Kalcinering

En enkel vertikal ugn, där kalksten kalcineras till bränd kalk vid höga temperaturer. Kalksten matas in uppifrån, bränslet förbränns i ugnens nedre del, och den brända kalken matas ut i botten.

Kalcinering är en process där fasta material modifieras genom upphettning till en hög temperatur, dock inte till deras smältpunkt. Syftet med kalcinering är oftast att driva bort ett ämne, åstadkomma en fasövergång eller åstadkomma någon kemisk reaktion, ofta oxidation eller reduktion. Kalcinering gör ofta materialet hårdare, stabilare, reaktivare, eller åstadkommer på något annat sätt en önskvärd produkt.

En av de vanligaste kalcineringsreaktionerna är bränning av kalksten eller någon annan form av kalciumkarbonat för att driva bort koldioxid och bilda kalciumoxid (ofta kallad bränd kalk eller bara kalk). Ursprungligen syftade termen kalcinering endast på denna reaktion, därav namnet. Kalcinering av kalk sker alltså enligt följande reaktion:

$\rm CaCO_3(s) \rightarrow CaO(s) + CO_2(g)$

Reaktionen är endoterm och kräver en temperatur på omkring 800 grader Celsius, beroende på olika förhållanden.

Andra kalcineringsprocesser inkluderar:

• Torkning av material som innehåller starkt bundet vatten.
• Nedbrytning av metaller som bundits till hydroxider, till exempel bauxit.
• Processer där flyktiga ämnen drivs bort, till exempel från petroleumkoks.
• Ej flambaserad kremering.

Se även

• Kremering
• Kalkugn