Isabella av Taranto

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Isabella av Taranto, född de Clermont 1424, död 30 mars 1465, var en drottning av Neapel, gift 1444 med sin kusin kung Ferdinand I av Neapel. Hon var även monark (prinsessa) av Taranto 1463-1465 samt titulärdrottning av Jerusalem 1463-1465 efter sin morbror.

Dotter till Tristan de Clermont, greve av Copertino, och Katarina av Taranto. Hennes äktenskap arrangerades för att inlemma furstendömet Taranto med Neapel. Isabella är kanske mest känd för sitt handlande under kriget mellan hennes man Ferdiand av Neapel och Johan II av Lorraine, som gjorde anspråk på Neapels tron. Lorraine stöddes av hennes farbror furst Giannantonio av Taranto. Då Ferdinand 1460 hade lidit ett nederlag mot Lorraine, klädde Isabella ut sig till munk och tog, i sällskap med sin biktfader, sig in i slottet i Sarno, där hennes farbror befann sig med Lorraine. Väl i slottet avslöjade hon sin identitet för sin farbror, som gav henne ett hjärtligt välkomnande. Isabella riktade sig till sin farbror och bad att han, som hade gjort henne till drottning, skulle dra tillbaka sitt stöd till hennes makes fiende Lorraine. Farbrodern gav henne då sitt löfte och höll det, och kriget avslutades.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia
Företrädare:
Maria av Kastilien
Drottning av Neapel (ej regent)
1458-1465
Efterträdare:
Johanna av Aragonien