Historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet

Från Wikipedia
Humanistiskt centrum - det gamla kemikum

Historisk-filosofiska fakulteten är en av nio fakulteter vid Uppsala universitet. Ett humanistiskt centrum har funnits på olika platser i flera omgångar och ibland har institutionerna legat utspridda på olika platser i Uppsala. Idag finns ett humanistiskt centrum för institutioner inom humaniora, samhällsvetenskap, språk och teologi på Thunbergsvägen, i det gamla kvareret Kemikum. Det officiella namnet är Engelska parken. Humanistiskt centrum. Fakultetens institutioner återfinns även i Botaniska Trädgården och på Campus Gotland.[1] Fakulteten bedriver undervisning och forskning inom ett brett fält av filosofiska, historiska, antropologiska och estetiska ämnen. 1 juli 2013 slogs dåvarande Högskolan på Gotland (nuvarande Campus Gotland), ihop med Uppsala universitet. Sedan dess ingår Speldesign i fakultetens ämnesområden.

Historia

Under 1900-talets början tillkom nya ämnen på universitetet, som arkeologi, konsthistoria och flera moderna språk. Den filosofiska fakulteten kom också att delas upp i naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet.

Dekaner vid fakulteten

Institutioner med mera

Vid Historisk-filosofiska fakulteten finns följande institutioner, forskningscentra och avdelningar:

Institutionen för arkeologi och antik historia

Institutionen för arkeologi och antik historia består av avdelningar för afrikansk och jämförande arkeologi, antikens kultur och samhällsliv, arkeologi och egyptologi. Innan institutionen flyttade till Engelska parken fanns den i Konsistoriehuset invid domkyrkan och hade eget bibliotek. Dessförinnan låg den i Gustavianum. Idag är det arkeologiska biblioteket sammanslaget med andra bibliotek och är en del av Karin Boye-biblioteket. Societas Archaeologica Upsaliensis och studentföreningen Fjölnir är knutna till institutionen. Institutionen bedriver för närvarande forskning om arkeologi i Sverige, Turkiet, Sri Lanka och Bolivia.

Filosofiska institutionen

Filosofiska institutionen bedriver grundutbildning, forskarutbildning och forskning inom ämnena teoretisk filosofi, praktisk filosofi och estetik. Starka områden inom institutionens forskning är bland annat filosofihistoria, språkfilosofi och värdeteori, men även andra områden finns representerade inom forskning och utbildning.

Institutionen för idé- och lärdomshistoria

Forskningen på idé och lärdomshistoria institutet i Uppsala görs i en mängd olika ämnen, men med fokus på tidigmodern och modern tid. Några särskilt representerade inriktningar är vetenskapshistoria, medicinhistoria, mediehistoria, intellektuell historia och utbildningshistoria.[2] På institutionen finns ett 50-tal forskare, inklusive omkring 15 doktorander.[3] Flera idéhistoriker på institutionen har även hjälpt till i statliga utredningar som experter.[4][5] Aktiva professorer på institutionen är Mats Persson, Anders Ekström, Sven Widmalm, Solveig Jülich, Thomas Brobjer och H. Otto Sibum. Anders Lundgren är professor emeritus vid institutionen.

Utbildning

Idé- och lärdomshistoria undervisar förutom studenter i idé-och lärdomshistoria på grundnivå och avancerat nivå även kurser för ingenjörsstudenter. I den senaste utvärderingen av idéhistoriska utbildningar i landet utförd av Universitetskanslersämbetet 2014 gavs Uppsalas masterprogram i idé- och lärdomshistoria det högsta betygen med omdömet "mycket hög kvalitet".[6]

Historik

Institutionen är Sveriges första i idé- och lärdomshistoria. Den grundades 1932 efter att Henrik Nordström fick en större donation att skapa en professorsstol i ämnet. Nordströms doktorand Sten Lindroth övertog 1957 professorsstolen. 1982 inrättades även en professorsstol i vetenskapshistoria.[7] Institutionen är känd för att Foucault försökte lägga fram sin avhandling där på 1950-talet men att han nekades på grund av för låg kvalité. Avhandlingen skulle senare bli boken Histoire de la folie à l'âge classique (“Vansinnets historia under den klassiska epoken"). En uppmärksammad idéhistoriker var Karin Johannisson, som var knuten till institutionen från sin doktorandtid under tidigt 1970-tal fram till sin bortgång 2016.[8]

Övriga institutioner

Referenser

Externa länkar