England

Denna artikel handlar om riksdelen England i Storbritannien. För hela landet som ibland (felaktigt) kallas England, se Storbritannien.

England

(Flagga) (Statsvapen)
Nationellt valspråk: Dieu et mon droit (fra: Gud och min rätt).
Nationalsång: God Save the Queen (de facto) (eng: Gud bevare drottningen)
Huvudstad	London (kor: Loundres) 51°50'N, 0°50'V
Största stad	London
Språk	engelska, korniska
Statsskick	Riksdel i konstitutionell monarki
Monark	Elizabeth II
Självständighet	Athelstan av England 927 till Treaty of Union 1707
Yta  - Totalt	130 439 km²
Folkmängd  - Totalt  - Befolkningstäthet	50 003 909 377 inv/km²
Valuta	GBP
Tidszon	UTC
Topografi  - Högsta punkt (m ö.h.)  - Största sjö (km²)  - Längsta flod (km)	Scafell Pike 977 Windermere 15 Themsen 346
Nationaldag	Sankt Görans helgondag: 23 april
Toppdomän	.uk
Landsnummer	44

England är en riksdel (eller constituent country) i Storbritannien. Av de fyra riksdelarna är England den största både geografiskt och befolkningsmässigt (med 53 % av ytan och 84 % av befolkningen). De övriga delarna är Skottland, Wales och Nordirland.

Ordet "England" kommer från fornengelskans Engla-lond, vilket betyder "anglernas land" (engelska Land of the Angles).

England utgör tillsammans med Wales ett gemensamt juridiskt och administrativt system och därför ses England och Wales i vissa sammanhang som en enhet.

Historia

Den romerska provinsen Britannia, motsvarande England och Wales, var en av det Romerska rikets keltiska provinser. När Rom föll under 400-talet invaderades Britannien i flera vågor av germanska stammar från det som idag är nordvästra Tyskland, Danmark och Nederländerna. Dessa stammar var sinsemellan närbesläktade med likartade språk, och det rörde sig företrädesvis om saxare, jutar, daner och angler, som själva var flyktingar på grund av de olika nomadfolk som trängt in i norra Europa från Asien.

Den största delen av Britannien kom att behärskas av de nya bosättarna, vilka underkuvade kelterna, och började kalla det erövrade området för Anglernas land, vilket senare blev Anglosaxarnas land. De överlevande bland den keltiska befolkningen drog sig mot Wales och deras namn för England är Lloegr, vilket betyder det förlorade landet medan engelsmännens ord Welsh (walesare) betyder utlänning.

Under 800-talet utsattes landet för nya germanska invasioner och erövringar, denna gång från vikingar. Den germanska befolkningen försökte motstå invasionsförsök från normanderna, men misslyckades slutligen genom förlusten i slaget vid Hastings, 1066.

England erövrade Wales under 1100-talet och 1543 blev det definitivt en integrerad del av Konungariket England. I vissa sammanhang fortsatte dock Wales att kallas för furstendöme.

Genom bland annat en stark flotta som byggdes upp av Elisabet I av England under 1500-talet började England utvecklas till en världsmakt.

Under 1600-talet genomgick England en lång och invecklad maktkonflikt under vilken kungen avsattes och landet styrdes som en republik under namnet Engelska samväldet (engelska Commonwealth of England). England var under denna tid även i personalunion med Skottland, under den skotska dynastin av huset Stuart. Konflikten slutade med att monarken återinsattes, men att denne förlorade makten till parlamentet.

År 1707 beslutade de engelska och skotska parlamenten att ingå en politisk union (Treaty of Union 1707) och länderna slogs samman till Kungariket Storbritannien (engelska Kingdom of Great Britain). I och med detta upphörde de engelska och skotska parlamenten och ersattes av det brittiska parlamentet i London. Den brittiske kungen var även kung över Irland och 1801 ingick man ett nytt unionsfördrag som skapade det Förenade konungariket Storbritannien och Irland.

Slaget vid Hastings 1066, Tapisserie de Bayeux, Bayeux Musee, Normandie, Frankrike

Efter att Irland administrativt delats på 1920-talet, antog den brittiske monarken istället titeln som kung över det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Politik

England lyder direkt under det brittiska parlamentet och regeringen i London. Till skillnad från de andra riksdelarna har England inte någon egen nationell lagstiftande församling. Den statliga förvaltningen i England är dock uppdelad i nio storregioner. Denna indelning får närmast jämföras med de statliga länsstyrelserna i Sverige, men Storlondon har exempelvis både en direktvald borgmästare och direktvald regionförsamling. Man har även gjort försök med att införa direktvalda regionförsamlingar på annat håll, men lyckades inte: regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21,8 procent, den 4 november 1978).

Regionalfördelningen av England utan direktvalda församlingar är en het politiskt fråga, med till exempel Konservativa partiet starkt emot indelningen. Konservativa partiet fick mer röster än Labourpartiet in England, men hade för lågt stöd i Skottland och Wales för att kunna vinna brittiska parlamentsvalet 2005.

• Storlondon
• Nordvästra England (huvudort: Manchester)
• Nordöstra England (huvudort: Newcastle-upon-Tyne)
• Sydvästra England (huvudort: Bristol)
• Sydöstra England (huvudort: Guildford)
• Västra Midlands (huvudort: Birmingham)
• Yorkshire och Humber (huvudort: Leeds)
• Östra England (huvudort: Cambridge)
• Östra Midlands (huvudort: Nottingham)

Den lokala eller regionala administrativa indelningen är annars grevskapet (engelska counties) och i vissa delar av landet använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå. Grevskapet motsvarar närmast landsting eller storkommun. Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska.

Geografi

Katedralen i Salisbury, Salisbury

Större floder:

• Mersey
• Severn
• Themsen

Större städer:

• London
• Birmingham
• Bristol
• Leeds
• Liverpool
• Manchester
• Newcastle upon Tyne
• Sheffield
• Nottingham

Lista över städer i England

Kommunikation

England har ett välutbyggt järnvägsnät. England var först i världen med järnväg med persontrafik och har idag ett modernt och välfungerande järnvägnät. Bland annat går flera snabbtåg på det engelska järnvägsnätet. Ett av de mest kända är höghastighetståget Eurostar som går från London till Paris och Bryssel.

I England finns också ett mycket välutbyggt nät med motorvägar som når ut till stora delar av landet.

London har flest antal flygpassagerare (130 miljoner) av alla världens städer, räknat som summan av ankommande och avresande passagerare vid stadens flygplatser, vilka är fyra till antalet för London. Europas största och en av världens största flygplatser är London Heathrow Airport.

Musik

Många engelska rockband under framför allt 1960- till 1980-talet anses ha haft en avgörande betydelse i rockhistorien. Några av dessa är:

• Slade
• The Beatles
• Rolling Stones
• The Who
• Queen
• Pink Floyd
• David Bowie
• Black Sabbath (Aston)
• Led Zeppelin (Aston)
• Judas Priest
• Motörhead
• Deep Purple
• Status Quo
• Sweet
• Sex Pistols
• The Clash
• The Libertines
• Oasis
• Babyshambles
• Suede
• Smokie
• Coldplay
• The Yardbirds
• Blur
• Cream
• The Smiths(Manchester)
• Joy Division(Manchester)
• New Order(Manchester)
• Muse (Teignmouth)
• The Stone Roses (Manchester)

Demografi

North York Moors.

Kultur

• Engelsk litteratur
  • Shakespeare
  • Sir Thomas Browne
• Engelsk mat

Idrott

England och de tre andra brittiska landsdelarna räknas i vissa sporter som självständiga länder. Det gäller vissa lagsporter som traditionellt varit viktiga i Storbritannien, nämligen fotboll, rugby och cricket. Se även Englands herrlandslag i fotboll och Englands damlandslag i fotboll. En annan sport som också kommer ifrån England är Häst polo

Se även

• Lista över Englands regenter
• Storbritanniens historia

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör England.
  Bilder & media
• Englands flagga