Gråtande barn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gråtande barn kallas en grupp tavlor målade av den italienska konstnären Bruno Amadio (19131981). Dessa kom att massproduceras, ofta utan hans tillstånd, och sättas upp i många hem runt om i världen, från 1950-talet och framåt. Bara i Sverige såldes 1,3 miljon av dessa.[1]. Bruno Amadio, signerade dessa tavlor G. Bragolin.

I september 1985 skrev den brittiska tidningen The Sun en historia om att brandmän ofta hittade dessa tavlor i utbrända hus, och att brandmännen själva därför aldrig skulle ha dem hemma. Detta ledde till att folk trodde att det låg en förbannelse över tavlorna och att barnen från tavlorna hemsökte hemmen där tavlorna befann sig och tidningen anordnade därför en bål där tavlorna slängdes. Rykten spreds att konstnären hade plågat barnen för att måla dem gråtande och att det därmed låg en förbannelse över dem. Det sägs att han plågade sina söner mest vid namn Bertilo och Eddie.[2] I själva verket hade Amadilo endast målat av en blunddocka i olika klädesplagg och hämtat inspiration till ansiktet ur en konstbok med Anders Zorn-målningar.[ifrågasatt uppgift] Reproduktionerna av den gråtande pojken som brändes på bål föreställde en föräldralös pojke konstnären hittat i Madrid, vars föräldrar dött i en brand.[3] Ett par dagar senare brann konstnärens ateljé ner.[3] Pojken dog senare i en bilolycka.[3]

Märta Holkers har skrivit uppsatsen Gråtande barn. Populära väggdekorationer under 1970-talets slut om Amadilos verk.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Känner du Eddie?”. Nordiska museet. http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=8883. Läst 11 november 2009. 
  2. ^ De Geer, Carl Johan (24 december 2008). ”Förtrollande tavlor”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/kultur/2008/12/24/foertrollade-tavlor/. Läst 11 november 2009. 
  3. ^ [a b c] Discovery Science - Konstigt Va? Del 6