Kielkanalen
Koordinater: 53°53′N 9°08′Ö / 53.883°N 9.133°V
Kielkanalen (tyska Nord-Ostsee-Kanal) är en kanal som förbinder Östersjön vid Kiel med Elbe vid Brunsbüttel. Kanalen började byggas 1887 under ledning av Otto Baensch och invigdes 1895 av Wilhelm II. Kanalen var ursprungligen 67 meter bred och 9 meter djup. 1907-1914 grävdes kanalen ut och breddades till 102 meter och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter skepp med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående.
Fram till 1948 kallades kanalen för Kaiser-Wilhelm-Kanal, men fick efter kriget det neutralare namnet Nord-Ostsee-Kanal, av tysk sjöfart förkortat NOK. På andra språk brukar kanalen benämnas Kielkanalen efter begynnelsehamnen Kiel.
Kanalen skapar en genare väg mellan Östersjön och Nordsjön, ett fartyg brukar få 280 nautiska mil kortare resa jämfört med att runda Jylland.
Föregångare [redigera]
Redan före vikingatid användes Eider med bifloden Treene och Rheider å som transportled genom södra Jylland. Mellan handelsplatserna Hollingsted och Hedeby skedde transporten på land över vattendelaren som är ca 25 m ö.h. Se bild över vattenvägar nedan.
Efter Hedebys nedgång i slutet av vikingatiden utvecklades större fartyg, koggen, vilka använde Limfjorden som farled, till dess att den sandades igen i väster på 1200-talet. Hansans allt större fartyg rundade alltså Skagen under den huvudsakliga medeltiden.[1]
1784 invigdes Eiderkanalen som tillät östgående fartyg i Eider att fortsätta från Rendsburg fram till Kielfjorden.[2]
