Fonograf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En Edison-Fonograf

Fonograf (av grekiska: φονε, ljud, och γραφο, skriva) är en maskin för inspelning och återgivning av ljud. Ljudet lagras som spår på en cylinder. Fonografen uppfanns av Thomas Edison 1877 och såldes kommersiellt 1890-1925. Principen bygger på en apparat som registrerar svängningar och som fransmannen Léon Scott konstruerade redan 1857.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Fonografrulle, detalj.

Fonografen var den första maskinen som kunde spela in, bevara och återge ljud. På de äldsta modellerna graverades ljudspåret in i ett tunt lager av metallfolie. Senare versioner använde sig av material som vax och celluloid. Ljudvågor överförs via ett membran till ett metallstift (nål) som då vibrerar i takt med vågorna. Stiftet ristar in ett spår i den roterande cylindern.

Grundprincipen för ljudåtergivningen är densamma som sedermera för grammofonskivan. Skillnaden är att fonografen registrerar ljudet i ett vertikalt ljudspår (spåret varierar i djup på fonografrullen) medan grammofonen (i mono) registrerar ljudet horisontellt (ljudspåret varierar i bredd på grammofonskivan). Metallstiftet (nålen) som sitter fast vid membranet följer de av ljudvågor formade graverade spåren i cylindern varvid membranet kommer att vibrera i takt med dessa. Ljudet kan sedan förstärkas med hjälp av en tratt. Själva uppspelningsapparaturerna kunde drivas för hand, med urverk eller elektriskt. Uttrycket vax för LP-skiva levde kvar sedan fonografens tid.

Ljuddokument[redigera | redigera wikitext]

Thomas Edison med sin fonograf.

Originalinspelning: Iola by the "Edison Military Band", Edison Record #9417, augusti 1906, längd 116 Sek.

Originalinspelning: A Picture no Artist can paint by Florrie Forde, Edison Record #13544, september 1906, längd 114 Sek.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]