Granater

Från Wikipedia
Version från den 4 april 2017 kl. 14.00 av Elinor Rajka (Diskussion | Bidrag) (La till bild)
För projektiler, se Granat; för namnet, se Granath.
Granater
KategoriMineral
FärgGrön, Röd, Orange, Violett, Brun, Brunorange, Gul
KristallstrukturKubisk
SpaltningOfullständig
Brottmussligt, sprött, splittrigt
Hårdhet (Mohs)6,0–7,5
Dubbelbrytningingen utom hos rodolit
StreckfärgVit

Granater är en grupp av mineraler, som utgörs av kiselsyrasalter av aluminium, kalcium, magnesium, järn eller mangan. Det finns följaktligen flera slag av granater: grossular, pyrop, almandin, spessartin och andradit. Finare slag av granater används som smyckesstenar.

Grossular (kalciumaluminiumsilikat) är gul till röd, rosa, grön eller brun[1], pyrop (magnesiumaluminiumsilikat) är mörkröd till nästan svart i en violett nyans, almandin (järnaluminiumsilikat) är mörkt rödbrun till violett, spessartin (manganaluminimsilikat) röd eller violett, och andradit (kalciumjärnsilikat) kan vara gul, grön, brun, rödbrun eller svart. Alla former har en hårdhet på omkring 7.

Granat är ett så kallat metamorft mineral, vilket innebär att det oftast blir till i samband med bildandet av metamorfa bergarter.[2]

Grossular, almandin och andradit förekommer i Sverige, i synnerhet i Hälsingland och Södermanland. De största fyndigheterna finns i Afrika. Granat är en vanlig biprodukt vid järnmalmsindustrin, och finns i granatådergnejs, granit, granitgnejs, aplit, pegmatit och amfibolit.

––––––––––––––––––––
a) Beställd ca 1638 av Vladislav IV av Polen och Sveriges arvkonung, som gav den till hustrun Cecilia Renata av Österrike. 1639 hamnade den hos Johan II Kasimir av Polen (som hade anspråk på den svenska tronen), och till slut 1673 hos Ludvig XIV av Frankrike.

Källor

  • Lundegårdh, Per H., Stenar i färg (Sthlm 1960)
  1. ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 212. ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ Geologia.fi - http://www.geologia.fi/index.php/sv/geologi/bergarter/metamorfa-bergarter från Geologia.fi med startsidan http://www.geologia.fi läst datum:26nov2013

Externa länkar