Kalksten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kalkstensklippa i Polen

Kalksten är de bergarter som i huvudsak består av mineralet kalkspat. Kalksten är vanligen en sedimentär bergart, men kan också ha bildats genom kemisk utfällning av kalcit, De kalkstenar i Sverige som bildats under proterozoikum har oftast bildats på detta sätt.

Sedimentär kalksten, som är den vanligaste, bildas genom avsättning av kalkslam och skalrester från olika fossil med skal, till exempel koraller och snäckor. Det innebär att kalkstenens innehåll speglar den miljö som fanns när den avsattes.

När en kalksten utsätts för höga tryck och temperaturer i jordskorpan omvandlas den till marmor.

Karstbildningar är vanliga i berggrund som domineras av kalksten. Dessa bildas då nederbörd med lågt pH löser upp kalkstenen och bildar håligheter i berggrunden, som till slut kan bilda stora grottor. Många av världens längsta grottor hittar man i berggrund som utgörs av kalksten. Sveriges längsta grotta, Korallgrottan i Jämtland (frostviken)som är 6 km lång är en kalkstensgrotta som är belägen i fjällregionen.

Kalksten i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Bergslagen, utanför Sala, finns det kalksten som är 1,8 miljarder år. Den bildades i en vulkanisk miljö där det också fanns stromatoliter.

Den mesta kalkstenen i Sverige är yngre än 543 miljoner år, dvs den är som äldst ifrån kambrium.

Ordovicisk kalksten finns på Öland, runt Siljan, i Östergötland, Närke, Jämtland och Västergötland. Den ordoviciska lagrade kalkstenen är mer känd som ortocerkalksten. Den har fått sitt namn från de fossila bläckfiskar, ortoceratiterna, som är vanliga i den.

Silurisk kalksten hittar man på Gotland, i Jämtland och runt Siljan.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Interiörbild från Vadstena klosterkyrka, uppförd under 1300-1400-talen i kalksten från Borghamn.

Kalksten har och har haft många användningsområden. Det är en vanlig ornament- och byggnadssten. Många golv i offentliga miljöer, till exempel på Arlanda, Östersunds flygplats och Stockholms central består helt eller delvis av kalksten. Kalksten används också vid tillverkning av kalk och cement. Ett annat stort användningsområde för kalksten är som gödningsmedel inom jordbruket, samt för kalkning av sura sjöar.

Ett av Sveriges största kalkstensbrott ligger i SliteGotland. I Borghamn i Östergötland har man brutit kalksten i över 1000 år. Andra, numera nedlagda, kalkbrott fanns i Limhamn i Malmö, Oaxen i Stockholms södra skärgård och på Billingen. Brytning och bearbetning av kalksten har varit, och är i viss mån[förtydliga] fortfarande, en viktig näring på Öland.

Kalk tillsätts även i krossad form vid råjärnstillverkning då den binder slaggämnen i järnet som sedan kan ledas av vid tappning av den masugn som används vid tillverkning av råjärnet.

Ej att förväxla med Kalksandsten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]