Bor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Bor (olika betydelser).
Bor
B-TableImage.png
Tecken
B
Atomnr.
5
Grupp
13
Period
2
Block
p
Allmänt
Ämnesklass halvmetaller
Densitet 2340 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 9,3
Utseende svart
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 10,811 u
Atomradie (beräknad) 85 (87) pm
Kovalent radie 82 pm
van der Waalsradie inga data pm
Elektronkonfiguration [ He ]2s22p1
e per skal 2,3
Oxidationstillstånd (O) 3, (svagt sur)
Kristallstruktur rombohedral
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 2573 K (2300 °C)
Kokpunkt 3931 K (3658 °C)
Molvolym 4,39 ·10-3 m3/mol
Ångbildningsvärme 489,7 kJ/mol
Smältvärme 50,2 kJ/mol
Ångtryck 0,348 Pa vid 2573 K
Ljudhastighet 16200 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 2,04 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 1026 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 1,0 10−4 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 27,4 W/(m·K)
1a jonisationspotential 800,6 kJ/mol
2a jonisationspotential 2427,1 kJ/mol
3e jonisationspotential 3659,7 kJ/mol
4e jonisationspotential 25025,8 kJ/mol
5e jonisationspotential 32826,7 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
9B syntetisk 800 zs p 1,2415 MeV 8Be
10B 19,9 % 10B, stabil isotop med 5 neutroner
11B 80,1 % 11B, stabil isotop med 6 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Bor (latin: borium) är ett halvmetalliskt grundämne med atomnummer 5 och den kemiska beteckningen B. Det rena grundämnet bor är en fast, svårsmält halvledare som bildar mycket hårda kristaller som är nära nog ogenomskinligt svartröda. Vid rumstemperatur är bor inte särskilt reaktivt. I naturen är bor ganska ovanligt, men koncentrerade bormineraler har bildats genom naturlig indunstning av avstängda vattenmassor. Då förekommer bor som kernit eller borax (hydrater av Na2B4O7), och dessa används för borutvinning.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Amorft bor framställs genom reduktion av boroxid (B2O3) med alkalimetaller och dylika reaktiva metaller. Vill man ha ett rent bor upphettas borbromid eller borjodid (BBr3, BI3) mot en volframtråd upphettad till över 800 °C.

Relativt orent bor erhålls genom reduktion av oxiden med magnesium, medan rent bor erhålls genom reduktion av bortriklorid med vätgas i gasfas. [1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den svenska kemisten Torbern Bergman upptäckte 1785 att den välkända reaktionsprodukten mellan borax och mineralsyror i sig var en syra, som han gav namnet boraxsyra, senare benämnd borsyra. [1]

Bor i mycket oren form framställdes 1808 av fransmännen Louis Joseph Gay-Lussac och Louis Jacques Thénard, och samtidigt av engelsmannen Humphry Davy.

1824 identifierade Jacob Berzelius bor som ett grundämne.

Användning[redigera | redigera wikitext]

När man blandar borsyra och metanol bildas en ester som brinner med kraftigt grön färg

Rena borfiber används till optiska ljusfiber i forskningsvärlden, och industriellt till armering i flyg- och rymdfart. Amorft bor används i fyrverkerier för att få grön färg. I övrigt används borax för diverse rengöringsändamål och antiseptika.

Ganska stora mängder bor används inom pyroteknik som bränsle och för att göra lågan grön.

Väldigt rent bor används i halvledare och termistorer. Borisotopen 10B är mycket bra på att stoppa neutroner och används därför ofta i kärnkraftverk.

Bor används även i stållegeringar fär att göra legeringarna hårdare och vid tillverkning av glas avsett att tåla stora variationer i temperatur.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]