Jukebox

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För åkattraktionen på Liseberg, se Jukebox (åkattraktion).
"Rock-Ola Capri II" från 1965 i funktion.

Jukebox är en stationär musikspelande automat med inbyggd skivväxlare för grammofonskivor. Med hjälp av knappar på en knappanel väljs en viss skiva som finns angiven på jukeboxens front. Skivan plockas sedan automatiskt fram och läggs tillbaka efter låtens slut. Klassiska jukeboxar hade myntinkast där man betalade för att få lyssna på en vald låt. Intäkten gick vanligtvis till boxens uthyrningsfirma eller till restaurangen där boxen var uppställd.

En av de tidiga föregångarna till den moderna jukeboxen är en fonograf med myntinkast. År 1889 presenterade Louis Glas och William S. Arnold, en myntstyrda Edison cylinder-fonograf i Palais Royale Saloon i San Francisco. Maskinen hade ingen elektrisk förstärkare, man var tvungen att lyssna på musik med en av fyra hör-rör.[1]

Jukeboxar började massproduceras i USA på 1930-talet och var populära innan bärbara musikspelare fanns. 1950- och 1960-talen var jukboxarnas blomstringstid, Wurlitzer, Seeburg och Rock-Ola var välkända jukeboxmärken. Nu spelades de mindre och lättare 45-singlar istället för 78-varvare. I en jukebox från 1960-talet kunde det rymmas 50 skivor, med totalt 100 låtar, som så småningom även avspelades med stereoljud.

På 1970-talet sjönk efterfrågan på jukeboxar kraftigt och produktionen upphörde nästan. Idag (2010) är Rock-Ola den enda av USA:s stora tillverkare av jukeboxar såväl för kommersiellt som för hemmabruk.[1] Dagens boxar bestyckas med CD-skivor och styrs istället för tryckknappar med pekskärm. Sedan 2006 tillverkar Rock-Ola även en nostalgiserie under namnet Nostalgic Music Centers.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rock-Olas historik på “Pedal Cars”

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]