Gösta Törner

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om musikern. För gymnasten med samma namn, se Gösta Törner (gymnast).
Gösta Törner i början av 1940-talet.
Gösta Törners orkester på 1940-talet med bland annat gitarristen Folke Eriksberg.

Gösta Bertil Hjalmar Törner, född 27 oktober 1912 i Stockholm, död 11 oktober 1982Lidingö,[1] var från 1935 och cirka 20 år framåt en av Sveriges ledande jazztrumpetare.

Biografi

Född och uppvuxen på Söder i Stockholm fick han sitt första engagemang i en orkester som leddes av violinisten Herman Porres (far till sångerskan Nannie Porres). 1929 engagerades han av Thore Jederby och senare även av bl.a. Frank Vernon, Folke "Göken" Andersson och Thore Ehrling.

1940-talet ledde han en egen orkester, som gjorde många inspelningar, bl.a. med Arne Domnérus i besättningen. 1949 medverkade han i den så kallade Parisorkestern, som representerade Sverige på jazzfestivalen i Paris samma år. Andra medlemmar var Arne Domnerus, Putte Wickman och Reinhold Svensson.

Under 1950-talet spelade Törner på Svenska Amerika Liniens m/s Kungsholm och fick då även möjlighet att musicera på berömda jazzklubbar i New York, varvid han bland annat erbjöds ett tvåårigt kontrakt med banjoisten Eddie Condons band.

I Sverige falnade intresset för jazzmusik under 1960-talet och bortsett från enstaka engagemang försörjde sig Törner under sina sista 15 yrkesverksamma år bland annat som vaktmästare och (i huvudsak) caddiemaster på Lidingö Golfklubb.

Sin sista inspelning gjorde Törner 1964 med LP:n Gösta Törner - Living Legend (Nostalgia 7607), där bland andra också klarinettisten Ove Lind och trumslagaren Egil Johansen medverkar.

Törner var en framstående lyrisk improvisatör, företrädesvis i klassisk swingstil. Som förebilder bland jazztrumpetarna framhöll han Louis Armstrong, Bix Beiderbecke och Bobby Hackett. I Sverige har hans tradition förts vidare av bland andra Jörgen Zetterquist.

Törner var också en skicklig tecknare och ritade många porträtt och karikatyrer av inte minst sina musikerkollegor. I denna egenskap anlitades han emellanåt av jazztidskriften Orkesterjournalen, bland annat för dess porträttserie "Svenskt stjärnalbum".

Diskografi

Filmografi roller

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 

Vidare läsning

Externa länkar