Gemensamma invandringspolitiken

Den gemensamma invandringspolitiken är Europeiska unionens invandringspolitik. Den innefattar gemensamma bestämmelser om reguljär invandring, integration, bekämpning av irreguljär invandring och återtagandeavtal med tredjeländer.

Uppehållstillstånd

Den gemensamma invandringspolitiken innefattar vissa gemensamma bestämmelser för utformningen och giltigheten av uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd är en handling som ger en tredjelandsmedborgare rätten att uppehålla sig i en medlemsstat, normalt för att bo, studera och/eller arbeta. Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare har i enlighet med rörlighetsdirektivet rätt till motsvarande tillstånd i form av ett uppehållskort, utan att de behöver uppfylla några särskilda krav såsom andra tredjelandsmedborgare behöver.

Uppehållstillstånd och uppehållskort ger innehavaren även rätt att röra sig för kortare vistelse (maximalt 90 dagar under en 180-dagarsperiod) i andra medlemsstater än den som har utfärdat handlingen. Ett uppehållstillstånd är enhetligt uformat. Den tredjelandsmedborgare som har uppehållit sig i en medlemsstat i minst fem år kan ansöka om att erhålla status som varaktigt bosatt och på så sätt få tillgång till fri rörlighet på liknande villkor som unionsmedborgare. Det ger då tredjelandsmedborgaren rätt att flytta till vilken medlemsstat som helst med syfte att t.ex. studera eller arbeta, under förutsättning att personen kan försörja sig själv.

Personer som är tillfälligt på besök i unionen för kortare (maximalt 90 dagar under en 180-dagarsperiod) eller längre (maximalt ett år) vistelse behöver visum istället för uppehållstillstånd. Ett visum utfärdat i enlighet med den gemensamma viseringspolitiken ger rätt att resa inom Schengenområdet, men inte att t.ex. jobba eller studera.

Utöver viseringar och uppehållstillstånd finns det även tillstånd som utfärdas i väntan på ett en person ska beviljas eller få förnyat uppehållstillstånd. Sådana tillstånd utfärdas även till asylsökande som ännu inte har fått beslut om uppehållstillstånd. Dessa tillstånd gäller inte som uppehållstillstånd och ger inte innehavaren rätt att resa till andra medlemsstater inom unionen för kortare vistelse.

Lagstiftning

Lagstiftning kring uppehållstillstånd

• RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland
• RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 380/2008 av den 18 april 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland

Lagstiftning kring viseringar för längre vistelse

• EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse

Se även

• Gemensamma asylpolitiken
• Gemensamma viseringspolitiken
• Invandring
• Uppehållstillstånd

Referenser

Noter

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.