Jerusalem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om staden Jerusalem. För andra betydelser, se Jerusalem (olika betydelser).
Jerusalem (ירושלים Yerushaláyim
أورشليم القدس Urshalim al-Quds
)
Stad
Jerusalem infobox image.JPG
Flag of Jerusalem.svg
Flagga
Emblem of Jerusalem.svg
Stadsvapen
Land Israel1/Palestina2
Area 125,156 km²
Folkmängd 804 400 (31 december 2011)[1]
Befolkningstäthet 6 427 invånare/km²
Borgmästare Nir Barkat
Jerusalem Israel Map.png
Webbplats: http://www.jerusalem.muni.il/
1Israeliska Jerusalem-lagen stadgar att "Jerusalem, fullständig och förenad, är Israels huvudstad samt anses som Palestinas huvudstad" och att staden används som säte för regeringen, som hem för presidenten, säte för regeringsbyggnader, högsta domstolen och Knesset och så fungerar det också i praktiken sedan 1967. Förenta nationerna och de flesta andra nationer accepterar inte Jerusalem-lagen[2] och har sina ambassader i andra städer såsom Tel Aviv, Ramat Gan och Herzliya (se även CIA Factbook och Map of Israel).

2Enligt Palestinas grundlag är staden huvudstad i Staten Palestina och PLO vill förhandla om stadens status med utgångspunkt i 1967 års gränser (med vilket avses gränserna före sexdagarskriget det året), enligt vilka stadens östra del (Östra Jerusalem) kan anses tillhöra Palestina (se "Negotiating Jerusalem", University of Maryland).

Jerusalem (hebreiska: יְרוּשָׁלַיִם (ljud) , Yerushaláyim; arabiska: القُدس (ljud) , al-Quds) är sedan 1949 utropad som huvudstad i Israel[3] och som Palestinas huvudstad sedan 2002[4]. Internationellt har inte Jerusalem erkänts som Israels huvudstad.[5][6]

Jerusalem har en historia som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr. Jerusalem är den heligaste staden inom judendomen och har även stor religiös betydelse inom kristendomen. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Trots att Gamla Staden bara har en area på 0,9 km² rymmer den en mängd platser av religiös betydelse, bland dem Tempelberget, Västra muren, Den heliga gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén. FNs generalsekreterare Ban Ki Moon menar att östra Jerusalem skall utgöra huvudstaden i en palestinsk stat medan västra Jerusalem ska fungera som israelisk huvudstad.[7] EU erkänner inte Israels annektering av östra Jerusalem utan ser det som ockuperat och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.[8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utsikt från Oljeberget cirka år 1900.
Vy från sydväst över de gamla delarna av staden. Till höger syns den gyllene kupolen på KlippdomenTempelberget, och bortom den syns, på sluttningen av Oljeberget, kyrkan i Getsemanelunden.
I det återuppbyggda judiska kvarteret i gamla staden.
Knesset, Israels parlament.



Judar, romare och filistéer[redigera | redigera wikitext]

Jerusalem anses ha grundats omkring 1800 f.Kr. Dess tidigast kända invånare var jevuseer, ett kanaanitiskt folkslag,[9] och staden kallades därför bland annat Jebus.

Enligt den judiska Tanak - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem omkring 990 f.Kr. av israeliternas kung David. Kung David gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som vid denna tid även omfattade de 10 nordliga stammarna, Israel. Han regerade i 7 år i Hebron och i 33 år i Jerusalem. Efter kung David uppförde hans son Salomo TempletMoria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Judar världen över vänder sig mot Jerusalem och tempelplatsen i sin bön.

Efter Salomos död splittrades riket i en nordlig och en sydlig del och kung Davids ättlingar kom att behålla makten i det södra riket (Juda rike) ända till dess att den babyloniske kungen Nebukadnessar II erövrade och förstörde staden och templet år 587 f.Kr. och förde bort befolkningen i den s.k. babylonska fångenskapen. Sedan Babylonien fallit för Persien fick judarna återvända till staden och då återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.Kr.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Romarna döpte samtidigt om Judéen till Palestina, efter filistéerna som var ett annat folk i området. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion återfick staden sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark".

Moderna historiker och arkeologer som Finkelstein och Silberman ifrågasätter Bibelns berättelser om de tidiga enade kungariket och kungarna som David och Salomo och de tidiga kungarna för Juda och Israel. Trots en rikedom av arkeologiska fynd och flera externa samtida textkällor från tidsperioden, så menar forskarna att inga av dessa fynd verkar ge stöd åt att dessa bibliska personligheter existerat.

Arabiska styret[redigera | redigera wikitext]

Jerusalem är islams tredje heligaste plats, efter Mekka och Medina. Av de första muslimerna kallades staden Bayt al-Maqdes men det är som al-Quds al-Sharif staden är känd inom modern islam och i Västasien. 638 utökade det islamiska kalifatet sin makt till att omfatta Jerusalem.[10] Med den muslimska erövringen av Syrien tilläts judar att flytta till staden[11] och rashidunkalifen Umar ibn al-Khattab utfärdade ett dekret tillsammans med den kristne patriarken Sophronius att kristendomens utövare och heliga platser i staden skulle skyddas under det muslimska styret. Muslimen Umar vägrade be i de kristna kyrkorna (vilket väl tilläts av islam), detta för att hans muslimska efterlevande inte skulle göra om kyrkan till moské. När han kom till Den heliga gravens kyrka bad han i stället utanför kyrkan, där en moské senare byggdes som kallades Omars moské.[12] [13] På Tempelberget lät kalif Umar år 638 bygga Al-Aqsamoskén. Umayyadkalifen Abd al-Malik ledde mellan åren 687 och 691 byggandet av Klippdomen.[14] Den med 1000-talet samtida historikern al-Muqaddasi skriver att Abd Al-Malik byggde detta tempel för att visa de kristna att muslimsk arkitektur var mätbar med de vackra kristna kyrkor som fanns i staden.[15]

Korstågen[redigera | redigera wikitext]

1099 erövrades Jerusalem av de kristna korsriddarna som massakrerade de flesta av de judiska och muslimska invånarna i staden i ett angreppskrig. Jerusalem belägrades och ett kristet kungadöme instiftades. På mindre än ett år sjönk befolkningen från 70 000 till 30 000.[16]

Saladin och ayyubiderna[redigera | redigera wikitext]

Kungadömet satt vid makten i 88 år, till 1187 då det störtades av den muslimske Saladin och hans mannar. Saladin tillät såväl de judar som muslimer som flytt sin stad undan korstågen att flytta tillbaka till Jerusalem.[17] Under Saladins Ayyubid-dynasti satsades stora investeringar på byggandet av nya bostadsområden, marknadscentra, allmänna bad och värdshus för pilgrimer men också på religiösa monument och byggnader. Stadens internationella betydelse kom efter tiden dock att minska på grund av minskat strategiskt värde och slitningar inom dynastin.[18]

Tatarer, ayyubider, korsriddare, mamluker och mongoler[redigera | redigera wikitext]

1244 tog tatarerna under Khwarezmian-dynastin över makten i staden. Den kristna befolkningen decimerades och judarna jagades på flykt.[19] Saladins dynasti drev tillbaka tatarerna 1247. 1250 härskade det egyptiska slavfolket mamlukerna i staden, dessa bekämpades i sin tur av såväl korsriddare som mongoler och kom att förlora makten över staden. 1347 återerövrar mamlukerna staden.

Osmanska styret och Jerusalems renässans[redigera | redigera wikitext]

1517 blev Jerusalem en del av Osmanska riket till dess upplösning 1917. Jerusalems folk levde under Suleiman den stores styre i en tid av förnyelse och fred. Osmanerna var de som byggde de stora murarna runt gamla staden.[20] I mitten på 1800-talet byggde osmanerna den första vägen som ledde till Jaffa. 1892 byggde de järnväg i staden. Med den egyptiska annexeringen av Jerusalem 1831 började utländska beskickningar och konsulat att etablera sig i staden. Ibrahim Pashaav Egypten lät de judiska invånarna resa fyra stora synagogor (bland annat Hurva-synagogan)[21] 1834 organiserades ett palestinskt arabiskt uppror, där sufiern Qasim al-Ahmad ledde en här från Nablus till Jerusalem för att bistå i det. De besegrades av Ibrahims arméer efter en månad.[22] Det osmanska styret återinstiftades 1840, men många egyptier stannade kvar i staden. Det kom också invandrande judar från Algeriet och norra Afrika i stort antal. En folkräkning från 1845 gjorde gällande att det i staden vid denna tidpunkt levde 16 410 invånare. Av dessa ska 7120 varit judar, 5000 muslimer, 390 kristna, 800 turkar och 100 européer. De kristna pilgrimerna som kom till Jerusalem växte lavinartat i antal under det osmanska styret, under påsken mer än fördubblades stadens invånare.[23] 1860 byggdes nya områden utanför gamla stan för att husera de många pilgrimerna och för att förbättra den sanitära miljön i den överbefolkade stadskärnan. Den ryska katedralen med omgivande inackorderingar (al-Muskubīya) och det första judiska området utanför gamla stan, Mishkenot Sha'ananim byggdes.[24] Från 1884 uppges befolkningen om 25.000 innevånare bestått av 14 000 muslimer, 7 000 kristna och 4 000 judar.[25] Från 1910 finns uppgifter om att befolkningen var större än 60 000. 40 000 av dessa utgjordes av judar och 7 000 av muslimer.[26]

Jerusalem i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Utveckling under 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Jerusalem intogs år 1917 av britterna under general Allenby. I sitt förslag till delning av det brittiska mandatet Palestina i november 1947, föreslog FN att Jerusalem skulle bilda en internationell zon i 10 år, därefter [27] skulle stadens invånare avgöra stadens framtid i en folkomröstning (Jerusalem hade judisk befolkningsmajoritet i båda 1948 och 1958). Eftersom den arabiska parten inte godkände delningsplanen som helhet föll den.

Efter 1948 års arab-israeliska krig delades Jerusalem. Det arabiska Östra Jerusalem intogs av Jordanien medan det judiska Västra Jerusalem (även kallat "Nya Jerusalem") blev en del av Israel.

Vid det israeliska parlamentets första ordinarie sammanträde 1949 stiftades en lag om Jerusalem som den judiska statens huvudstad.

Efter 1967[redigera | redigera wikitext]

Sedan Jordanien gått med på Egyptens sida i Sexdagarskriget år 1967 slog Israel tillbaka dess angrepp och intog de delar av staden som varit i jordansk ockupation sedan 1948.

Jerusalem enades år 1967 då även östra Jerusalem kom under Israelisk administration. Återföreningen har av folkrättsliga skäl inte erkänts av omvärlden.

1980 klubbade israeliska knesset genom "Jerusalem-lagen" som förklarade att Israels huvudstad var hela Jerusalem. FN:s säkerhetsråd lät i samband med detta ogiltigförklara lagen och förklara den vara ogenomförbar ("null and void") i enlighet med folkrätten, de gav också rådet till världens nationer att flytta sina ambassader från staden. Som en följd härav flyttade samtliga länders ambassader till Tel Aviv. Det sista landet att flytta sina diplomater från Jerusalem var Bolivia 2006, samma år som FN:s generalförsamling återigen i en icke-bindande resolution förklarade all israelisk lagstiftning som gjorde anspråk på att gälla i de palestinska ockuperade territorierna inkluderande Jerusalem som ogiltig.

Judaiseringen av Jerusalem[redigera | redigera wikitext]

Kritiker mot Israels ansträngningar att trygga en judisk befolkningsmajoritet i landet menar att myndigheternas stadsplanering i Jerusalem drivs av demografiska hänsynstaganden i det att man begränsar palestinsk nybyggnation i staden och driver på den israeliska/judiska.[28] Rivningar av bostadshus är fyra gånger vanligare i östra Jerusalem än i västra Jerusalem. Palestinier har sämre chanser att beviljas byggnadstillstånd och myndigheterna tillämpar lagstiftningen strängare mot israeliska araber, palestinier med israeliskt uppehållstillstånd eller Jerusalem-identitet än mot judiska israeliska medborgare[29][30]. Israeliska staten menar att eftersom alla födda i Jerusalem erbjuds israeliskt medborgarskap, väljer palestinier som undviker denna möjlighet medvetet att hamna i utanförskap. Amnesty och andra människorättsorganisationer menar alltså att diskriminering av palestinier inom denna grupp är den primära. Senaste åren har myndigheterna beviljat tillstånd åt privata judiska stiftelser för byggprojekt på omtvistade områden, bland annat för parker och arkeologiska utgrävningar i Davids stad som ligger i det palestinska bostadsområdet Silvan på ockuperad mark[31] Den israeliska regeringen har också annekterat palestinskt land för byggandet av Israels barriär på Västbanken.[32] Kritikerna menar att denna stadsplanering syftar till en judaisering av Jerusalem och ett undanträngande av dess palestinska befolkning.[33][34][35]

Pilgrimsmål[redigera | redigera wikitext]

De viktigaste pilgrimsmålen finns innanför murarna till Gamla staden, och av dem kan nämnas

Öster om Gamla staden går Kidrondalen, och på andra sidan om den finns Oljeberget, nedanför vars sluttning Getsemane trädgård ligger med bl a olivträd, som mycket väl kan vara över 2000 år gamla. Högre upp på Oljeberget finns Jesu tårars kyrka och Fader Vår-kyrkan, den senare på en plats där en grotta utpekas som den plats där Jesus övernattade när han var i Jerusalem. På sydsidan av Oljeberget finns Betania där Jesu vänner Marta, Maria och Lasarus bodde. Västsluttningen av Oljeberget täcks av en stor begravningsplats.

Goda utsiktspunkter är dels Oljeberget vid Fader Vår-kyrkan, dels Haas promenad, några kilometer söder om Jerusalem.

År 1981 upptogs Gamla staden i Jerusalem och dess murar på Unescos världsarvslista. Sedan 1982 är gamla staden även upptagen på Unescos lista över hotade världsarv.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Sport[redigera | redigera wikitext]

De två mest populära sporterna i Jerusalem är fotboll och basket.[36] Beitar Jerusalem Football Club är en av den mest kända klubbarna i Israel. Fansen använder ofta olika politiska under matcher.[37] Jerusalems andra stora fotbollslag, som är en av Beitars rivaler, är Hapoel Jerusalem FC. Beitar har vunnit Israel State Cup sju gånger,[38] medan Hapoel endast vunnit cupen en gång. Beitar har vunnit högsta divisionen sex gånger, medan Hapoel aldrig har vunnit den. Beitar spelar i den mer prestigefyllda Ligat ha'Al, medan Hapoel spelar i andra divisionen Liga Leumit. Sedan den grundades 1992, har Teddy Kollek Stadium varit Jerusalems största fotbollsarena med en kapacitet på 21 600 åskådare.[39]

Det populäraste palistinska laget heter Jabal Al-Mokaber (sedan 1976) och spelar i West Bank Premier League. Laget kommer från Mount Scopus i Jerusalem, är med i Asian Football Confederation och spelar sina hemmamatcher på Faisal Al-Husseini International Stadium i Al-Ram, som ligger längs Västbanken.[40][41]

Jerusalems största klubb, Hapoel Jerusalem spelar i högsta divisionen. Klubben har vunnit State Cup tre gånger och ULEB Cup 2004.[42]

Jerusalem Half Marathon är ett årligt evenemang som löpare från hela världen deltar i. Förutom den 21,1 km långa banan, kan löparna även välja en kortare bana på 10 km. Båda banorna börjar och slutar i Givat Ram.[43][44]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Panorama[redigera | redigera wikitext]

Panorámica de Jerusalén desde el Monte de los Olivos.jpg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Central Bureau of Statistics, Israel; Population and Density per Sq. Km. in Localities Numbering 5,000 residents and More on 31 XII 2011 (excelfil) Läst 28 mars 2013.
  2. ^ (se Kellerman, Aharon (1993), Society and Settlement: Jewish Land of Israel in the Twentieth Century, State University of New York Press, ISBN 0-7914-1295-4)
  3. ^ Jerusalem som Israels huvudstad är inte erkänd som sådan av världssamfundet vilket sammanhänger med att Israel gör anspråk på hela Jerusalem som sin huvudstad.
  4. ^ http://www.palestinianbasiclaw.org/2002-basic-law
  5. ^ Dagens Nyheter: Romney: Jerusalem är Israels huvudstad. Läst: 31 juli 2012.
  6. ^ Dagen: Romney: Jerusalem är Israels huvudstad. Läst: 31 juli 2012.
  7. ^ http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=32762&Cr=jerusalem&Cr1
  8. ^ EU: Council conclusions on the Middle East Peace Process http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/111829.pdf
  9. ^ Dom 1:21, Bibel 2000.
  10. ^ Jerusalem: Illustrated History Atlas Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978, s. 7
  11. ^ Gil, Moshe (1997). A History of Palestine, 634-1099. Cambridge University Press. Sid. 70–71. ISBN 0521599849 
  12. ^ Runciman, Steven (1951). A History of the Crusades:The First Crusade and the Foundation of the Kingdom of Jerusalem. Penguin Books. Sid. Vol.1 s.3–4 
  13. ^ Jerusalem.com
  14. ^ Hoppe, Leslie J. (2000). The Holy City: Jerusalem in the Theology of the Old Testament. Michael Glazier Books. Sid. 15. ISBN 0814650813 
  15. ^ Zank, Michael. ”Abbasid Period and Fatimid Rule (750–1099)”. Boston University. http://www.bu.edu/mzank/Jerusalem/p/period4-3.htm. Läst 1 februari 2007. 
  16. ^ Hull, Michael D. (1999). ”First Crusade: Siege of Jerusalem”. Military History. http://www.historynet.com/historical_conflicts/3028446.html?page=4&c=y. Läst 18 maj 2007. 
  17. ^ ”Main Events in the History of Jerusalem”. Jerusalem: The Endless Crusade. The CenturyOne Foundation. 2003. http://www.centuryone.com/hstjrslm.html. Läst 2 februari 2007. 
  18. ^ Abu-Lughod, Janet L.; Dumper, Michael (2007). Cities of the Middle East and North Africa: A Historical Encyclopedia. ABC-CLIO. Sid. 209. http://books.google.com/books?id=3SapTk5iGDkC&printsec=frontcover&dq=Cities+of+the+Middle+East#PPA156,M1. Läst 22 juli 2009 
  19. ^ Jerusalem: Illustrated History Atlas Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978, s .25.
  20. ^ The Jerusalem Mosaic, Hebrew University, 2002
  21. ^ Jerusalem: Illustrated History Atlas Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978, s. 37
  22. ^ 1834 Palestinian Arab Revolt
  23. ^ Jerusalem: Illustrated History Atlas Martin Gilbert, Macmillan Publishing, New York, 1978, s. 35
  24. ^ http://www.mfa.gov.il/mfa/mfaarchive/1990_1999/1999/4/focus%20on%20israel-%20jerusalem%20-%20architecture%20in%20the%20l
  25. ^ Nordisk Familjebok, 1 uppl, band 7, s 1187-1188
  26. ^ Nordisk Familjebok, 2:a uppl, band 12 sid. 1375–1376
  27. ^ http://unispal.un.org/unispal.nsf/0/7F0AF2BD897689B785256C330061D253
  28. ^ Allison Hodgkins, "The Judaization of Jerusalem - Israeli Policies Since 1967"; PASSIA publication No. 96, December 1996, (English, Pp. 88)
  29. ^ "In Israel it is essentially the homes of Palestinian citizens of Israel (Israeli Arabs) which are targeted for demolition" http://www.amnesty.org/en/library/asset/MDE15/040/2004/en/affd4f9d-d5ea-11dd-bb24-1fb85fe8fa05/mde150402004en.html
  30. ^ Enligt Israelisk lagstiftning skall landets medborgare stå lika inför lagen i detta avseende men röster om diskriminering på grundval av etnisk tillhörighet finns inom arab-israeliska intressegrupper och israeliska människorättsorganisationer:
  31. ^ Meron Rapoport.Land lords; Haaretz, January 20, 2005
  32. ^ "Movement and Access Restrictions in the West Bank: Uncertainty and Inefficiency"; World Bank Technical Team, May 9, 2007
  33. ^ Allison Hodgkins. "The Judaization of Jerusalem - Israeli Policies Since 1967"; PASSIA publication No. 96, December 1996, (English, s. 88)
  34. ^ Meron Rapaport. "Group 'Judaizing' East Jerusalem accused of withholding donation sources"; Haaretz, November 22, 2007
  35. ^ Rothchild, Alice. "The Judaization of East Jerusalem"; CommonDreams, November 26, 2007
  36. ^ Torstrick, Rebecca L. (30 juni 2004). Culture and Customs of Israel. Greenwood Press. Sid. 141. ISBN 0313320918. ”The two most popular spectator sports in Israel are football and basketball.” 
  37. ^ Griver, Simon (October 1997). ”Betar Jerusalem: A Local Sports Legend Exports Talent to Europe's Top Leagues”. Israel Magazine via the Israel Ministry of Foreign Affairs. Arkiverad från originalet den 31 december 2007. http://web.archive.org/web/20071231081639/http://www.israel-mfa.gov.il/MFA/Israel+beyond+the+conflict/Betar+Jerusalem-+A+Local+Sports+Legend+Exports+Tal. Läst 29 november 2010. 
  38. ^ ”בית"ר ירושלים האתר הרשמי – דף הבית”. Bjerusalem.co.il. http://bjerusalem.co.il/. Läst 29 november 2010. 
  39. ^ Eldar, Yishai (1 december 2001). ”Jerusalem: Architecture Since 1948”. Israeli Ministry of Foreign Affairs. http://www.mfa.gov.il/mfa/mfaarchive/2000_2009/2001/12/focus%20on%20israel-%20jerusalem%20-%20architecture%20since%2019. Läst 29 november 2010. 
  40. ^ Montague, James (17 september 2010). Palestinian Football Association, Jabal Al-Mokaber
  41. ^ ”Football and the wall: The divided soccer community of Jerusalem”. CNN. http://www.pfa.ps/clubdetails.aspx?clubid=13 Palestinian Football Association, Jabal Al-Mokaber]
  42. ^ [http://edition.cnn.com/2010/SPORT/football/09/14/football.israel.palestine.beitar/index.html. Läst 29 november 2010. 
  43. ^ ”Home” (på hebreiska). Hapoel Migdal Jerusalem. Arkiverad från originalet den 2 januari 2008. http://web.archive.org/web/20080102043627/http://www.hapoel.co.il/hapoel.asp. Läst 29 november 2010. 
  44. ^ ”Jerusalem Half Marathon official website”. https://www.jerusalem.muni.il/jer_main/TopSiteJeruEng.asp?newstr=4&src=/jer_sys/publish/HtmlFiles/1616/results_pub_id=15283.html&cont=736. Läst 29 november 2010. 
  45. ^ ”Events site Half Marathon and Fun Run summary”. Iexplore.com. 3 januari 2009. http://www.iexplore.com/dmap/Israel/Event/16248. Läst 29 november 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 31°47′N 35°13′Ö / 31.783°N 35.217°Ö / 31.783; 35.217