Kommunismens svarta bok

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kommunismens svarta bok
Författare Stéphane Courtois
Nicolas Werth
Karel Bartošek
Jean-Louis Panne
Jean-Louis Margolin
Andrzej Paczkowski
Originaltitel Le Livre noir du communisme: Crimes, terreur, répression
Originalspråk Franska
Land  Frankrike
Ämne Kommunismens brott mot mänskligheten
Utgivningsår 6 november 1997
Utgiven på
svenska
Maj 1999
Antal sidor 912

Kommunismens svarta bok (fr. Le Livre noir du communisme: Crimes, terreur, répression) är en fransk bok publicerad 1997 som skrevs av Stéphane Courtois, Nicolas Werth, Karel Bartošek, Jean-Louis Panne, Jean-Louis Margolin samt Andrzej Paczkowski. Förordet till den svenska upplagan som utkom i maj 1999 skrevs dock av Arne Ruth. Bokens syfte var att lista de brott såsom mord, tortyr och etnisk rensning vilka begåtts av kommunistiska regimer.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

I och med att de sovjetiska och östeuropeiska arkiven blivit mer öppna för forskning, har Kommunismens svarta boks bild av förtrycket snarare förstärkts i nyare forskningsrapporter[1].

Senare författare har istället hävdat att de verkliga siffrorna är högre. Jung Chang, författare till Mao: den sanna historien, påstår att "Mao [...] var ansvarig för att mer än 70 miljoner människor dödades i fredstid", enbart i Kina, "mer än någon annan 1900-talsledare".[2]

Courtois fick de siffror han uppgivit genom att addera antalet offer från ett stort antal länder; 20 miljoner i Sovjetunionen, 65 miljoner i Folkrepubliken Kina, 2 miljoner i Nordkorea, 2 miljoner i Kambodja, 1 miljon i Vietnam, 1 miljon i de östeuropeiska kommuniststaterna, 150 000 i Latinamerika, 1,7 miljoner i Afrika, 1,5 miljoner i Afghanistan samt tiotusentals döda i länder där kommunisterna inte kom till makten.

De exempel från boken som kan anses nämnvärda är de tiotusentals fångar, de fem miljoner som dog av svält 1922, de fem miljoner som dog vid deportationen av Don-kosackerna till Sibirien, de över 700 000 människor som mördades under 1930-talets utrensningar, de två miljoner bönder, kulaker, som deporterades 1930-1932, de sex miljoner som dog under svälten i Ukraina 1932-1933, deporteringarna av polacker, ukrainare, balter, moldaver, volgatyskar, krimtatarer, deporteringen och mördandet av delar av befolkningen i Kambodja samt Kinas förföljelse av befolkningen i Tibet.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

När boken publicerades på svenska blev det en debatt i den svenska pressen huruvida det verkligen var möjligt att likställa kommunism med nazism.[3]

Courtois introduktion blev kontroversiell[källa behövs] då han uppskattar antalet offer för kommunismen till 94 miljoner döda, närmare bestämt 94 360 000. Två av författarna, Nicolas Werth och Jean-Louis Margolin, tog även avstånd från Courtois jämförelse mellan nazism och kommunism.[källa behövs] De menade att siffran var överdriven och att man med strängare vetenskapliga krav endast kunde komma upp i mellan 63 miljoner och 93 miljoner döda.[4] Även Arne Ruth skriver i det svenska förordet att Stalin inte drev det systematiska mördandet lika långt som Hitler och att det inte fanns några renodlade förintelseläger som Treblinka och Sobibor i Sovjetunionen.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Som ett gensvar mot boken publicerades 1998 boken Kapitalismens svarta bok.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael Ellman, The 1947 Soviet Famine and the Entitlement Approach to Famines Cambridge Journal of Economics 24 (2000): 603-630.
  2. ^ Jung Chang och Jon Halliday Mao: The Unknown Story ISBN 978-0-09-949924-4 s.3
  3. ^ Se exempelvis Anders Ehnmark i Sydsvenska Dagbladet 18 april 1999, Sven-Eric Liedman i Dagens Nyheter 4 maj 1999 och Peter Luthersson i Svenska Dagbladet 27 maj 1999
  4. ^ Le Monde, 14 november 1997

Se även[redigera | redigera wikitext]