Italiens Grand Prix 1961

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of Italy.svg Italiens Grand Prix 1961
Datum 10 september 1961
Bana Autodromo Nazionale Monza
Sträcka 43 × 10,000 = 430,000 km
Vinnare Phil Hill, Ferrari
Pole position Wolfgang von Trips, Ferrari
Snabbaste varv Giancarlo Baghetti, FISA/Scuderia Sant'Ambroeus (Ferrari), 2:48,400
Temperatur Mycket varmt
Övrigt Wolfgang von Trips omkom

Italiens Grand Prix 1961 var det sjunde av åtta lopp ingående i formel 1-VM 1961.

Rapport[redigera | redigera wikitext]

Ferrari hade redan säkrat konstruktörstiteln men kampen om förarmästerskapet mellan deras förare Wolfgang von Trips och Phil Hill återstod. Det var fördel Hill, som hade 38 poäng mot von Trips 33. Stirling Moss hade dock en teoretisk chans att vinna förartiteln, om han vann detta och även det sista loppet.

Ferrari imponerade under kvalificeringen och hade fem av de sex första startplatserna. von Trips startade från pole position med debutanten Ricardo Rodriguez bredvid sig. Richie Ginther and Phil Hill stod i andra raden med Graham Hill i BRM och Giancarlo Baghetti i en privat Ferrari bakom. I starten tog Phil Hill ledningen före Ginther, Rodriguez, Jim Clark och von Trips. De två senare kolliderade när de närmade sig Parabolica. Clark kvaddade sin Lotus men klarade sig själv oskadd medan von Trips Ferrari slog i ett skyddsstaket och började rulla runt. von Trips kastades ur sin bil och omkom tillsammans med 14 åskådare som träffades av hans bil.

Loppet stoppades dock inte utan Ferrari kunde fortsätta att visa upp sig. Rodriguez, Baghetti och Ginther fick dock diverse problem och var tvungna att bryta, vilket gjorde att Phil Hill kunde vinna loppet och också, som förste amerikan, säkra förarmästerskapet dock utan något firande denna sorgliga söndag.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  1. Phil Hill, Ferrari, 9 poäng
  2. Dan Gurney, Porsche, 6
  3. Bruce McLaren, Cooper-Climax, 4
  4. Jackie Lewis, H&L Motors (Cooper-Climax), 3
  5. Tony Brooks, BRM-Climax, 2
  6. Roy Salvadori, Reg Parnell (Cooper-Climax), 1
  7. Carel Godin de Beaufort, Ecurie Maarsbergen (Porsche)
  8. Lorenzo Bandini, Scuderia Centro Sud (Cooper-Maserati)
  9. Maurice Trintignant, Scuderia Serenissima (Cooper-Maserati)
  10. Tim Parnell, Tim Parnell (Lotus-Climax)
  11. Henry Taylor, BRP (Lotus-Climax)
  12. Renato Pirocchi, Pescara Racing Club (Cooper-Maserati)

Förare som bröt loppet[redigera | redigera wikitext]

Förare som ej startade[redigera | redigera wikitext]

Förare som ej kvalificerade sig[redigera | redigera wikitext]

Noteringar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Deltog endast i detta lopp.

VM-ställning[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet

  1. Flag of the United States.svg Phil Hill, Ferrari, 34
  2. Flag of Germany.svg Wolfgang von Trips, Ferrari, 33
  3. Flag of the United Kingdom.svg Stirling Moss, R R C Walker (Lotus-Climax), 21

Konstruktörsmästerskapet

  1. Flag of Italy.svg Ferrari, 40
  2. Flag of the United Kingdom.svg Lotus-Climax, 24
  3. Flag of Germany.svg Porsche, 17