Folkfiende

Termen folkfiende är en obestämd benämning på politiska- eller klassmotståndare till den grupp som använder termen. Benämningen är nedsättande, och insinuerar att "fienden" eller "fienderna" är motståndare – inte bara mot en viss grupp eller ett visst system – utan mot hela samhället och "folket" som helhet.

Termen "folkfiende" har en lång historia. Dess tidigaste användning kan ha varit i Romarriket, där den romerska senaten använde den som benämning på kejsar Nero som förevändning för dennes arrestering. Sedan dess har benämningen använts av flera grupper, bland annat av jakobinerna under den franska revolutionens skräckvälde, av Sovjetunionen och andra kommuniststater. I diktaturer har det kunnat vara så att diktatorn framställer sig som folkets självklare företrädare, och att hans politiska motståndare då kallas fiender till folket.

Jämför begreppen "Var mans niding" och fredlöshet. Straffet landsförvisning tillämpades förr, men avskaffades 1864 i Sverige. En folkefiende är titeln på ett drama från 1882 av Henrik Ibsen.

I Sovjetunionen tillämpades ett omfattande bruk av begreppet (ryska: враг народа, "vrag naroda"), liksom de liknande termerna arbetarfiende (враг трудящихся, "vrag trudyashchikhsya") och klassfiende (классовый враг, "klassovyi vrag"). Benämningen "arbetarfiende" var även formaliserad i artikel 58 i Ryska SFSR:s brottsbalk samt i liknande paragrafer i andra sovjetrepubliker. En folkfiende eller arbetarfiende riskerade i Sovjetunionen att få sin egendom konfiskerad, fängslas, utvisas eller avrättas.

Litteratur

• Courtois, Stéphane, red. (1999), Kommunismens svarta bok, Stockholm: Dagens Nyheter, ISBN 91-7588-229-9