Hoppa till innehållet

Buster Douglas

Från Wikipedia
(Omdirigerad från James Buster Douglas)
USA Buster Douglas
Världsmästare i tungviktsboxning
Världsmästare i tungviktsboxning
Personlig information
Fullständigt namnJames Douglas
SmeknamnBuster
Födelsedatum7 april 1960 (64 år)
FödelseplatsColumbus, Ohio, USA USA
ViktklassTungvikt
Längd1,92 m
Räckvidd2,11 m
SlagställningOrtodox
År som aktiv1981-1999
TitlarVärldsmästare 11 feb 1990-25 okt 1990
Matchstatistik
Totalt: 46 Oavgjort: 1 NC: 1
Vinst Utgång Förlust
83 % 38 Totalt 6 13 %
25 KO/TKO 5

James "Buster" Douglas, född 7 april 1960 i Columbus, Ohio, är en amerikansk professionell boxare, främst känd för att han i Tokyo i februari 1990 svarade för en av de allra största idrottssensationerna genom tiderna[1][2][3] då han slog ut den dittills obesegrade Mike Tyson och därmed blev ny obestridd världsmästare i tungviktsklassen. Douglas förlorade sedan i sitt första titelförsvar sina nyvunna mästarbälten till Evander Holyfield.

Boxningskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Douglas debuterade 1981 och vann sina fyra första matcher (tre innan tiden) innan han i sin femte förlorade på TKO i den andra ronden mot debutanten David Bey. Douglas ställdes i sin 13:e match (11 segrar, 1 förlust) mot Norges Steffen Tangstad som då var obesegrad över 14 matcher. Kombattanterna boxades oavgjort över 8 ronder.[4]

Douglas fortsatte att boxas tämligen ojämnt men slog år 1986 den förre WBA-mästaren Greg Page på poäng och fick efter ytterligare två segrar chansen att boxas om den vakanta IBF-titeln mot Tony Tucker i maj 1987. Mötet vanns dock på TKO i rond 10 av Tucker.[4]

Världsmästare efter jättesensation

[redigera | redigera wikitext]

Douglas vann efter förlusten mot Tucker sex raka matcher och var nu plötsligt åter framme vid en match om tungviktstitlar; denna gång var motståndaren den obesegrade och obestridde kungen i tungviktsklassen – Mike Tyson. I mötet den 11 februari 1990 i Tokyo boxades den stort nederlagstippade Douglas mycket bättre än väntat och störde Tyson med sin vänsterjabb matchen igenom, men i den åttonde ronden slogs han i golvet. Douglas kom med tvekan upp på ostadiga ben och räddades av gonggongen. I början av nionde ronden märktes dock inget av nedslagningen då han fortsatte att jabba och pressa Tyson. I den tionde ronden, efter en serie tunga slag, sänkte Douglas till allas häpnad mästaren i golvet och Tyson var för första gången i sin karriär i canvasen. Skakad kom han upp på vingliga ben – men för sent. Domaren Octavio bröt matchen och en av århundradets största idrottssensationer var ett faktum.[5][6]

Förlust av titel, slutet

[redigera | redigera wikitext]

Douglas regim som mästare varade inte länge – endast 256 dagar. För redan i sitt första titelförsvar den 25 oktober samma år förlorade han titeln (och de tre bältena WBA, WBC, IBF) då han knockades i tredje ronden av förre cruiserviktsmästaren Evander Holyfield.[7] Efter denna förlust lade Douglas av med boxningen.

Den 22 juni 1996 gjorde han dock comeback och radade upp 6 vinster (3 KO). Två år och tre dagar senare slog Lou Savarese ut Douglas i första ronden. Matchen gällde den vakanta mindre IBA-titeln.

1999 lade Douglas definitivt handskarna på hyllan. Hans slutliga matchstatistik: 46 matcher, 38 vinster (25 KO), 6 förluster och 1 no-contest.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
USA Mike Tyson
Världsmästare i tungviktsboxning (WBC, WBA, IBF)
USA James "Buster" Douglas
11 feb 1990–25 okt 1990
Efterträdare:
USA Evander Holyfield