Filippinsk-amerikanska kriget
Från Wikipedia
| Filippinsk-amerikanska kriget | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|||||||||
| Stridande | |||||||||
 Första filippinska republiken Katipunan Pulajanes Sulusultanatet Moro |
Filipingendarmeriet  Philippine Scouts |
||||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||||
| Emilio Aguinaldo Miguel Malvar Manuel Tinio Arcadio Maxilom Macario Sakay Dionisio Seguela Sultanen av Sulu |
 William McKinley Theodore Roosevelt Elwell Otis Arthur MacArthur John Pershing Jacob Smith |
||||||||
| Styrka | |||||||||
| 80 000 | ~126 000 totalt ~24 000 till ~44 000 fältstyrka |
||||||||
| Förluster | |||||||||
| ~12 000–20 000 döda | 4 165 döda (omkring 75% av sjukdomar), ~3 000 skadade; 2 000 Filipingendarmeriet döda eller skadade | ||||||||
| Civila filippinska döda: ~34 000 - 1 000 000 (dessa är ungefärliga) | |||||||||
| a 4 juli 1902 är krigets officiella slutdatum, även om moro, pulahan, resterna av Katipunan och Tagalogrepubliken fortsatte striderna fram till 15 juni 1913. | |||||||||
Filippinsk-amerikanska kriget var ett krig mellan USA och filippinska motståndstyrkor på Filippinerna åren 1898-1913. Konflikten började efter att USA erhållit Filippinerna som ett resultat av Spansk-amerikanska kriget. Kriget avslutades officiellt den 4 juli 1902. Men delar av den filippinska armén och andra motståndsgrupper fortsatte kriga mot USA fram till 1913.
