Hawker Siddeley Trident

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hawker Siddeley Trident (data för Trident 3B)
Hawker Siddeley Trident
Hawker Siddeley Trident
Beskrivning
Typ passagerarflygplan
Besättning 3
Första flygning 9 januari 1962
Tillverkare Hawker Siddeley
Data
Längd 40 m
Spännvidd 28,9 m
Höjd 8,6 m
Vingyta 138,70 m²
Tomvikt 33 203 kg
Max. startvikt 68 039 kg
Motor(er) 3 x Rolls-Royce RB.163-25 Spey 512
Dragkraft 3 x 11,930 lbf (53.1 kN)
Prestanda
Max. hastighet 935 km/h
Räckvidd med max. bränsle 3 060 km
Max. flyghöjd 11 000 m
Lastförmåga
Lastförmåga 180 passagerare

Hawker Siddeley Trident, modell DH121 eller HS121, var ett brittiskt tremotorigt trafikflygplan som tillverkades av Hawker Siddeley på 1960-talet. Det konstruerades främst åt British European Airways (BEA), för att användas på deras kort- och medeldistanslinjer. Andra flygbolag visade ett tämligen svalt intresse. Totalt byggdes bara 117 plan. Trident har dock en plats i flyghistorien genom att det var det första trafikflygplan som gjorde helautomatiska inflygningar och landningar under vanliga reguljära flygningar.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Planet är ett jetflygplan tillverkat helt av metall med en T-formad stabilisator och lågt monterade svepta vingar. Det har tre jetmotorer, alla placerade längst bak.

Trident var ett av de snabbaste subsoniska passagerarflygplanen. När det först introducerades angavs marschfarten till 380 knop IAS. Vingen, som var konstruerad för höga farter, gav begränsad lyftkraft vid låga farter, och detta kombinerat med låg motoreffekt medförde mycket långa startsträckor. Det skojades om att en Trident bara kommer i luften genom att jordytan är krökt.

Trident var det första kommersiella trafikflygplan som utrustades med en svart låda. Den spelade in 13 variabler, konverterade dem till digitalt format och lagrade dem på band.

Trident användes också för utvecklingen av ett helt automatiskt landningssystem, för landning i dålig sikt, det s.k. "Autoflare", utvecklat av Hawker Siddeley och Smiths Aircraft Instruments. Systemet gjorde det möjligt att landa under siktförhållanden som tidigare hade medfört att flygplanen måste omdirigeras till andra flygplatser.

Planet hade också den ovanliga egenskapen att kunna använda reversering under flygning. Detta var begränsat till de två sidomonterade motorerna, och den normala landningsproceduren var att reversera strax innan planet tog mark på landningsbanan, istället för att reversera omedelbart efter landning, vilket är det vanliga för de flesta andra trafikflygplan.

En annan utrustning som var ovanlig för tidsperioden var en skärm i cockpit som visade planets position på en rörlig karta. Det var en elektromekanisk konstruktion som använde en motordriven pappersrulle.

Flygbolag som flugit Trident[redigera | redigera wikitext]

Bevarade flygplan[redigera | redigera wikitext]

Tre kompletta flygplan finns bevarade i Storbritannien: en Trident 2E, G-AVFB, vid Duxford nära Cambridge; en Trident 3B, G-AWZM i ett museum i Wroughton i Wiltshire; samt ytterligare en Trident 3B, G-AWZK, vid Aviation Viewing Park vid Manchester Airport.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bild från London Heathrow Airport 1964. I bakgrunden en Hawker Siddeley Trident. I förgrunden en Vickers Viscount och till höger skymtar en Vickers Vanguard. Alla tre från BEA
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]