Fjärås Bräcka

Fjärås bräcka
Naturreservat
Bautastenar på Li gravfält
Land Sverige Sverige
Läge Fjärås
 - koordinater 57°27′N 12°11′Ö / 57.450°N 12.183°Ö / 57.450; 12.183
Area 135 (varav 130 land) ha[1]
Inrättat 1976
Utsikt mot väster med Fjärås naturum till vänster och Kungsbackafjorden i fjärran.

Fjärås bräcka är en åsbildning av typen ändmorän, vid Fjärås i norra Halland och innefattar ett naturreservat (under namnet Fjärås Bräcka). Åsen ligger tvärs över sjön Lygnerns dalgång och dämmer upp sjön till 15 meter över havsytan. Fjärås bräcka bildades vid inlandsisens rand för cirka 13 000 år sedan och är del av ett större randmoränkomplex – Göteborgsmoränen[2] – som leder vidare över Lindome in mot Göteborg.

Boningsrester

Stenåldersgravar och -boplatser finns i trakten av Fjärås Bräcka, vars krön ger plats åt Gamla Förlandavägen, som är en del av den urgamla "riksvägen" genom sydvästra Sverige och dåtida östra Danmark.

Li gravfält från järnåldern, beläget på den västra sluttningen, har mer än 100 resta stenar. Området kan ha haft en fast befolkning sedan bronsåldern.

Naturreservat och naturum

Fjärås bräcka är tillsammans med Lygnern klassad som område av riksintresse för naturvård och avsatt som naturreservat (under namnet Fjärås Bräcka[1]). Här finns ett rikt djurliv med bland annat rådjur, räv och grävling.

Många besöker Fjärås bräcka för att njuta av den storslagna utsikten. Mot öster sjön Lygnern med sina skogiga stränder och mot väster den vidsträckta Fjäråsslätten som når fram till Kungsbackafjorden. År 2005 invigdes ett naturum på Fjärås Bräcka. I naturum finns en utställning över Bräckans natur och kultur samt ett kafé. Naturum hålls öppet under sommartid och på våren och hösten under helger.

Vattentäkt

Grusgropen i Fjäris Bräcka med vattendammar. Fjärås kyrka i fonden.

Kungsbacka kommun tar vatten ur Lygnern, vilket filtrerar genom Fjärås Bräcka.

Backsippa på Fjärås Bräcka

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] "Fjärås Bräcka". Länsstyrelsen Hallands län. Läst 2012-01-03.
  2. ^ "Fjärås bräcka". NE.se. Läst 2012-01-03.

Externa länkar