Afrika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Afrika
Afrika i världen.
Politisk karta.
Area:
Folkmängd:
Antal stater:
Autonoma regioner:
Högsta punkt:
Lägsta punkt:
30 221 532 km²
1 022 234 000[1] (2010)
55
8
Kilimanjaro 5 895 m ö.h.
Assalsjön 156 m u.h.

Stater
 Algeriet
 Angola
 Benin
 Botswana
 Burkina Faso
 Burundi
 Centralafrikanska republiken
 Djibouti
 Egypten
 Ekvatorialguinea
 Elfenbenskusten
 Eritrea
 Etiopien
 Gabon
 Gambia
 Ghana
 Guinea
 Guinea-Bissau
 Kamerun
 Kap Verde
 Kenya
 Komorerna
 Kongo
 DR Kongo
 Lesotho
 Liberia
 Libyen
 Madagaskar
 Malawi
 Mali
 Marocko
 Mauretanien
 Mauritius
 Moçambique
 Namibia
 Niger
 Nigeria
 Rwanda
 São Tomé och Príncipe
 Senegal
 Seychellerna
 Sierra Leone
 Somalia
 Sudan
 Sydafrika
Sydsudan Sydsudan
 Swaziland
 Tanzania
 Tchad
 Togo
 Tunisien
 Uganda
 Zambia
 Zimbabwe

Självutnämnda stater
Somaliland Somaliland


Särskilda områden
Ceuta Ceuta (Spanien)

Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)

Madeira Madeira (Portugal)

Frankrike Mayotte (Frankrike)

Melilla Melilla (Spanien)

Frankrike Réunion (Frankrike)

Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien)

 Västsahara (Marocko)


Största städer:


Satellitfoto

Afrika är jordens näst största kontinent (efter Eurasien) och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller area och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor det ungefär 1 miljard människor i 55 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet "Afrika":s etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.

I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för "Libyen". Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen, det vill säga kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.

När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, det vill säga motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Vikingarna under 800- och 900-talen kallade norra Afrika för 'Blåland'.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas geografi

Geologiskt är Afrika en mycket gammal kontinent, i huvudsak uppbyggd av urberg. Under jordens forntid var den en del av jättekontinenten Gondwanaland. Denna gled isär under juraperioden och kritaperioden för 100-150 miljoner år sedan, och så fick Afrika sin nuvarande form.

Inom sina regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Tunisien, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligaste punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller för det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).

Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 m ö.h. upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergskedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:

  1. Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
  2. Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
  3. De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1 000 m ö.h.
  4. De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 m ö.h.

Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.

Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas fauna

Afrika är huvudsakligen känt för den öppna savannen med väldiga hjordar av hovdjur som afrikansk buffel, gnuer, antiloper, giraffer och zebror. Dessa jagas av stora rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Den afrikanska djungeln befolkas av ormar och primater samt av vattenlevande djur som krokodiler och groddjur. Afrika har även det största antalet arter som kan räknas till megafaunan, bland annat afrikanska elefanter, trubbnoshörning och flodhäst, på grund av att kontinenten bara i mindre utsträckning var påverkad av det massutdöende som skedde under pleistocen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas historia

Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett som uppkallades Lucy, den första kända mänskliga primaten.

Tidigare civilisationer och handel[redigera | redigera wikitext]

Några av de mest kända afrikanska civilisationerna. Civilisationer från olika tidsepoker visas parallellt.

Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kallades bushmän och hottentotter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större folkmängd än de undanträngde jägare eller samlare. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.

Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Det forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.

Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och perser sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten[redigera | redigera wikitext]

Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut finns dock inte kvar idag som etnisk grupp där, till skillnad från Västindien och Amerika. Vart de tog vägen är ett mysterium än idag. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.[2]

Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.

Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanniens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.

Tidiga kolonisatörer var araber, portugiser och spanjorer. Därefter kom kolonialiserades kontinenten av framförallt av Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Portugal.

Koloniseringen[redigera | redigera wikitext]

Politisk karta över Afrika från 1890.

Från slutet av 1000-talet koloniserade Arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra Afrika och vid nuvarande Moçambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäcktsresanden Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det ekonomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv. Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, till exempel i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m.fl. stater.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas politik
De blå länderna är demokratier enligt tankesmedjan Freedom House.

Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mordpresidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångardiamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alltjämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS.

Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.

De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.

De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades till exempel diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället Afrikanska unionen, som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättigheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas ekonomi
Jordbrukare på en jamsodling i Kamerun

Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinent, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.

Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Etiopien har också en relativ bra ekonomi på grund av den höga tillväxten i landet på cirka 11-15% per år. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.

Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av olja. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.

Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % (ungefär 1 814 600 km²) av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas demografi

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika. Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur.

På ön Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.

Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, Afrika är generellt en glestbefolkad kontinent med i genomsnitt 27,8 invånare per km². Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas språk
Språkfamiljer i Afrika

Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba, talas av många miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna afroasiatiska språk, nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk eller khoisanspråk. Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas kultur

Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största kulturella identiteterna är den som innefattar alla folk som talar något bantuspråk.

Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika å ena sidan, och resten av Afrika (mer specifikt de brittiska eller portugisiska kolonierna i södra och östra Afrika) å andra sidan. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.

Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4 000 år. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka Bete Giyorgis ("St. Göranskyrkan") är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas religion
Se även: Kristendomen i Afrika

Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är hinduer, eller har tro från judisk tradition. Exempel på afrikanska folk som tillhör judendomen är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda. Sydafrika och Angola har över 55% kristna katoliker.

Afrika i läroböckerna[redigera | redigera wikitext]

I svenska läroböcker har under 1800-talet och största delen av 1900-talet dominerats av en enahanda syn på Afrika.

Gamla fördomar i Europa[redigera | redigera wikitext]

Fördomarna som frodades i äldre uppslags- och skolböcker kan man indela i åtminstone sex typer:

  1. Afrikanerna beskrivs som biologiskt och socialt underlägsna, ofta som barn.
  2. Afrikanerna beskrivs som "vildar", ständigt benägna att råka i strid med varandra.
  3. Afrika beskrivs i avsaknad av egen historia. Vad vi får oss till livs är européernas historia i Afrika.
  4. Européernas insats beskrivs som lyckobringande; de beskrivs som de som för civilisationen till den mörka kontinenten.
  5. Afrika beskrivs som exotiskt. Ibland verkar djuren vara intressantare än människan. Ofta beskrivs människorna som en del av faunan.
  6. Framställningen genomsyras av utvecklingssyn, där det västeuropeiska samhället antas stå högst och de afrikanska samhällena lågt på utvecklingsstegen.

I S Almquists "geografi för folkskolan" från 1886 står att läsa följande stycke:

"Nästan hela Mellanafrika bebos av negrer, hvilka utgöra en egen människoras, utmärkt av svart hudfärg, ulligt hår samt utstående mun med tjocka läppar. I odling hafva de hunnit mindre långt än de förr nämnda människostammarna. Dock lefva de alla i samhällen, hafva en religion så kallad fetisjdyrkan, ega boskap och drifva något åkerbruk samt kunna tillverka kläder, vapen och husgeråd af allehanda slag.. Negrerna hafva ej så dåliga själsanlag, det hafva de visat, där de hafva bott bland européer, till exempel i Amerika; men för sig själva komma de ej långt. De äro mycket som barn; de älska att styra ut sig med grannlåt, äro häftiga i alla sina självrörelser, så att de i glädje hoppa, dansa och sjunga, i sorg åter skrika och tjuta, rifva av sig håret och rulla sig på marken; de råka lätt i vrede och äro då grymma och blodtörstiga. Annars äro de i allmänhet godsinta, men i hög grad opålitliga och lögnaktiga samt oförskämda tiggare, äfven furstarne och kungarne. Att arbeta strängt är något som negrerna ej gärna göra, ehuru de äro rätt starka, i synnerhet i armarna; och börja de ett företag, så hålla de ej längre ut därmed; men det är ej heller lätt att i Afrikas heta klimat göra ett uthålligt arbete. - Till sin afgud eller fetisj tager en neger hvad föremål som hälst, ett träd, en sten eller dylikt, som synes honom ovanligt och märkvärdigt; han tror, att däri bor någon ande, och offrar till honom för att få hans hjälp. Men går det honom illa, förlorar han tron på fetisjen, kastar bort eller bränner upp den och skaffar sig en annan"

Den utvecklingssyn som finns inbäddad i den koloniala ideologin bygger på fyra grundföreställningar:

  • Den är unilineär, det vill säga den förutsätter att alla samhällen går igenom samma utvecklingsstadier, från lägre till högre.
  • Den är genomsyrad av framstegstro, enligt vilken alla förändringar är förbättringar.
  • Den är normativ, det vill säga bygger på värderingen att de samhällen som antas vara på en lägre utvecklingsnivå också är sämre medan de samhällen som anses vara högst på utvecklingsstegen är bättre.
  • Den är etnocentrisk och betraktar det västerländska samhället som det högst utvecklade samhället och därmed som en modell för andra samhällen.

Se vidare ädel vilde.

Regioner och territorier[redigera | redigera wikitext]

Regioner i Afrika:
Regioners namn[3] och
territorier, med flagga
Area
(km²)
Folkmängd
(2010)[1]
Befolkningstäthet
(per km²)
Huvudstad
Centralafrika:
 Angola 1 246 700 19 081 912 15,3 Luanda
 Kamerun 475 440 19 598 889 41,2 Yaoundé
 Centralafrikanska republiken 622 984 4 401 051 7,1 Bangui
 Tchad 1 284 000 11 227 208 8,7 N'Djamena
 Kongo 342 000 4 042 899 12,9 Brazzaville
 DR Kongo 2 345 410 65 965 795 28,1 Kinshasa
 Ekvatorialguinea 28 051 700 401 24,9 Malabo
 Gabon 267 667 1 505 463 5,6 Libreville
 São Tomé och Príncipe 1 001 165 397 165,0 São Tomé
Nordafrika:
 Algeriet 2 381 740 35 468 000 14,9 Alger
 Egypten[4] 1 001 450 81 121 000 81,0 Kairo
 Libyen 1 759 540 6 355 112 3,6 Tripoli
 Marocko 446 550 31 951 412 71,5 Rabat
 Sudan 1 886 068 33 551 941 17,8 Khartoum
 Sydsudan 619 745 8 260 490 13,3 Juba
 Tunisien 163 610 10 480 934 64,1 Tunis
 Västsahara (Marocko)[5] 266 000 530 500 2,0 El Aaiún
Områden som är likställda delar av europeiska stater:
Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)[6] 7 492 2 117 519 282,6 Las Palmas de Gran Canaria,
Santa Cruz de Tenerife
Ceuta (Spanien)[7] 20 78 674 3933,7
Madeira Madeira (Portugal)[8] 797 267 302 335,4 Funchal
Melilla Melilla (Spanien)[9] 12 73 460 6121,6
Södra Afrika:
 Botswana 600 370 2 006 945 3,3 Gaborone
 Lesotho 30 355 2 171 318 71,5 Maseru
 Namibia 825 418 2 283 289 2,7 Windhoek
 Sydafrika 1 219 912 50 132 817 41,1 Bloemfontein, Kapstaden, Pretoria (Tshwane)[10]
 Swaziland 17 363 1 186 056 68,3 Mbabane
Västafrika:
 Benin 112 620 8 849 892 78,6 Porto-Novo
 Burkina Faso 274 200 16 468 714 60,1 Ouagadougou
 Kap Verde 4 033 495 999 123,0 Praia
 Elfenbenskusten 322 460 19 737 800 61,2 Abidjan, Yamoussoukro[11]
 Gambia 11 300 1 728 394 152,9 Banjul
 Ghana 239 460 24 391 823 101,9 Accra
 Guinea 245 857 9 981 590 40,6 Conakry
 Guinea-Bissau 36 120 1 515 224 41,9 Bissau
 Liberia 111 370 3 994 122 35,9 Monrovia
 Mali 1 240 000 15 369 809 9,1 Bamako
 Mauretanien 1 030 700 3 459 773 3,4 Nouakchott
 Niger 1 267 000 15 511 953 12,2 Niamey
 Nigeria 923 768 158 423 182 171,5 Abuja
Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien) 410 4 118 10,0 Jamestown
 Senegal 196 190 12 433 728 63,4 Dakar
 Sierra Leone 71 740 5 867 536 81,8 Freetown
 Togo 56 785 6 027 798 106,1 Lomé
Östafrika:
 Burundi 27 830 8 382 849 301,2 Bujumbura
 Komorerna 2 170 734 750 338,6 Moroni
 Djibouti 23 000 888 716 38,6 Djibouti
 Eritrea 121 320 5 253 676 43,3 Asmara
 Etiopien 1 127 127 82 949 541 73,6 Addis Abeba
 Kenya 582 650 40 512 682 69,5 Nairobi
 Madagaskar 587 040 20 713 819 35,3 Antananarivo
 Malawi 118 480 14 900 841 90,3 Lilongwe
 Mauritius 2 040 1 299 172 636,8 Port Louis
Frankrike Mayotte (Frankrike) 374 204 114 545,8 Mamoudzou
Moçambique Moçambique 801 590 23 390 765 29,2 Maputo
Frankrike Réunion (Frankrike) 2 512 846 068 336,8 Saint-Denis
 Rwanda 26 338 10 624 005 403,4 Kigali
 Seychellerna 455 86 518 190,1 Victoria
 Somalia 637 657 9 330 872 14,6 Mogadishu
 Sydsudan 633 783 8 207 607 13 Juba
 Tanzania 945 087 44 841 226 47,4 Dodoma
 Uganda 236 040 33 424 683 141,6 Kampala
 Zambia 752 614 13 088 570 17,4 Lusaka
 Zimbabwe 390 580 12 571 454 32,2 Harare
Total 30 305 053 1 022 234 400 33,7

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "World Population Prospects: The 2010 Revision" United Nations (Department of Economic and Social Affairs, population division)
  2. ^ Human Rights Watch BBC World
  3. ^ Enligt FN:s regionindelning av världen.
  4. ^ Egypten brukar anses ligga i två världsdelar, Nordafrika (enligt FN:s regionindelning) och Västasien; befolknings- och arealuppgifterna avser endast den afrikanska delen, väster om Suezkanalen.
  5. ^ Västsahara är ockuperat av Marocko, som också har anspråk på området.
  6. ^ De till Spanien hörande Kanarieöarna brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko och Västsahara; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  7. ^ Den spanska exklaven Ceuta omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  8. ^ Det till Portugal hörande Madeira brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  9. ^ Den spanska exklaven Melilla omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  10. ^ Bloemfontein är Sydafrikas judiciella huvudstad, medan Kapstaden är säte för den lagstiftande församlingen och Pretoria är administrativ huvudstad. Staden Pretoria har inlett en process för att eventuellt byta namn till Tshwane.
  11. ^ Yamoussoukro är Elfenbenskustens officiella huvudstad, men Abidjan fungerar de facto som huvudstad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]