Japan (musikgrupp)

Från Wikipedia
Version från den 18 mars 2017 kl. 02.35 av Astomic (Diskussion | Bidrag) (→‎top: ändrat wikilänk)
Japan
Japan 1982: Steve Jansen, Mick Karn, David Sylvian, Richard Barbieri samt Masami Tsuchiya
BakgrundStorbritannien London, England, Storbritannien
GenrerNew Romantic, new wave, synthpop
År som aktiva19741982, 1990-1991
SkivbolagHansa Records, Virgin Records
Relaterade artisterDalis Car, The Dolphin Brothers, Nine Horses, Porcupine Tree, Rain Tree Crow
Tidigare medlemmar
David Sylvian
Mick Karn
Richard Barbieri
Steve Jansen
Rob Dean
Mick Karn och David Sylvian 1979

Japan var ett brittiskt rock/pop-band, som bildades 1974.

Originaluppsättningen bestod av:

  • David Sylvian (född David Batt 23 februari 1958) — sång, gitarr, senare även keyboards
  • Mick Karn (född Andonis Michaelides 24 juli 1958, död 4 januari 2011) — basgitarr, saxofon
  • Steve Jansen (Sylvians bror, född Steve Batt 1 december 1959) — trummor
  • Richard Barbieri (född 30 november 1957) — keyboards
  • Rob Dean (född 23 april 1955) — gitarr (rekryterades till bandet 1977)

Japan började spela glamrock, influerade av David Bowie, The New York Dolls och Motown. Japan debuterade på skiva med Adolescent Sex (1978) och därefter Obscure Alternatives (1978). Båda sålde bra i Japan, men ingen annanstans. Deras tredje album, Quiet Life (1979), var en musikalisk vändpunkt då bandet gick ifrån mycket av sin tidigare väldigt gitarrbaserade musik och istället började göra mer elektronisk musik, med mer tonvikt lagd på synthesizer och Mick Karns unika basljud.

Deras följande två album, Gentlemen Take Polaroids (1980) och Tin Drum (1981) fortsatte att bredda publikbasen i och med att bandet fortsatte att förfina sitt unika sound och blev ett av de mest framstående och drivande banden i den nyromantiska rörelse som växte fram i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. (Bl.a. har Duran Duran inspirerats mycket av Japan. Den största skillnaden mellan Japan och Duran Duran är att Duran Duran lyckades med det som Japan aldrig lyckades med; att få en megahit.) Tin Drum (1981) blev deras sista LP tillsammans efter flera år av konflikter inom bandet. Trots detta så blev singeln Ghosts den mest framgångsrika singeln Japan någonsin producerat, då den nådde femteplatsen på listorna i Storbritannien.

Gruppens sista utgivna album blev det liveinspelade Oil on Canvas där de kompletterades med den japanske musikern Masami Tsuchiya (gitarr, keyboards). Albumet gavs även ut i en videoversion vilken finns inkluderad på dvd:n The Very Best of Japan (2006). Japan spelade på Konserthuset i Stockholm 1:a oktober 1982 på deras "Sons of Pioneers Tour"[1]

De flesta av originalmedlemmarna gick vidare till andra musikaliska projekt. Den mest framgångsrike är David Sylvian, som har spelat in flera album med berömda och aktade musiker, bl.a. Yellow Magic Orchestra-legenden Ryuichi Sakamoto. Ett försök till återförening skedde 1991 i form av Rain Tree Crow (utan Dean dock, vilken slutade under inspelningarna av Gentlemen Take Polaroids). Plattan tog 2 år att spela in och projektet fick ekonomiska problem. Skivbolaget Virgin var redo att betala mer om de fick lansera den som en ny Japan-skiva, vilket Sylvian strikt vägrade.[2] Slitningar under inspelningarna gjorde att medlemmarna än en gång gick skilda vägar. Cindy Crawford och Good Times Home Video förlorade en rättegång mot Virgin, efter att ha använt låten Big Wheels In Shanty Town utan tillåtelse, i hennes träningsvideo från 1992 Shape Your Body[3][4][5]. Jansen, Barbieri och Karn bildade efter Rain Tree Crow en konstellation tillsammans kallad JBK.

Jansen har medverkat på de flesta av Sylvians soloalbum. Han ingick även i gruppen Nine Horses tillsammans med Sylvian. Karn bildade Dalis Car tillsammans med Peter Murphy från gruppen Bauhaus som gav ut albumet The Waking Hour 1984. Jansen och Barbieri gav ut albumet Catch the Fall som The Dolphin Brothers 1987. Barbieri blev 1993 medlem av Porcupine Tree. Barbieri medverkade även på Steve Hogarths (Marillion) soloalbum Ice Cream Genius från 1997. De två släppte skivan Not The Weapon But The Hand 2012[6]

Diskografi

Samlingsalbum

Referenser

Noter

Externa länkar