Kernit
Kernit | |
Kernit | |
Strunz klassificering | 06.DB.05 |
---|---|
Kemisk formel | Na2B4O6(OH)2 ⋅ 3(H2O) |
Färg | Färglös, vit |
Kristallstruktur | Monoklint |
Spaltning | Perfekt på [100] och [001], god på [201] |
Brott | Splittrat |
Hållbarhet | Spröd |
Hårdhet (Mohs) | 2,5 - 3 |
Glans | Vitrös - pärlskimrande |
Ljusbrytning | nα=1,454, nβ= =1,472, nγ= =1,488 |
Dubbelbrytning | δ=0,0340 |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 1,92 |
Smältbarhet | γ |
Radioaktivitet | ej radioaktivt |
Löslighet | lösligt i kallt vatten |
Övrigt | fluorescerande, icke-magnetiskt |
Kernit är ett hydratiserat natriumborat-hydroxidmineral med formeln Na2B4O6(OH)2 ⋅ 3(H2O). Det upptäcktes 1926 i östra Kern County i södra Kalifornien vid boraxgruvan i Bor i västra Mojaveöknen.
Egenskaper
Kernit är ett färglöst till vitt mineral, vanligen i form av prismatiska till nålformiga kristaller eller granulerad massa. Det är relativt mjukt och lösligt i kallt vatten samt övergår efter lösning till tincalsonit när det torkar.
Vid upphettning till över 100 °C genomgår kernit en irreversibel förändrng till metakernit med formeln Na2B4O7 ⋅ 5(H2O).
Förekomst
Kern County-gruvan var den enda kända fyndigheten för mineralet under en tidsperiod. På senare tid har kernit också påträffats i Argentina och Turkiet.
Den största dokumenterade, enskilda kristall av kernit uppmätte 2,44 x 0,9 x 0,9 m3 och vägde ca 3,8 ton.
Användning
Kernit är en viktig råvara för utvinning av bor och framställning av borax, som bl. a. kan användas vid tillverkning av tvål.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1977