Kielkanalen
Kielkanalen (tyska Nord-Ostsee-Kanal) är en cirka 100 kilometer lång kanal genom Schleswig-Holstein, som förbinder Östersjön och Kielfjorden vid Kiel med Nordsjön och Elbes mynning vid Brunsbüttel.
Historik
Kanalen började byggas 1887 under ledning av Otto Baensch och invigdes 1895 av Wilhelm II. Kanalen var ursprungligen 67 meter bred och 9 meter djup. 1907-1914 grävdes kanalen ut och breddades till 102 meter och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter skepp med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående.
Fram till 1948 kallades kanalen för Kaiser-Wilhelm-Kanal, men fick efter kriget det neutralare namnet Nord-Ostsee-Kanal, av tysk sjöfart förkortat NOK. På andra språk brukar kanalen benämnas Kielkanalen efter begynnelsehamnen Kiel.
Kanalen skapar en genare väg mellan Östersjön och Nordsjön, ett fartyg brukar få 280 nautiska mil kortare resa jämfört med att runda Jylland.
Föregångare
Redan före vikingatid användes Eider med bifloden Treene och Rheider å som transportled genom södra Jylland. Mellan handelsplatserna Hollingsted och Hedeby skedde transporten på land över vattendelaren som är ca 25 m ö.h.
År 1784 invigdes Eiderkanalen som tillät större fartyg i floden Eider att passera mellan Östersjön och Nordsjön. Eiderkanalen lades ner i samband med att Kielkanalen byggdes.
Källor
Fotnoter
