England

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se England (olika betydelser).
England
Flagga Statsvapen
ValspråkDieu et mon droit  (Franska)
"Gud och mitt rätt"
Nationalsång: ”Ingen (de jure)
God Save the Queen (de facto)”
Huvudstad
(och största stad)
London
Officiella språk Engelska (de facto)
Korniska (erkänt regionalt språk)
Statsskick Icke-decentraliserad riksdel
i en konstitutionell monarki
 -  Regent Elizabeth II
 -  Premiärminister David Cameron
Nationalförsamling Storbritanniens parlament
Area
 -  Totalt 130 395 km² 
Befolkning
 -  2010 års uppskattning 52,234,000 
 -  Befolkningstäthet 395/km² 
Valuta Brittiskt pund (GBP)
Tidszon UTC+0
Topografi
 -  Högsta punkt Scafell Pike, 977 m ö.h.
 -  Största sjö Windermere, 15 km²
 -  Längsta flod Themsen, 346 km
Nationaldag 23 april
Toppdomän .uk[nb 1]
Landsnummer 44

England är Storbritanniens folkrikaste riksdel.[1][2][3] Den delar landgränser med Skottland i norr och Wales i väster, Irländska sjön ligger i nordväst, Keltiska havet i sydväst, medan Nordsjön i öster och Engelska kanalen söderut skiljer den från kontinentala Europa. Huvuddelen av England omfattar centrala och södra delen av ön Storbritannien i Nordatlanten. England inkluderar även över 100 mindre öar som Scillyöarna och Isle of Wight.

Området som nu kallas England beboddes först av människor under senpaleolitikum, men har fått sitt namn från Angler, en av de germanska stammarna som bosatte området under 400- och 500-talet. England blev en enad stat år 927, och har sedan upptäcktsresornas epok, som inleddes under 1400-talet, haft en betydande kulturell och juridisk inverkan på omvärlden.[4] Det engelska språket, den anglikanska kyrkan, och engelsk rätt—grunden för rättssystemet common law i många andra länder runt om i världen—utvecklades England och landets parlamentariska statsskick har allmänt antagits av andra nationer.[5] Den industriella revolutionen började i 1700-talets England och omvandlade samhället till världens första industrialiserade nation.[6]

Englands terräng består mestadels av låga kullar och slätter, särskilt i mellersta och södra England. Det finns dock högland i norr (till exempel bergiga Lake District, Pennines och Yorkshire Dales) och i sydväst (till exempel Dartmoor och Cotswolds). Den forna huvudstaden i England var Winchester tills den ersattes av London år 1066. Idag är London det största storstadsområdet i Storbritannien och den största storstadsmässiga zonen i EU enligt de flesta mått.[nb 2] Englands befolkning är cirka 53 miljoner, omkring 84% av befolkningen i Storbritannien, och är till stor del koncentrerad till London, Sydöstra England och tätorter i Midlands, Nordvästra, Nordöstra och Yorkshire, där det utvecklats stora industriella regioner under 1800-talet. Ängs- och betesmarker finns utanför storstäderna.

Kungariket England, som efter 1284 inkluderade Wales, var en suverän stat fram till den 1 maj 1707, då Unionsakterna tog i kraft de överenskomna villkoren i Unionsfördraget året innan, vilket resulterade i en politisk union med Kungariket Skottland för att skapa det nya Kungariket Storbritannien.[7][8] År 1801 förenades Storbritannien med Kungariket Irland genom Unionsakterna för att skapa Förenade konungariket Storbritannien och Irland. År 1922 etablerades den Irländska fristaten som en separat dominion, men den kungliga och parlamentariska titulärakten 1927 återinförde sex irländska grevskap i riket för att skapa den nuvarande Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Englands historia

Den romerska provinsen Britannia, motsvarande England och Wales, var en av Romerska rikets keltiska provinser. När Rom föll under 400-talet invaderades Britannien i flera vågor av germanska stammar från det som idag är nordvästra Tyskland, Danmark och Nederländerna. Dessa stammar var sinsemellan närbesläktade med likartade språk, och det rörde sig företrädesvis om saxare, jutar, daner och angler, som själva var flyktingar på grund av de olika nomadfolk som trängt in i norra Europa från Asien.

Den största delen av Britannien kom att behärskas av de nya bosättarna, vilka underkuvade kelterna, och började kalla det erövrade området för Anglernas land, vilket senare blev Anglosaxarnas land. De överlevande bland den keltiska befolkningen drog sig mot Wales och deras namn för England är Lloegr, vilket betyder det förlorade landet medan engelsmännens ord Welsh (walesare) betyder utlänning.

Under 800-talet utsattes landet för nya germanska invasioner och erövringar, denna gång från vikingar. Den germanska befolkningen försökte motstå invasionsförsök från normanderna, men misslyckades slutligen genom förlusten i slaget vid Hastings 1066. England erövrade Wales under 1100-talet och 1543 blev det definitivt en integrerad del av Konungariket England. I vissa sammanhang fortsatte dock Wales att kallas för furstendöme. Genom bland annat en stark flotta som byggdes upp av Elisabet I av England under 1500-talet började England utvecklas till en världsmakt.

Under 1600-talet genomgick England en lång och invecklad maktkonflikt under vilken kungen avsattes och landet styrdes som en republik under namnet Engelska samväldet (engelska Commonwealth of England). England var under denna tid även i personalunion med Skottland, under den skotska dynastin av huset Stuart. Konflikten slutade med att monarken återinsattes, men att denne förlorade makten till parlamentet.

År 1707 beslutade de engelska och skotska parlamenten att ingå en politisk union (Unionsakterna (1707)) och länderna slogs samman till Kungariket Storbritannien (engelska Kingdom of Great Britain). I och med detta upphörde de engelska och skotska parlamenten och ersattes av det brittiska parlamentet i London. Den brittiske kungen var även kung över Irland och 1801 ingick man ett nytt unionsfördrag som skapade det Förenade konungariket Storbritannien och Irland.

Efter att Irland administrativt delats på 1920-talet, antog den brittiske monarken istället titeln som kung över det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Politik[redigera | redigera wikitext]

England lyder direkt under det brittiska parlamentet och regeringen i London. Till skillnad från de andra riksdelarna har England inte någon egen nationell lagstiftande församling. Den statliga förvaltningen i England är dock uppdelad i nio storregioner. Denna indelning får närmast jämföras med de statliga länsstyrelserna i Sverige, men Storlondon har exempelvis både en direktvald borgmästare och direktvald regionförsamling. Man har även gjort försök med att införa direktvalda regionförsamlingar på annat håll, men lyckades inte: regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21,8 procent, den 4 november 1978).

Regionalfördelningen av England utan direktvalda församlingar är en het politiskt fråga, med till exempel Konservativa partiet starkt emot indelningen. Konservativa partiet fick mer röster än Labourpartiet in England, men hade för lågt stöd i Skottland och Wales för att kunna vinna brittiska parlamentsvalet 2005.

Den lokala eller regionala administrativa indelningen är annars grevskapet (engelska counties) och i vissa delar av landet använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå. Grevskapet motsvarar närmast landsting eller storkommun. Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Större floder:

Större städer:

Lista över städer i England

Kommunikation[redigera | redigera wikitext]

England har ett välutbyggt järnvägsnät. England var först i världen med järnväg med persontrafik och har idag ett modernt och välfungerande järnvägnät. Bland annat går flera snabbtåg på det engelska järnvägsnätet. Ett av de mest kända är höghastighetståget Eurostar som går från London till Paris och Bryssel.

I England finns också ett mycket välutbyggt nät med motorvägar som når ut till stora delar av landet.

London har flest antal flygpassagerare (130 miljoner) av alla världens städer, räknat som summan av ankommande och avresande passagerare vid stadens flygplatser, vilka är fyra till antalet för London. Europas största och en av världens största flygplatser är London Heathrow Airport.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Många engelska rockband under framför allt 1960-, 1970- och 1980-talen anses [vem?] ha haft en avgörande betydelse i rockhistorien. Några av dessa är:


Demografi[redigera | redigera wikitext]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Idrott[redigera | redigera wikitext]

England och de tre andra brittiska landsdelarna räknas i vissa sporter som självständiga länder. Det gäller vissa lagsporter som traditionellt varit viktiga i Storbritannien, nämligen fotboll, rugby och cricket. Se även Englands herrlandslag i fotboll och Englands damlandslag i fotboll. En annan sport som också kommer ifrån England är hästpolo

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ För Storbritannien som helhet, inte Englands som riksdel.
  2. ^ Enligt Eurostat är London det största stadsområdet som använder tätorter och områden med hög befolkning som dess definition. En rangordning av befolkning inom kommungränserna placerar London först. Universitet i Avignon i Frankrike hävdar dock att Paris är först och London är tvåa när man inkluderar hela stadsområdet och inlandet, det vill säga avlägsna städer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Office for National Statistics. ”The Countries of the UK” (på engelska). Statistics.gov.uk. Arkiverad från originalet den 20 december 2008. http://web.archive.org/web/20081220225201/http://www.statistics.gov.uk/geography/uk_countries.asp. Läst 1 februari 2009. 
  2. ^ ”Countries within a country” (på engelska). Number-10.gov.uk. Arkiverad från originalet den 9 februari 2008. http://web.archive.org/web/20080209003312/http://www.number-10.gov.uk/output/Page823.asp. Läst 1 februari 2009. Okänd parameter unused_data
  3. ^ ”Changes in the list of subdivision names and code elements (Page 11)” (på engelska) (PDF). Internationella standardiseringsorganisationen. http://www.iso.org/iso/newsletter_i-9.pdf. Läst 1 februari 2009. 
  4. ^ ”England – Culture” (på engelska). Britainusa.com. Arkiverad från originalet den 16 maj 2008. http://web.archive.org/web/20080516162153/http://www.britainusa.com/sections/index_nt1.asp?i=41105&L1=41105&L2=41105&D=0. Läst 1 februari 2009. 
  5. ^ Country profile: United Kingdom” (på engelska). BBC News (news.bbc.co.uk). 26 October 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/country_profiles/1038758.stm. Läst 1 februari 2009. 
  6. ^ ”Industrial Revolution” (på engelska). Ace.mmu.ac.uk. http://www.ace.mmu.ac.uk/eae/Global_Warming/Older/Industrial_Revolution.html. Läst 1 februari 2009. 
  7. ^ Burns, William E. (2010) (på engelska). A Brief History of Great Britain. Checkmark Books. Sid. xxi. ISBN 0816081247. http://books.google.co.uk/books?id=Fjf4YynnC90C&pg=PT21#v=onepage&q&f=false 
  8. ^ ”Acts of Union 1707” (på engelska). Parliament.uk. http://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/legislativescrutiny/. Läst 27 januari 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]