Fanny Løvenskiold

Fanny Løvenskiold, född friherreinne Francisca Veronika Johanne Josephine von Seckendorf-Aberdar 7 februari 1807, död 19 mars 1873,^[1] var en norsk hovfunktionär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fanny Løvenskiold var dotter till friherre Johan Carl August Max von Seckendorf-Aberdar och Magdalene von Hommer. Den 26 februari 1827 gifte hon sig med Ernst Løvenskiold (1803–1867)^[1], son till Severin Løvenskiold och hovchef för norska hovstaten under Oscar I.

Hovkarriär[redigera | redigera wikitext]

Fanny Løvenskiold var överhovmästarinna för den norska hovstaten under Sverige-Norges drottning Josefina av Leuchtenberg.^[2] Hon utsågs till denna post 1846, ett år efter att hennes företrädare lämnat den. ^[3] Under svensk-norska unionens tid fanns det en separat norsk hovstat som mötte kungaparet vid gränsen och tjänstgjorde under besöket i Norge och sedan följde kungaparet till gränsen igen, där de avlöstes av den svenska hovstaten. Under Oscar I:s regeringstid minskade hovstaten och Josefina hade till skillnad från sin företrädare inga statsfruar i vare sig Norge eller Sverige, men den norska hovstaten var ändå mindre än den svenska: år 1849 hade drottningens svenska hovstat en överhovmästarinna, tre hovfröknar, en överstekammarherre, fyra kammarherrar, en page, första kammarfru och tre kammarfruar - medan drottningens norska hovstat endast innehöll en överhovmästarinna, två hovfröknar (Inga Hedewig Vogt och Juliane Wedel Jarlsberg) och två kammarherrar.^[2]

Fanny Løvenskiold fick tjänstgöra ganska ofta: drottning Josefina besökte Norge tio gånger 1824–1874 och blev omtyckt där för sitt sociala arbete.^[4] Hon torde också ha fått tjänstgöra under en ovanligt lång period av verksamhet för den norska hovstaten, åt kronprinsessan Lovisa, som tillbringade ett helt år i Norge 1856–1857.^[5]