Gunnel Högholm
Gunnel Maria Högholm, född 4 september 1926 i Pedersöre,[1] är en finlandssvensk författare.
Högholm, som är dotter till bonden Vilhelm Kass och Anna Erikson, studerade i unga år vid folkhögskola. Hon började skriva först i 40-årsåldern och har deltagit i skrivarseminarier i Finland och Sverige. Hon var medlem av den 1978 bildade feministiska Kvinnoskribentgruppen i Österbotten. Hon ingick 1947 äktenskap med snickaren Gustav Högholm, men är numera änka.[2]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Solvarm stig (Författarnas andelslag, 1974)
- Ur skuggorna (dikter, Författarnas andelslag, 1975)
- Leråkern (Författarnas andelslag, 1976)
- I minnet lyser vägen ljus: rapport från en studiecirkel i Edsevö åren 1972 till 1976 (Författarnas andelslag, 1976)
- Så länge livet vill (dikter, Författarnas andelslag, 1977)
- Kvinnomorgon (Författarnas andelslag, 1979)
- Rotlösa (Författarnas andelslag, 1981)
- Solbarn (dikter, Författarnas andelslag, 1983)
- Bokboken (Skriva, 1983)
- Lilla guldmärket (Författarnas andelslag, 1985)
- Gallerljus (tankedikter, Författarnas andelslag, 1988)
- Våg mot strand (Författarnas andelslag, 1990)
- Ekot i skyn (Författarnas andelslag, 1992)
- Till paradis (rymdstory, Författarnas andelslag, 1993)
- Höstglöd (Författarnas andelslag, 1995)
- Fabler och sagor (antologi, tillsammans med andra, Författarnas andelslag, 1996)
- Magnis hus (roman, Författarnas andelslag, 1997)
- Pojken med de ljusa ögonen (roman, 2000)
- Vid tegelhusbacken (2003)
- Vem har sagt att just du (roman, 2003)
- Naturkonstgalleriet (roman, 2004)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Högholm, Gunnel på Boksampo
- ^ Högholm, Gunnel Maria i Svenskt författarlexikon 7. 1971–1975 (1981)