Fraktur (medicin)
| Fraktur | |
| Latin: fractura | |
 | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | Sx2 (där x=0-9 beror på frakturens läge) |
| ICD-9 | 829 |
| DiseasesDB | 4939 |
| Medlineplus | 000001 |
| MeSH | svensk engelsk |
Frakturer (fx[1]) är ett medicinskt tillstånd när ett eller flera skelettben brutits av - benbrott.
Frakturer kan inträffa i alla kroppens ben, men de delar av kroppen som är mest drabbade av benbrott är ben och armar. Frakturer läker av sig själva under tre till sexton veckor, beroende på vilket ben och var på benet det är brutet. Skelettdelarna kan dock behöva fogas ihop i rätt läge för att underlätta korrekt läkning. En ihopfogning med hjälp av skruvar, plattor, ståltråd, stift eller annat kroppsfrämmande material kallas osteosyntes. Det läkta brottet är i allmänhet starkare än benet var före frakturen; det är sällsynt att en ny fraktur inträffar på samma ställe som en tidigare. Frakturer kan inträffa på grund av yttre påverkan, och/eller på grund av att skelettet försvagats av en mer eller mindre normal åldringprocess - benskörhet - eller av sjukdomar såsom av cancer.
Ett benbrott där endast själva benet brutits men huden och de omgivande vävnaderna är tämligen oskadda är ett slutet benbrott. Ett benbrott som skadar de omgivande vävnaderna och penetrerar huden, kallas ett öppet benbrott. Öppna benbrott kallades tidigare komplicerade benbrott. Benbrott indelas också i enkla, d.v.s. brott som delat benet i två delar, och komplexa där brottet har ett eller flera mellanbitar (intermediärfragment)
En vanlig åtgärd för att hålla skelettdelarna i rätt läge gentemot varandra under läkningsprocessen är gipsning. Gipsförband kan med fördel användas vid relativt stabila benbrott, till exempel handleds- eller fotledsbrott. Revbensbrott gipsas dock inte, dels då det skulle omöjliggöra andning, dels då revbenen är stabilt förankrade i omgivande vävnad. Vid brott eller sprickor i tåns skelett brukar den drabbade tån fixeras vid en av de omgivande tårna med hjälp av tejp för att stabilisera och skydda den tills den är läkt.
Inom medicinvetenskapen betecknar reponering en tillrättaläggning av benbrott som hamnat i felställning. Reponering kan även syfta på justering av urledvridning.
Armfraktur
Armfrakturerna, eller som de också benämns, frakturer i övre extremiteten omfattar frakturer på överarmsbenet (humerus) och de två underarmsbenen strålbenet (radius) och armbågsbenet (ulna). För personer som är 50 år eller äldre inträffar cirka 12 000 handledsfrakturer hos kvinnor och cirka 2 500 frakturer hos män per år i Sverige[2]. Motsvarande siffror för fraktur i axeln är drygt 6 000 frakturer hos kvinnor och knappt 2 000 frakturer per år hos män[2]. Majoriteten av alla frakturer i armen kan behandlas icke-operativt, men för de frakturer som opereras finns ett antal olika behandlingsmetoder att välja mellan.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har gjort en systematisk och kritisk granskning av befintlig publicerad forskning för att undersöka nyttan och eventuella risker av olika behandlingsval vid fraktur i armen hos äldre[2].
Enligt rapporten[2] visar inte det vetenskapliga underlaget någon tydlig fördel med att välja operativ behandling före det billigare icke-operativa behandlingsalternativet för äldre patienter med måttligt felställda frakturer i armen. För både kvinnor och män med handled- och axelfrakturer ses under perioden 2005 till 2013 ett ökat antal operationer och den vanligaste operationsmetoden var att operera in en metallplatta, så kallad plattfixation.
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Fx - definition of Fx by Medical dictionary”. http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/Fx. Läst 16 december 2014.
- ^ [a b c d] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Behandling av armfraktur hos äldre”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/262. Läst 22 augusti 2017.
Övriga källor
- Stora Focus, Esselte Focus, 1987