London

Från Wikipedia

För andra betydelser, se London (olika betydelser).

London
Stad
Överst: City of Londons skyline, Mitten: Palace of Westminster, Nedre vänster: Tower Bridge, Nedre höger: Tower of London.
Land	Storbritannien
Delstat	England
Region	London
Flod	Themsen
Koordinater	51°30′N 0°0′O / 51.5, 0
Area	1 706,8 km²
Befolkning	7 556 900 (200707)
- tätort	8 278 251
- storstadsområde	ca 13 000 000
Befolkningstäthet	4 428 /km²
Grundad	43 e.Kr.
Styrande organ
- läge	City Hall
Borgmästare	Boris Johnsson
Tidszon	GMT (UTC0)
Webbplats: http://www.london.gov.uk

London är huvudstaden i Storbritannien. Formellt är London huvudstad i både staten Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och (de facto) i riksdelen/konstituerande landet England.

Staden grundades under namnet Londinium som huvudstad i den romerska provinsen Britannia, för vilken den också utgjorde hamnstad vid floden Themsen. Themsen rinner genom staden och delar den i nord-sydlig riktning även om den korsas av många broar och tunnlar, den mest kända är den nygotiska Tower Bridge.

London är EU:s största metropol med sina 7,4 miljoner invånare (7 421 228 i Storlondon invånare per år 2005) och med förorter cirka 14 miljoner invånare (London Metropolitan Area). Vid den senaste folkräkningen var nästan 22 procent av befolkningen född utanför EU.^[1] Storlondon har en yta på 1 579 kvadratkilometer. London Metropolitan Area, Londonregionen inkluderande närbelägna orter och även viss landsbygd, omfattar en yta på omkring 16 200 kvadratkilometer.

Innehåll 1 Klimat 2 Greater London 3 Boroughs 4 Karaktär 4.1 City of Westminster 4.2 City of London 4.3 Övriga Greater London 5 Historia 6 Kommunikationer 6.1 Lokaltåg och Regionaltåg 6.2 Tunnelbana 6.3 Spårvagn 6.4 Buss 6.5 Tåg 6.6 Flyg 6.7 Motorvägar 7 Turistattraktioner 8 Andra historiska platser 9 Kultur och nöjen 10 Londons gayliv 11 Sport 11.1 Fotboll 11.2 Rugby 11.3 Cricket 11.4 Tennis 12 Källor 13 Externa länkar

[redigera] Klimat

London har ett maritimt klimat med liten temperaturskillnad mellan årstiderna.

Somrarna är relativt svala, dock varmare än i längre norrut. Londons julimedeltemperatur är inte högre än Stockholms eller Köpenhamns dvs lite drygt +17 C, men om hösten faller temperaturen mycket långsamt. Snö faller åtminstone vartannat år, men tycks alltid betraktas som "historiens första snöfall". Samhället är inte anpassat för snö eller sträng kyla. Om vintern är lätt nattfrost förekommande, men inte ihärdig. Sträng vinter uppkommer endast om först hela kontinenten kylts ner av sibiriska vindar och dessa sedan fortsätter över kanalen, men dagfrost är överhuvudtaget extremt sällsynt. Vårvärme kan komma redan i februari, men vanligare i mars, men precis som i Sverige är bakslagen många om våren.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec  Högsta medeltemp. 7 8 10 13 17 20 22 22 19 15 10 8  Lägsta medeltemp. 2 3 4 6 9 12 14 13 11 9 5 3  Nederbörd 53 36 48 47 51 50 48 54 53 57 57 57  Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm • Källa: World Weather Information Service[2]     53   7 2     36   8 3     48   10 4     47   13 6     51   17 9     50   20 12     48   22 14     54   22 13     53   19 11     57   15 9     57   10 5     57   8 3

Årsmedeltemperatur Årsmedeltemperaturen motsvarar Paris, lite drygt +10C - men med mindre extremer.

[redigera] Greater London

Storlondon (Greater London) Under det tidiga 1970-talet ombildades grevskapen ("counties") i Wales och Skottland i hög grad, motsvarande skedde dock inte i England, med undantag för de särskilda storstadsområden som bildades under samma epok. Greater London består av ett f.d. avsevärt mindre område av "inre London" som hade en viss "federal" karaktär, samt hela f.d. Middlesex county och delar av Hertfordshire, Essex, Kent, Surrey och Buckinghamshire. Området är till stor del ekvivalent med området innanför motorvägsringen London Orbital (M25)och omfattar 1 572 km2 med lite drygt 7,5 miljoner invånare (sommaren 2006) i stadens 32 officiella stadsdelar -boroughs ^[3]. Dock hade ungifär samma område 8,9 miljoner invånare 1939, och arbetarstadsdelar som t.ex. Shoreditch (beläget i den officiella London-borough Tower-Hamlets ) en befolkningstäthet på uppemot 100 000 invånare per km2 före andra världskriget ^[4]

Idag är Greater London ett administrativt storstadsområde, indelat i 32 stadsdelar, så kallade boroughs, med omfattande självstyre. Det centrala City of London administreras separat av Corporation of the City of London. Tolv av de mest centrala distrikten brukar indelas i Inre London (Inner London); dessa har också ett utökat samarbete inom vissa områden.

[redigera] Boroughs

Huvudartikel: London boroughs

City of London* City of Westminster Kensington and Chelsea Hammersmith and Fulham Wandsworth Lambeth Southwark Tower Hamlets Hackney Islington Camden Brent Ealing Hounslow Richmond upon Thames Kingston upon Thames Merton

Sutton Croydon Bromley Lewisham Greenwich Bexley Havering Barking and Dagenham Redbridge Newham Waltham Forest Haringey Enfield Barnet Harrow Hillingdon * ej borough

[redigera] Karaktär

Themsen flyter genom staden lite krokigt från väster mot öster och delar tydligt staden i en i nordlig resp. sydlig del. Detta är särskilt påtagligt ju längre mot öster man kommer. River Thames är inte särskilt bred och påtaglig i stadens västra utkanter, men redan mellan City of London och Southwark är vattendraget mångdubbelt bredare och vid dess mynning nära Southend-on-Sea är en närmare 10 km bred. Flodens sista bro var under många år den nygotiska Tower Bridge, karakteriserad av dess två höga torn. Numera finns dock både broar vid Docklands , det tidigare hamnområdet som sedan 1980-talet istället blivit en kombination av kontorskomplex och vattennära lyxbostäder, en och annan gammal pub har dock bevarats. Ännu längre ut passerar London Orbital (numrerad M25), stadens omkring 200 km långa motorvägsring genom Dartford tunnel för norrgående trafik och en lite nyare bro för södergående trafik River Thames, som absolut sista förbindelse före flodens mynning. På platsen för den första bron över River Thames ligger dagens London Bridge, vars senaste föregångare plockades ner sten för sten och exporterades till en förmögen amerikan (som möjligen trodde han köpt sig den avsevärt ståtligare Tower Bridge). Händelsen har förevigats i barnvisan "London Bridge is falling down, falling down, piece by pieces" vars melodi är bekant även i Sverige. Även den breda Waterloo Bridge och naturligtvis Westminster Bridge vid parlamentsbyggnaden och det famösa klocktornet Big Ben måste omnämnas.

Gatunätet skiljer sig kraftigt från de flesta andra miljonstäder i Världen, någon grundläggande planering med breda avenyer finns inte (undantagen är få t.ex. Oxford Street och dess förlängningar). Staden har annars fått växa "av sig själv" - till stor skillnad från andra av västvärldens metropoler som t.ex. Paris, Berlin, Wien ^[5], Moskva och New York. Istället är det många smala gator, enkelriktningar och allmänt rörigt. Liknande avsaknad av planerad struktur finns dock i t.ex Rom och Neapel och i andra brittiska storstäder samt i t.ex. Tokyo.

Londons två katedraler Westminster Abbey och St Pauls Cathedral har helt olika prägel och representerar Londons två viktigaste officiella Stadsdelar. Westminster och City.

[redigera] City of Westminster

Drottning Elizabeth II kröntes i den mycket gamla Westminster Abbey (som vid branden 1666 låg utanför staden), som också används som begravningskyrka för berömda britter t.ex. vilar här Winston Churchill och Isaac Newton med många fler."The Abbey" ligger precis intill parlamentet och regeringsbyggnaden Whitehall och som framgår av namnet allt detta i Londob-boroughen City of Westminster , där man också hittar en stor del av Londons mest berömda byggnader, gator och torg som Leicester Square, Trafalger Square och Piccadilly Circus med Regents Street samt Oxford Street med sina enorma varuhus och museer som British Museum och Madame Taussards berömda vaxkabinett samt konsertpalatset Royal Albert Hall. City of Westminster består i sin tur av flera mindre icke-officiella stadsdelar som hotelldistriktet Bayswater och nöjeskvarteren i Soho. Vidare märks naturligtvis kungliga slottet Buckingham Palace och No 10 Downing Street, den brittiske premiärministerns tjänstebostad. Här ligger också och de medelstora parkerna Green Park och St James Park och den stora parken Hyde Park and Kensington Gardens med sjön the Serpentine som avgränsare och marknadsplatsen och nöjescentret Covent Garden. I närheten av Hyde Park finner man Speakers Corner, där vem som hellst får ställa sig upp och hålla tal, om vad som hellst, med enda undantaget av ämnet "Drottningen och monarkin". Även New Scotland Yard, kriminalpolisens högkvarter (som f.ö. hetat New sedan 1840-talet...), BBC-byggnaden och the Post Office Tower är belgna i City of Westminster. I väster gränsar Westminster till den officiella stadsdelen Chelsea and Kensington, som ända sedan 1960-talet ofta betraktats som en "hipp" del av staden, bl.a. med de berömda gatorna Portobello Road och Fulham Broadway. Här ligger såväl butiker som pubar tätt. Även fotbollsarenan Stamford Bridge , hemmaplan för Chelsea FC ligger här. City of Westminster angränsar också till det liknande området kring Notting Hill Gate.

[redigera] City of London

Den officiella (ganska lilla) stadsdelen City of London, ofta bara omtalad som "in the City" utgörs av den älsta delen av London, vilket dock inte märks särskilt väl på arkitekturen - och här finns förutom den enorma St Pauls Cathedral vars arkitekt tycks sneglat på den omkring 100 år äldre Peterskyrkan i Vatikanstaten, Storbritanniens finansiella centrum, den välkända "tidningsgatan" Fleet Street och Bank of England. City of London är en till ytan liten "borough" har ytterst få invånare - även räknat per kvadratkilometer. Tidigare omnämnda the Monument ligger här och precis på gränsen till eastend-stadsdelen Tower Hamlets ligger det gamla slottet Tower of London där bl.a. kronjuvelerna kan beskådas. Även den norra strandpromenaden av River Thames, the Embankement finns i the City of London The city har en speciell status inom Londons administration på flera sätt bl.a då gällande polisen. I resten av Greater London heter den samlade poliskåren Metropolitan Police - ofta benämnd "the met" och vars högsta chef är the Commissioner (till skillnad från övriga riket där varje storstadsområde eller county har en högsta chef som kallas Chief Constable), de har stationer i alla stadsdelar inom Greater London utom i City of London, som har sin helt egna poliskår, the City Police, vilken har en liknande struktur som metropolitan police, fast i mindre skala. Dock har deras högste chef tillika titeln the Commissioner. (Nationen Storbritannien & Nordirland har ingen motsvarighet till Sveriges rikspolischef - över alla Chief Constables och Londons två Commissioners finns bara den mäktige the Home Secretary, inrikesministern, med underministrar)

[redigera] Övriga Greater London

Regent's Park med dess Zoo är centrala Londons näst största park. I Camden Town fins en omtalad marknad, som drabbades av en kraftig brand för några år sedan. I Greenwich finns också en stor park, men framförallt Observatoriet som "klyver joden" i östra resp västra halvklotet genom den s.k. nollmeridianen , vilken både är utritad på marken utanför observatoriet, men som också delar själva byggnaden i två halvor. Härifrån kommer också det numera utgågna tidsuttrycket GMT - Greenwich Mean Time (numera oftare ersatt med bokstäverna UTC, vilket dock saknar större praktisk betydelse - GMT och UTC är sama tid och dessutom detsamma som BST, brittisk vintertid.) Imperial War Museum ligger precis söder om River Thames i Lambeth.

I söder ligger den berömda tennisanläggningen Wimbledon. Fotbollen har sitt nybyggda (rent engelska) nationalstadion i noröst, på New Wembley, med 90,000 sittplatser. och Rugby Union har sin motsvarighet på sin jättearena i Twickenham, vilken är i stort sett lika stor. De största fotbollslagen är redan omtalade Chelsea samt Arsenal FC som har sin nya arena inärheten av Finsbury Park, Emirates Stadiun. Arsenal har sina flesta supporters I Islington, men inte långt därifrån ligger den lite mindre, men klassiska arenan White Hart Lane där Tottenham Hotspur FC spelar sina hemmamatcher. Supportrarna kommer huvudsakligen från nordöstra delen av staden. Även East-end laget West Ham United FC (vars namn förklaras av att i östra London, inom Tower-Hamlets borough, bl.a. finns två mindre icke officiella stadsdelar vilka heter West Ham resp East Ham) Deras arena heter Upton Park. Många skandinaver åker just till London för att uppleva stämningen på och kring de engelska ligamatcherna. |}

[redigera] Historia

Huvudartikel: Londons historia

Staden grundades av romarna under deras styre över landet. Det namn som de gav staden, Londinium, har förromersk bakgrund och var möjligen det tidigare namnet på området. Denna befästa bosättning var huvudstad i den romerska provinsen Britannia.

Efter Romarrikets fall övergavs Londinium och en saxisk stad vid namn Lundenwic etablerades omkring en och en halv kilometer längre västerut, i vad som nu är Aldwych, på 600-talet e.Kr. Den gamla romerska staden återbefästes sedan i slutet av 800-talet eller början av 900-talet.

Westminster var en gång en egen stad och har varit säte för det engelska hovet och regeringen sedan medeltiden. Så småningom växte Westminster och London ihop och bildade grunden för London, som blev Englands största stad – men inte huvudstad (Winchester var Englands huvudstad fram till 1100-talet).

London har stadigt vuxit genom århundradena, genom att omge och göra förorter av närliggande byar och städer, jordbruksmark, lantliga områden, ängar och skogar och har spritt sig i alla riktningar. Från 1500-talet till det tidiga 1900-talet blomstrade London som huvudstad i det brittiska imperiet.

År 1666 svepte den stora branden genom staden och förstörde en tredjedel av stadskärnan, endast Themsen hindrade elden från att nå den sydliga delen. Återuppbyggandet tog över ett årtionde att genomföra. Efter branden gav Christopher Wren ett nytt förslag på Londons stadskärna. Förslaget var inspirerat av Paris och hade en öppen och rymlig stadslösning, till det historiskt trånga London. Men bristen på pengar hindrade projektet och marken gavs tillbaka till det tidigare ägarna för att de själva fick bygga upp husen där de en gång hade stått. Christopher Wren lyckades dock förverkliga en del av projektet: Sankt Pauls-katedralen. På platsen där branden startade, i ett bageri, finns den 62 meter höga tornet the Monument,till minne av denna brand. Man kan gå upp i monumentet för att få en viss utsikt. Emellertid har de allt fler nybyggda skyskraporna i City orsakat att detta pelartorn allt mer skyms.

Londons växande accelererade på 1700-talet och under det tidiga 1800-talet var det den största staden i världen. Londons lokala regeringssystem kämpade för att klara av denna snabba tillväxt, särskilt med att tillhandahålla tillräckligt med infrastruktur till staden. År 1855 skapades The Metropolitan Board of Works (MBW) för att ge London en infrastruktur som kunde klara av stadens tillväxt. MBW avskaffades 1889 och the County of London skapades, vilket administrerades av the London County Council, den första valda allomfattande administrativa enheten i staden.

Under Slaget om Storbritannien under andra världskriget, hösten 1940 blev främst Londons "East End" och i synnerhet områdena kring hamndockorna (i dagens Docklands) samt kring flygplatsen i Croydon bombade av tyskt flyg. Målen var i huvudsak arsenaler, fabriker och fartyg, men många av den tidens arbetarklass bodde mitt inne i industriområdena, och eftersom de typiska brittiska radhusen saknar källare sökte sig befolkningen under blitzen nattetid till tunnelbanestationer. Dessa stängdes dock "som om allt vore normalt" och därför dödades under flyganfallens första dagar flera tusen arbetare, medan soccitéten i Westminster som hade skyddsrum inte behövde dem. (Efter en mindre brittiskt bombning av centrala Berlin, fällde dock Luftwaffe över andra delar av staden, men det var inte alls av samma magnitud som drabbade de typiska arbetarkvarteren.) Emellertid öppnades tunnelbanan nattetid efter de första dagarnas tyskt bombanfall och dödssiffrorna sjönk radikalt. Efter Hitlers misslyckande med att erövra Storbritannien blev kriget åter avlägset för Londonborna, tills V1 och framförallt V2 raketer började slå ner slumpvis i Londonområdet och utan möjlighet för förvarning, den tidens radar täckte inte missiler.

Ännu på 1980-talet kunde man i östra London se radhus som blivid "delade" av tyska bomber. För majoriteten av Londonborna var dock de tyska bombningarna i huvudsak en skrämselfaktor, som följde bara månader efter Frankrikes fall. London kan inte räknas till de under andra världskriget sönderbombade städerna. Bättre exempel på detta finner man i centrala Coventry och i Hamburg.

Under främst slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet använde londonborna i princip enbark kol eller koks för uppvärmning av hemmen, vilket skapade stora mängder rök. Tillsammans med särskilda klimatförhållanden, främst stillastående luft vintertid i kombination med hög relativ luftfuktighet, orsakade detta ofta en karaktäristisk gulaktig dimma, smoggen, och London var länge känt för sin typiska Londondimma, även känd som Pea Soupers. London kallas också ibland för ”The Smoke” (”Röken”), antagligen på grund av detta. År 1956 infördes The Clean Air Act på grund av en femdagars pea souper, från 5 till 9 december 1952, vilken dödade mer än 4 000 människor (Smoggen lär varit så tät att t.om. biografer fick stänga eftersom ingen kunde se projektionen på bioduken) varefter man krävde att särskilda rökfria zoner skulle upprättas, där rökfritt bränsle fordrades. Uppvärmning under vintern sker numera främst med hjälp av gas eller elektriska element. Även andra metode förekommer och koleldningen har inte helt upphört i fattigare delar av staden. Det bör också tilläggas att många britter vintertid har låga temperaturer främst i sovrum, istället bäddar man med 6-7 lager av filtar och överkast.

År 1965 avlöstes London County Council av Greater London Council (GLC). Greater London (Stor-London) inbegrep många fler förorter i huvudstaden, inklusive tjugo av nuvarande Londons boroughs. GLC avskaffades 1986 efter konflikter mellan Margaret Thatchers regering och dess oppositionsgrupp, ledd av Ken Livingstone. GLC:s befogenheter överläts på the boroughs. År 2000 svängde pendeln över åt andra hållet, när man skapade Greater London Authority (GLA) och man valde en förste borgmästare för staden, vilket Ken Livingstone vann som obunden kandidat. Dock har borgmästaren och GLA begränsat ansvar och mycket liten finansiell självständighet.

Före vapenvilan 1997 var London regelbundet ett mål för IRA:s bombattentat som försökte pressa Storbritanniens regering att förhandla med Sinn Féin om Nordirland.

Den 7 juli 2005 inträffade ett antal koordinerade bombattentat på tre tunnelbanestationer och en buss. Explosionerna kom mindre än ett dygn efter att London hade tilldelats de Olympiska sommarspelen 2012 och medan G8-mötet pågick i Skottland. Detta är antagligen en efterdyning av Storbritanniens stöd för Irakkriget. De som utförde dessa självmordsdåd identifierades tämligen snabbt av det CCTV-system som täcker varje steg människor tar i centrala London, och visade sig vara andra generationens invandrare, födda i Storbritannien.

[redigera] Kommunikationer

[redigera] Lokaltåg och Regionaltåg

Huvudartikel: Londons pendeltåg

Olika former av lokaltåg och regionaltåg trafikerar London med mycket täta avgångar, bl.a. London Overground som för närvarande byggs ut. London Overground öppnades 2007 och man ska bl.a. bygga om fd East London Lines tunnelbanelinje till Overgroundnätet. London Overground är ett viktigt komplement till Londons Underground (tunnelbana). Annars är det främst områdena söder om floden som har störst nytta av det utbredda lokaltågsnätet, eftersom 90% av tunnelbanan finns norr om River Thames.

[redigera] Tunnelbana

Huvudartikel: Londons tunnelbana

Londons tunnelbana (London Underground)är den allra första i världen. Det är också världens största tunnelbanenät; tunnelbanenätets totala längd är 415 kilometer långt och har totalt 275 stationer. Den första linjen - delar av Metropolitan line öppnades 1863. Londons tunnelbanetåg utnyttjas maximalt varje dag och trängseln är många gånger stor. Speciellt för just London är att de olika linjerna har namn, inte enbart bokstavs eller sifferbeteckningar. Biljetter handlas i automater och det s.k. Oyster Card-et på större stationer. Oyster Card kostar en mindre summa för själva kortet och fylls på med ett visst belopp, biljetter resp. Oyster Card kontrolleras masikinellt vid alla in- och ut- passager, varpå resans kostnad dras av från kortets saldo. Korten kan, men måste inte registreras. 90% av alla stationer ligger norr om Thames-floden. Det kan också noteras att en liten del av tunnelbanan går utanför Greater Londons trafikområde, till Watford. För resor dit och inom Watford gäller speciella tariffer.

[redigera] Spårvagn

Huvudartikel: Londons spårvagnar

London har ett nytt spårvagnsnät som öppnades för trafik år 2000. Idag består spårvagnsnätet av 3 linjer som förbinder stadsdelar i södra Greater London med varandra. Det finns planer på att bygga flera olika linjer.

[redigera] Buss

Busstrafiken är mycket omfattande i London. De mest typiska bussarna är så kallade dubbeldäckare som präglar stadsmiljön. Bussarna är också mer eller mindre en symbol för London. Den mest kända typen av dubbeldäckare är den äldre typ som heter Routemaster. Dessa bussar är dock mindre vanliga idag och har ersatts med modernare modeller som ser mer konventionella ut. Dessa är dock också dubbeldäckare och oftast rödmålade. Bussarna tar sig fram genom i stort sett hela London och dess förorter. Busstrafiken är mycket tät.

[redigera] Tåg

London är en mycket viktig järnvägsknut, en av de viktigaste i Europa. London har inte en station utan flera och många av dessa är mycket stora. Dessa är Londons slutstationer (helt eller delvis)

1. Waterloo
2. London Bridge
3. Victoria
4. Paddington
5. Charring Cross
6. Cannon Street
7. Marylebone
8. Euston
9. King's Cross
10. Saint Pancras
11. Liverpool Street

Kuriosa

• Clapham Junction är den största bytesstationen, här korsas tåg från bl.a Waterloo och Victoria
• King's Cross & Saint Pancras ligger bredvid varandra - och här delar två järnvägsstationer på en tunnelbanestaton.
• Paddington, däremot har två separata tunnelbanestationer (med samma namnet "Paddington")- man måste gå ut ur tunnelbanan och in igen om man vill byta mellan dessa.

Varje station har hand om tågtrafiken i olika riktningar, det vill säga att tåg mot Kent och Brighton avgår från bara en station, tåg mot Newcastle och Edinburgh från en annan och så vidare. Detta är dock en sanning med modifikation. Till ex. Coventy-Birmingham avgår tåg både från Euston och Paddington t.ex. Liknande gäller för Manchester och Liverpool resp Sheffield & Leeds. Det är också en fråga om till vilka stationer i de andra storstäderna man vill komma. Tågtrafiken är mycket tät. Bland de mest kända stationerna i London är Kings Cross station, Paddington station, Euston Station, Victoria Station och Waterloo station. Från St Pancras International station går det täta förbindelser (minst ett tåg per timme) med internationella Eurostartåg till Paris och Bryssel, när Waterloo är färdigrenoverad är det tanken att Eurostar åter går dit (alt. Victoria eller London Bridge) dessa är orienterade åt söder.

[redigera] Flyg

I själva London finns fem flygplatser varav Heathrow är den största. London City Airport är en så kallad STOL-flygplats (Short Take Off and Landing) vilket innebär att den trafikeras av flygplan som har förmåga att starta och landa på mycket korta sträckor och med förhållandevis brant inflygning. Flygplatserna Gatwick, Luton och Stansted använder sig av stadsnamnet London i sina officiella namn, men de ligger i områden utanför staden.

[redigera] Motorvägar

Från London utgår ett större antal motorvägar som sträcker sig ut över stora delar av Storbritannien. Dessa är mycket viktiga för både London och övriga delar av Storbritannien och har mycket tät trafik. Detta är de mest trafikerade motorvägarna i Europa. Runt London går en motorväg i form av en ringled och denna motorväg heter M25. Detta är världens näst största ringled och trafiken är mycket tät.

[redigera] Turistattraktioner

Abbey Road (övergångsställe känt från framsidan av Beatles-skivan med samma namn) Battersea Power Station Buckingham Palace BBC med Television Centre och Broadcasting House British Museum Charing Cross Road Chinatown Cleopatras nål Covent Garden Market Crystal Palace Downing Street Dubbeldäckare East London Mosque Hampton Court Palace Imperial War Museum Kew Gardens London Bridge London Central Mosque The London Eye Madame Tussaud's The O2 Museum i London National Gallery

Natural History Museum Notting Hill (stadsdel, känd från filmen med samma namn) The Palace of Westminster (Houses of Parliament med klockan Big Ben) Piccadilly Circus Science Museum Soho Speakers' Corner i Hyde Park St Pauls-katedralen Tate Britain Tate Modern Temple church Theatreland Tower Bridge Tower of London Trafalgar Square Victoria & Albert Museum Wembley Stadium Westminster Abbey Fotboll i London

[redigera] Andra historiska platser

• Tyburn

[redigera] Kultur och nöjen

• I London finns det nöjesfält, som barnfamiljer brukar åka till på helgerna.
• Royal Albert Hall är en konserthall med många konserter av olika slag.
• Teatrar t.ex. - dock ej mitt ämne

[redigera] Londons gayliv

Londons gayklubbar ligger främst i stadsdelen Soho på eller omkring gatan Old Compton Street, T-bana Tottenham Court Road. London har även några av Europas största gayklubbar. Stora kända klubbar är Heaven och G.A.Y.

[redigera] Sport

London är en stor idrottsstad framförallt förknippat med fotboll men också med de andra stora brittiska nationalsporterna (rugby och kricket). Därutöver arrangerar London ett av världens största maratonlopp, London maraton, och har nationella topplag i bland annat ishockey och basketboll. London har även varit hem för två OS, (OS 1908 och OS 1948) och kommer att arrangera OS igen 2012. Staden var även arrangör för Brittiska imperiespelen 1934. År 2007 så startade hela Tour de France med en prolog mitt i centrala London.

[redigera] Fotboll

Fotboll är den populäraste publiksporten i London, som är hem för ett antal ledande fotbollsklubbar, såsom Tottenham Hotspur, Arsenal, Chelsea, Fulham FC och West Ham United FC. Bortsett från Arsenal har Londonklubbarna inte vunnit lika många troféer som lagen från nordvästra England, Liverpool och Manchester United, men på senare år har även Chelsea, i konkurrens med framförallt Manchester United, etablerat sig som de ledande klubbarna. Manchester United är regerande ligamästare. Det klassiska londonderbyt är trots Chelseas framsteg derbyt i norra London mellan Arsenal och Tottenham Hotspur.

London var en av de sju arrangörsstäderna för fotbolls-VM 1966 och en av de åtta för europamästerskapet i fotboll 1996; finalerna vid dessa mästerskap spelades i London. Den europeiska cupfinalen har spelats i London 1968, 1978 och 1992.

[redigera] Rugby

Rugby union är en stor publikidrott, speciell i medelklassförstäderna norr och väster om city. Twickenham är det engelska landslagets hem och London har 3 av 12 klubbar i den högsta ligan. London har också ett lag i den högsta Rugby league-serien (Super League), London Broncos. Detta är dock till stor del av kommersiella skäl.

[redigera] Cricket

London har två legendariska arenor för cricket, Lords (hemmaplan för Middlesex och Marylebone Cricket Club) och The Oval (hemmaplan för Surrey County Cricket Club). Bägge är spelplatser för de återkommande testseriematcherna mot andra landslag.

[redigera] Tennis

I London spelas varje år Wimbledonmästerskapen, vilken är en av de fyra stora tennisturneringarna i världen.

[redigera] Källor

1. ^ ”Census 2001 profiles London”. National Statistics. http://www.statistics.gov.uk/census2001/profiles/h.asp. 
2. ^ ”World Weather Information Service – London”. Met Office, worldweather.org. http://www.worldweather.org/010/c00032.htm. 
3. ^ Brittisk Wikipedia, artikel "London"
4. ^ NE 2000
5. ^ förklaring - kring förra sekelskiftet var Wien som huvudstad i den gamla jättestaten Österrike-Ungern en av Europas största städer med över 2 miljoner invånare

[redigera] Externa länkar

• Mayor of London, the London Assembly and the Greater London Authority
• Svenskspråkiga Wikitravel om London

• London Gay Guide
• Svenskspråkiga Wikitravel om London

v • d • r Huvudstäder i Europa EU Amsterdam · Aten · Berlin · Bratislava · Bryssel · Budapest · Bukarest · Dublin · Helsingfors · Köpenhamn · Lissabon · Ljubljana · London · Luxemburg · Madrid · Nicosia1 · Paris · Prag · Riga · Rom · Sofia · Stockholm · Tallinn · Valletta · Vilnius · Warszawa · Wien Övriga Andorra la Vella · Belgrad · Chişinău · Kiev · Minsk · Monte Carlo · Moskva · Oslo · Podgorica · Pristina · Reykjavik · San Marino · Sarajevo · Skopje · Tirana · Vaduz · Vatikanstaden · Vilnius · Zagreb (1) Räknas ibland till Asien.