Härd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rester efter härd av samisk typ i Ekorrsele, Lycksele kommun. Den rektangulära eller ovala formen är typisk för kåtans härd.

Härd är en enkel, öppen eldstad. Ordet kan också betyda spis och eldstad, och används ofta även symboliskt såsom i uttrycket "hemmets härd".

Härden som fornlämningstyp[redigera | redigera wikitext]

Härd är en fornlämningstyp som registreras i samband med fornminnesinventeringar. Enligt Riksantikvarieämbetets definition är en härd en avgränsad eldplats som anlagts utomhus eller inne i kåta, hydda eller hus. Till formen kan den vara kvadratisk, oregelbunden, oval, rektangulär eller rund. Den kan vara fylld med sten eller utgöras av en enkel stenring som avgränsar elden.[1]

Härdar för metallframställning[redigera | redigera wikitext]

Inom metallurgin är härden ett mer eller mindre trångt arbetsrum, i vilket metaller, under användning av bläster, genom smältning renas från främmande beståndsdelar eller på annat sätt bearbetas vid hög temperatur.

Härdarna är av många slag och avsedda för olika ändamål. De kan indelas i öppna härdar, där den yttre luften har fritt tillträde till den glödande kolhögen och där förbränningsprodukterna går direkt ut i skorstenen, samt slutna härdar, i vilka man genom härdens begränsning med sidoväggar och ett så lågt som möjligt över densamma slaget valv söker att sammanhålla värmen och sedermera genom att leda förbränningsprodukterna genom kanaler tillgodogöra deras värme för andra ändamål.

Till de öppna härdarna hör garhärdar (se Gara), för råkopparns renande från främmande beståndsdelar, smält- och räckhärdar, för de gamla vallon- och tysksmidesmetoderna, klensmedshärdar, och så vidare.

Till de slutna härdarna hör sådana, som används vid de nyare lancashire-och franchecomté-smidesmetoderna.

Några yttre anordningar är gemensamma för alla härdar, som används vid de olika härdsmidesmetoderna. Sålunda kallas den öppning på härdens framsida, varigenom kol och järn inläggs samt arbetet förrättas, för arbetsöppningen (vid så kallade dubbla lancashiresmälthärdar finns arbetsöppningar i båda ändar av härden). Den järnstång, som på en viss höjd över bottnen löper över denna öppning och mot vilken under vällningen tänger och järnstänger vilar, kallas härdspång. Vid smälthärdar finns utanför härdspången en horisontal tackjärnshäll, kallad lackhäll; den öppning på ena sidan eller på båda sidor av härden, där forman insatts, kallas formbröst.

Invändigt är härdarna klädda med lösa tackjärnshällar. Den häll som läggs i botten av härden kallas bottenhäll. Kring denna reses tre sidohällar. Av dessa kallas den som forman vilar på för formvägg, den som står mitt emot denna kallas blåsväggen, och den bakersta mitt emot arbetsöppningen kallas askvägg. Genom att lägga in järnkilar under och bakom dessa väggar kan man höja och sänka och i någon mån luta dem åt sidorna.

Inläggandet av väggarna samt insättandet av forman kallas att ställa i härden. De viktigaste måtten, som därvid måste iakttagas, är härdens djup, det vill säga det vertikala avståndet mellan forman och bottenhällen, samt formans stupning, vilken uppmäts med ett så kallade grad-mått eller härdställningsinstrument. Dessa mått måste i smälthärdar ändras för olika tackjärnssorter, och det anses för en av de viktigaste kunskaperna för en smältarmästare att kunna ställa härden så, att en god gång erhålles.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fornminnesregistret”Fornsök:kategorier och lämningstyper”. Riksantikvarieämbetet. http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/FMISFornsok.htm. Läst 18 oktober 2009. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]