentenheter, resulterande i en barnfattigdom på 6,7 + 7,1 - 2,3 = 11,5 procent.[8] Notera att vid denna typ av relativa mått leder mer generös tilldelning av försörjningsstöd till ökad barnfattigdom.

För jämförelse visar tabellen även SCB:s beräkningar av andel barn med låg inkomststandard (under 1,0) och hög inkomststandard (över 2,0), där begreppet inkomststandard avser den disponibla inkomsten dividerad med en norm för levnadsomkostnader vars storlek beror av familjens sammansättning. Normen består av baskonsumtion (exempelvis mat och kläder), kostnader för boende samt eventuella barnomsorgsutgifter och fackföreningsavgifter.[9])

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Professor Tapio Salonen har beräknat att fattigdomsgapet för barnfattigdomen (hur långt under fattigdomsstrecket fattiga barnfamiljers inkomster sammantaget är) till 15 miljarder kronor, och menar att barnfattigdomen i Sverige skulle kunna avskaffas genom att höja bidragsnivåer med 15 miljarder.[10]

Alliansen, lyfte fram frågan som en av 10 punkter i sin familjepolitik från 2010. Här menar man att arbetslinjen (bland annat sänkt skatt till arbetande) skulle kunna förbättra situationen, men föreslår även stöd till ensamstående som en åtgärd.[11] 2012 beslutade Alliansregeringen göra en höjning av riksnormen i försörjningsstödet, en höjning betydligt högre än inflationen.[12]

Socialdemokraterna, bland annat Håkan Juholt, har lyft fram den ökande barnfattigdomen som en central politisk fråga, baserat på Rädda Barnens rapporter och Salonens förslag. Man bildade 2011 en arbetsgrupp som ska redovisa en åtgärdsplan vid partikongressen 2013. [13]

Uppdrag granskning kritiserade år 2013 barnrättsorganisationerna Bris för att överdriva innebörden av begreppet barnfattigdom i kampanjen "När pengarna inte räcker till" och Rädda barnen i kampanjen "Black" år 2011, där barn som uppfyller Rädda barnens definition på barnfattigdom enligt Uppdrag granskning framställs som att de inte får tillräckligt med mat och eller för årstiden lämpliga kläder. Även organisationen Majblomman kritiseras för att 2008 ha påstått att 40 % av Sveriges barn inte har råd med glasögon och för att hävda att bidragsansökningar ökar i Sverige (vilket de också gjort åren 2007-2009 men inte i längre perspektiv). Programmet kritiserades av tittare för att framställa det som att barnfattigdom inte finns. [14] Efter Uppdrag gransknings program kommer Bris fortsättningsvis att använda begreppet ekonomisk och social utsatthet istället för barnfattigdom, enligt en intervju med organisationens generalsekreterare Kattis Ahlström.[15] Två dagar senare säger hon till Resumé att hon har blivit missförstådd och säger att relativ barnfattigdom finns i Sverige[16]


Vräkning av barnfamiljer[redigera | redigera wikitext]

En utredning om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer i Sverige initierades 2004 av den socialdemokratiskt ledda regeringen.[17] Alliansregeringen och socialminister Maria Larsson (kristdemokraterna) formulerade år 2007, och under valrörelsen 2010, en nollvision för 2012 om vräkning av barnfamiljer, och tillsatte 2010 en utredning.[18] Inga lagar har emellertid förändrats 2011, och statistiken endast förbättrats marginellt. I hälften av Sveriges kommuner förekom vräkning av barnfamiljer 2010.[19][20][21]


År Antal minderåriga
berörda av verkställda
vräkningar
Antal minderåriga
berörda av
vräkningsansökningar
Andel verkställningar
av de ansökningar
som berör barn
Genomsnittligt antal
barn per verkställd
vräkning
2008 718 2 365 30,4% 0,239
2009 618 2 274 27,2% 0,203
2010 632 2 562 24,7% 0,203
2011 663 2 722 24,4% 0,237
2012 569 2 277 25,0% 0,217
2013 504 2 380 21,1% 0,199

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Child Development Index: Holding governments to account for children’s wellbeing. Rädda barnen (2008). London, UK.
  2. ^ "Nästan vart femte barn i EU är fattigt" (sid. 6-7) och "Låg barnfattigdom i Norden" (baksidan), Välfärd, nr 3, 2008, Statistiska Centralbyrån.
  3. ^ "De ekonomiskt utsatta barnen", tidskriften Välfärd, Nr 3, 2010, SCB, sid 14-16.
  4. ^ Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och deras familjer 1968-2010, Socialstyrelsen maj 2013.
  5. ^ [a b c] Rapporter om barnfattigdom, Rädda Barnen
  6. ^ Tapio Salonen, Barns ekonomiska utsatthet, årsrapport 2012:2, Malmö högskola och Rädda Barnen, ISBN 978-91-7321-437-7.
  7. ^ [a b c] Barnfamiljernas inkomststandard, antal och andel hemmaboende barn 0-17 år efter inkomststandard. År 1995 - 2011, Statistikdatabasen, SCB, uppdaterad 2013-10-07.
  8. ^ Salonen (2010), sid. 12.
  9. ^ Barn- och familjestatistik, SCB. Hämtdatum 2013-04-03.
  10. ^ Tapio Salonen, Eliminera barnfattigdomen, Tidningen socialpolitik 2011
  11. ^ Alliansens familjepolitik
  12. ^ ”Riksnormen i försörjningsstödet höjs”. Socialdepartementet. 2011-12-22. http://www.regeringen.se/sb/d/14414/a/183389. Läst 2012-01-25. 
  13. ^ Vår politik: Barnfattigdom, Socialdemokraterna
  14. ^ Barnfattigdomen i Sverige är kraftigt överdriven, Uppdrag granskning 2013-01-16.
  15. ^ BRIS slutar använda begreppet barnfattigdom, SVT 2013-01-16.
  16. ^ Resumé.se
  17. ^ Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn, SOU 2005:88.
  18. ^ Varför vräks barn fortfarande 2010
  19. ^ Årlig statistik över antal avhysningar till 2013 Kronofogdemyndigheten, accessdatum 2013-01-17, arkiverad på web.archive.org.
  20. ^ Statistik över barn berörda av vräkningar, kommunvis 2008-2011, Kronofogdemyndigheten.
  21. ^ Barn berörda av avhysning 2013, Kronofogdemyndigheten 2014-01-30.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]